Demokrati utan gränser

Jag drogs in i den här diskussionsgruppen av Gunnar Nilsson som jag känt länge och som är verksam inom RSMH Verkstan. Han har samlat en grupp människor som är intresserade av att samtala om demokratins möjligheter och grundvillkor. Det är människor med en rad olika erfarenheter. Familjeliv, psykvård, arbetsliv, politiskt arbete, gräsrotsaktivism, filosofi, ekonomi, matematik och ekologisk zoologi för att ta några exempel.

Mötes dagar är den tredje torsdagen varje månad och platse när tills vidare Valegården. Mötena börjar kl 14 och pågår några timmar. Man kan komma in och vara med en del av tiden om man inte har möjlighet att vara med hela tiden.

Jag var som sagt med för första gången idag. Vi fick ett referat av en modell för demokratiska val som kan spegla gemenskapens preferenser djupare är röstningar mellan två alternativ. Men samtalet kom att handla lite om var demokratin har sin arena. Är vi biologiskt determinerade till att acceptera starka ledare i krissituationer? Kan demokrati leda till handlingsförlamning och gynna sin dialektiska motsats diktaturen och tvärtom diktatur tvnniga fram den demokratiska kampen? Är religionen en fiende till demokratin? Är materialism en kultur? Kan man tänka sig en global demokrati?

En tanke föddes i mig under det här samtalet. Det borde vara möjligt att arbeta med en bestämning av demokratins politiska arena, genom att titta på olika sociala situationer och traditioner. Jag tänker mig då att demokrati bygger på att deltagarna i ett beslut är jämlika och har rimliga möjligheter att göra sina synpunkter hörda i beslutsprocessen. När man tittar på samhället i detta ljus ser man att en rad situationer inte är demokratiska till sin struktur. Familjen, arbetslivet, religionen, skolan, militären etc. är institutioner som alla traditionellt vilar på en grundval av ledarskap och auktorietet. När vi talar om demokrati i dessa sammanhang är det snarare som medel att balansera avarter och garantera bevarandet av de auktoritära strukturerna. Men vi föreställer oss gärna att politiken tillhandahåller en arena för demokratiskt beslutsfattande.

Demokrati kan även vara en form för att organisera samverkan i det offentliga rummet, utanför traditonella politiska ramar. Vi talar om gräsrotsdemokrati och betydelsen av NGOs, organisationer som verkar på nationell nivå oberoende av regeringsmakten, vilka ibland kan vara av stor betydelse för vår upplevelse av att vi har möjligheter till demokratisk påverkan.

I sista hand söker vi former för att uttrycka delade prioriteringar så att sociala val kan göras på ett sätt som motsvarar folkflertalets önskningar. Den nu aktuella kärnkraftsdebatten är ett naturligt exempel, eftersom den för tankarna till forlkomröstningen 1980, den valkampanj som föregick omröstningen och den mobilisering av folkligt missnöje som ledde fram till beslutet om folkomröstning i frågan. Det är intressant att omröstningen kom att få tre alternativ och vi kanske skulle kunna diskutera hur en lite annorlunda upplägging av omröstningen skulle kunna ge ett tydligare beslutsunderlag.

Det är viktigt att komma bort från tänkande i svart och vitt, vi behöver fundera och värdera situationer med många faktorer som påverkar och hamnar i en rik skala av kulörer som egenligen borde vara lika ändamålsenlig som att tvinga in tänkandet i dikotomier och val mellan JA och NEJ, A eller B. Det brukar ju finnas flera alternativ bara man lyssnar in engagerade människors synpunkter.