Estetiken har olika metoder att hantera flyktiga fenomen, som kan komma att bli viktiga i framtida språkbruk, eller ligger till grund för historiska skillnader i förståelsen av uttryck och språkliga fraser. För att kunna använda språket effektivt som redskap i kunskaps-hantering behöver systemutvecklare ta hänsyn till flera dimensioner av språk som hör till estetikens traditionella kunskapsområden. Ett perspektiv på språk som utvecklats ur en kritisk begreppshistorisk aspekt kan bidra till effektiviteten i globala långsiktiga projekt för systemutveckling, informations- och kunskapshantering.
Ords och frasers mening utvecklas i praktiska användarsituationer. På detta sätt föds framtidens språk ur samtidens livsvärldar. Nya miljöer skapar uttryck och sensibilitet, som lägger grunden för framtidens vardagsspråk. Estetiken bidrar med ett perspektiv som tar oss till uppmärksamhetens gräns, platsen där vi säger till oss själva: "Detta finns" eller "detta är skönt" eller "detta är obehagligt". Estetik i denna förståelse handlar om det möjliga och det utopiska, inte som motpoler, utan som spår av processer där upplevelser träder fram och får sina namn i en mångfasetterad praxis. Estetikern kan i ett utvecklingsprojekt bidra med kompetens från flera olika områden, bland andra:
Begreppshistoria: De flesta ord vi rör oss med har haft en rad olika användningar genom historien. Ordens mer eller mindre kända bibetydelser ger språket en klangbotten, samtidigt som de ger oss möjlighet att variera vår användning av ett ord så att det kan få betydelser som är anpassade till nya situationer. Den mångtydighet som uppstår på detta sätt medför också svårigheter.
Hermeneutik: I praktiska situationer formar vi en intuitiv förståelse av vad någon menar med ett uttalande med hjälp av våra förutfattade meningar. Det kan leda till missförstånd, men det finns metoder för att reda ut och skapa förståelse när tolkning krävs.
Praxisperspektivet: Det är grundläggande för språkförståelsen att man känner till hur det aktuella språkbruket skapats i en tradition, konkreta livssituationer och i levande samtal som kännetecknar en kultur. Kunskap är i grund och botten praktisk och handlingsburen för att använda ett uttryck ur den aktuella debatten om förmedling och bevarande av praktisk kunskap.
Begreppsmodellering: Estetikens mångfasetterade perspektiv på språket gör uppgiften att modellera begrepp annorlunda, samtidigt svårare och mer utvecklingsbar. Här finns stora möjligheter att skapa dynamiska hybrider och verktyg för att anpassa den globala ordförståelsen, så att även de mest lokala krav kan specificeras och tillgodoses vid behov
Ontologiutveckling: En modern trend är att göra kartor över kunskapsfält, som när de grundar sig på ett väletablerad språkbruk och uppfyller vissa formella kriterier kan kallas ontologier. Ett av de mest lovande sätten att skapa ontologier är att utgå från etablerad praxis i stora organsiationer. Den internationella museirörelsens organisation ICOM har i ett avknoppat projekt kallat CIDOC/CRM etablerat en kärnontologi för kulturarvsbegrepp som ISO-standard 2006. I ett utvecklings-samarbete med representanter från bibliotekens och arkivens internationella samarbetsorganisationer bedrivs diskussioner om harmonisering av auktoriteter med utgångspunkt från CIDOC/CRM. Dessa diskussioner skapar ett betydelsefullt forum för metod-, språk- och kunskapshantering i kulturarvsektorn, som har universella tillämpningar inom hela ABM-sektorn.
skapa ett sätt att se och förstå målnngen som kan härbärgera konventionsbrott och symbolisk mening i spelet mellan måleri och textning.
