Sankt Jakob i Tegelsmora

Jag firade mässan i Tegelsmora och satte mig långt fram för att kunna kika lite på altarskåpet. Jag fastnade för vandringsstaven i handen på helgonet till höger i översta raden. Den har likheter med runstavar från 15-1600-talet som jag arbetat med på Museum Gustavianum. Därför har jag börjat spana efter vandringsstavar och käppar i kyrkornas bilder. När man ser närmare efter har figuren en hatt med en snäcka på. Det är en framställning av

Sankt Jakob

Apostel, Martyr
Död 44 e.Kr., Jerusalem
Helgedom Katedralen i Santiago de Compostela, Galicien, Spanien
Helgondag 25 juli
Attribut snäckskal, pilgrimsstav (wikipedia)

Mötet i Lena kyrka

Från nya bloggen Vandringsland
Ett informellt möte i Lena kyrka om att skapa pilgrimsleder i förlängningen av Eriksleden norrut från Gamla Uppsala. Söndagen 21 september kl 16-17.30 samlades tretton personer kring kaffebordet längst bak i kyrkan för att samtala om olika initiativ och funderingar som växer i olika församlingar och hembygdsföreningar. Vi kom från Lena-Vattholma, Ärentuna, Tensta, Viksta, Vendel-Tegelsmora-Örbyhus.

Vi bestämde oss för att börja bygga samarbete och samla in förslag på vägsträckor, platser, kringarrangemang, namn etc., som kan ingå i olika alternativa vandringsleder.

För detta ändamål skapas en gemensam blogg där representanter från de berörda socknarna kan delta som skribenter. Vi talade om en arbetsgrupp med ett par personer från varje socken som skulle kunna träffas en gång per månad.

Två mötestider enades vi om:
12 oktober 14-16 i Storvreta församlingsgård
16 november 14-16 i Vendel

Vi satte upp målet att skapa resurser för att inbjuda till och underlätta vandrande under sommaren 2009. Kyrkors öppethållande diskuterades och möjligheten att ha besöksvärdar.

Vandringen mot det förlovade landet

Trons kraft

Varför fick det judiska folket vandra i öknen i 40 år, efter flykten från Egypten?
Jag har inget svar på frågan, även om jag känner till bibeltexterna så känner jag inte till den historiska verkligheten. Det är i alla fall symboliskt sett inget straff, utan en nödvändighet. En förberedelsetid som har historisk motsvarighet. Vi kan se våra liv som en sorts ökenvandring där vi får chansen att hantera våra föreställningar, vanor och kroppar för att komma närmare en kärna av andlig sanning som uttrycks i skapelsen och visionen om Paradiset.

Jag har en favorit bland samtidens andliga tänkare och skriftställare. Caroline Myss har skrivit boken Andens anatomi som en sammanfattning av sina unika erfarenheter av att arbeta med en intuitiv blick för andra människors djupaste problem. Hon ser förbindelsen mellan människans andliga centrum och såväl kroppsliga som sociala symptom på störningar. I sin bok försöker hon göra sina erfarenheter användbara för andra genom att knyta ihop dem med flera olika andliga traditioner. Hon är en mystiker som arbetar med praktisk andlighet i enskilda fall och i den globala kampen för en världsordning som uttrycker Guds alla möjligheter. Hon skriver om Det Förlovade Landet som ett verktyg i den dagliga meditationen.

Denna arketyp är inte avsedd att inspirera oss att söka efter en yttre engångslösning på alla våra problem. Dess funktion är att få oss att vända oss inåt och upptäcka kraften i vårt inre. Vi kan höja oss över alla svårigheter med andens kraft; det är ett gudomligt löfte.

För att utveckla förmågan att avläsa energi och ta emot intuitiv vägledning krävs daglig övning, skriver hon vidare. "Detta enkla steg - att lyssna uppmärksamt - i kombination med ett åtagande att lära av dina erfarenheter kommer att dämpa din rädsla och stärka dina ande"

Lyssna och lär, skriver hon i sitt efterord, så kan du stärka din ande och dämpa din rädsla. Jag tycker att det är en strålande sammanfattning av den andliga vägen.

