Alla dessa judeer återvände då från de platser dit de skingrats och kom till Juda, till Gedalja i Misa.Babylonierna härjar i landet. Det är Herrens straff, säger en befälhavare, som befriar Jeremia ur fångenskapen och ger honom fri lejd att gå vart han vill. Han går till Gedalja i Misa, liksom många andra. Judeerna återvänder och samlas i Misa under den ståthållare som utsetts av den babylonske kungen. De är pragmatiska och fogar sig under Herrens straff och nåd.
Jeremia 40:12
Jag gillar den här texten för att Bibeln här visar att Gud talar till människor i andra kulturer än Israelernas. Hela min känsla bekräftar detta. Ingen folkgrupp eller kyrka kan ha monopol på relationen till Gud. Gudsrelationen är något som jag har som en personlig arvsrätt. Jag är Guds barn och kan alltid vända mig till mitt sanna ursprung direkt för råd och hjälp. Jag tror att samma sak gäller varje människa.
I Uppsala domkyrka finns en framställning av en grupp människor som diar och vårdar en gris. Den har tolkats som ett medeltida uttryck för antisemitism. Men jag tror att det är en för snäv tolkning. Det är snarare ett Nassesvin än något annat som spelar nyckelrollen i den religiösa symbolen. Bilden i kyrkan hänvisar också till en traditionell framställning av Roms grundare som diar en varghona. Bilden kan tolkas som ett uttryck för hur föreställningarna om ras och nation kan leda människor till galna och bestialiska förhållningssätt. Det kan handla om danskarna, som tog kål på St Erik, men också om vilket gäng av banditer som helst, som glömt sitt sanna ursprung och den grundläggande mänskliga gemenskapen. Ibland kan det handla om överstepräster och fariséer oavsett i vilken religion de missbrukar sin ställning. De kristna kultbilderna ska inte tolkas i för trånga ramar. Då misskänner man kristendomens innebörd.