60de breddgraden på nytt

Idag är det höstdagjämning och därför ville jag besöka gravhögarna som ligger precis där den 60de breddgraden passerar Vattholmaåsen. Jag hade sällskap av Eva som hjälpte till med att fundera ut vilka observationer som skulle vara möjliga om solen behagade bryta igenom molntäcket klockan tolv.
Om Ua Domkyrka, årstider och 60de breddgradden.

Vi kom norrifrån upp mot gravhögarna från åsidan. Tack vare det upplevde jag högarna mycket tydligare. Kanske jag till och med missat den nordligaste högen vid mina tidigare besök. På moderna webbkartor går breddgradslinjen precis mellan de två högarna. Den sydliga är klart högre, medan den andra har en väldigt tydlig krater i mitten och är tydligt rund fast ganska flack.

Efter åtskilligt funderande prövade jag hypotesen att den höga sydliga gravhögen skulle ha en sluttning norrut som motsvarade solens instrålnngsvinkel. Jag lade mig med huvudet mot gräset och försökte titta upp mot solen längs högen. Solskivan syntes nog en liten bit ovanför högens kontur. Men effekten kan ha varit annorlunda om kullen varit avbetad. Det höga gräset gjorde det svårt att avgöra om jag hade huvudet tillräckligt nära marken. Ett bättre sätt kunde vara att titta på skuggan mot ett vitt papper vid högens bas. Om solen lyser parallellt med högens lutning skulle denna inte kasta någon skugga på pappret.

Det här var ett intressant spår, eftersom det kan generaliseras. Ersätt det vita pappret med en sten i den cirkel som oftast omger högarna och välj en tid som ger solen en instrålningsvinkel som motsvara högens lutning, så kan man lätt inse att om solen är på väg ned så rör sig högens skugga uppåt på stenen. Går solen däremot upp så träder stenen in i soljuset när solen når en viss höjd. På det viset kan en hög användas som solur och kalender bara man har ett minnessutem för sina observationer.

När solen står på sin middagshöjd vid dagjämningarna så är solens instrålnings-vinkel mot jorden 30 grader. Det innebär att skuggan och höjden av en lodrät visare på ett horisontalplan bildar två av sidorna i en triangel med vinklarna 30, 60 och 90 grader. Två spegevända sådana trianglar kan bilda en liksidig triangel. Platon ansåg den därför vara Den vackraste triangelformen. Man kunde tänka sig att en sådan tradition om den var allmänt spridd skulle kunna motivera ett särskilt firande av dagjämningen vid den 60de breddgraden. Att ge nordsidan av en hög exakt 30 graders lutning skulle kunna vara ett sätt att uppmärksamma saken.

Nittonde Söndagen efter Trefaldighet (Årg. 3)

Trons kraft

Josua 2:1-15 (läs mer i Bibeln.se: jos2)

Från Shittim sände Josua, Nuns son, ut två män som spejare med uppdrag att se närmare på landet och på Jeriko. De gav sig i väg och kom till en sköka som hette Rachav och låg över i hennes hus. Men när Jerikos kung fick reda på att israelitiska män hade kommit om natten för att utforska landet sände han bud till Rachav: "Skicka ut männen som kom till ditt hus, de är här för att utforska landet."Kvinnan gömde de båda männen och svarade: "Visst kom de hit till mig, men inte vet jag var de var ifrån. När det blev mörkt och porten skulle stängas gick de ut, men jag vet inte vart de gick. Fort efter dem, så hinner ni ifatt dem." I själva verket hade hon fört männen upp på taket och dolt dem under linhalmen hon hade utbredd där. Kungens män tog upp jakten i riktning mot Jordan, åt vadställena till, och när förföljarna var ute stängdes porten. Innan männen lagt sig att sova gick Rachav upp till dem på taket. Hon sade: "Jag vet att Herren har gett landet åt er, skräck för er har fallit över oss, och modet sviker alla som bor i landet. Vi har ju hört hur Herren lät Sävhavets vatten torka bort inför er när ni drog ut ur Egypten och hur ni gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sichon och Og, som ni vigde åt förintelse. När vi fick höra det rann vårt mod bort, och vi kände oss maktlösa inför er. Ty Herren, er Gud, är Gud uppe i himlen och nere på jorden. Men nu har jag visat godhet mot er, så svär vid Herren att ni skall visa godhet mot min familj. Ge mig ett tecken på er trohet: låt min far, min mor, mina bröder och systrar och alla deras anhöriga behålla livet och slippa dö." Männen svarade: "Vi borgar för er med våra liv, men du får inte förråda oss! När Herren ger oss landet skall vi visa dig godhet och trohet." Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren.

Hebreerbrevet 11:29-33 (läs mer i Bibeln.se: heb 11)

I tro tågade folket genom Röda havet som på torra land, men när egypterna försökte dränktes de. Genom tron föll Jerikos murar sedan man hade gått runt dem i sju dagar. Genom tron undgick skökan Rachav att dödas tillsammans med dem som vägrade tro, ty hon hade tagit emot spejarna som vänner. Behöver jag säga mer? Tiden räcker inte till för att jag skall kunna berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och om profeterna. Genom sin tro kunde de besegra kungariken, utöva rättfärdighet och få löftena uppfyllda. De kunde täppa till lejonens gap,


Markusevangeliet 2:1-12 (läs mer i Bibeln.se: mark 2)

En lam man i Kafarnaum botas
Några dagar senare kom han tillbaka till Kafarnaum och det blev känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: "Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?" Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: "Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden säger jag dig" - och nu talade han till den lame - "stig upp, ta din bädd och gå hem." Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: "Aldrig har vi sett något sådant!"


Psaltaren 73:23-26 (läs mer i Bibeln.se: ps 73)

Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg.
Äger jag dig i himlen
önskar jag ingenting på jorden.
Min kropp och mitt mod må svika,
men jag har Gud, han är min klippa för evigt.

I den Gudomliga Närvaron

En utställning i Vedic Art Av Sofia Elenäs
Bild: Klicka på bilden för större version, med kommandot ctrl+ kanske du kan förstora bilden i webbläsare också för att se när på detaljer, kwn, foto: kwn

I dag har jag hängt med Sofia på Kafé kyrkbacken. Visst har vi hängt, nämligen en utställning med Sofias universella, färgrika och starka bilder. Imorgon Onsdag 17 september kl 19.00 är det Vernissage. Platsen är församlingshemmet vid kyrkan i Örbyhus.

Med Sofias väl genomtänkta teman och min kompositionsvana fick vi en geometrisk och väl sammanhängande utställning där bildernas tilltal kan komma till sin rätt.

Det var spännande och mysigt att jobba med hängningen i den intima kafémiljön. Lagom tills vi var färdiga kom stickgruppen och spädbarnen på golvet byttes mot glada gummor i soffan.

Här är en grupp med fyra bilder som inleder utställningen (fler bilder i Filosofias andra blogg "mitt galleri"). Högst upp till vänster Vila, till höger om den Befruktning, under den Expansion och ner till vänster Förändring. Det är bilder som handlar om passager mellan liv och död. Jag tycker att Sofias sätt att måla och sätta ihop bilder gör att de får en väldigt stark symbolisk lyskraft. Det är skönt att tilltalet inte är allt för artikulerat. Jag upplever att jag får rätta att tolka och känna efter innifrån när jag står inför hennes bilder.

Hela utställningen stämmer så bra med med den lilla text som Sofia tagit med i bildkatalogen:

Jag tror på närheten i ensamheten,
samhörigheten som kommer inifrån.

Artonde Söndagen efter Trefaldighet (Årg. 3)

Bild: "Stilleben" akryl 30x50 cm, kwn, foto: kwn

Att lyssna i tro

Ordspråksboken 8:32-36 (läs mer i Bibeln.se: Ords 8)

Visheten ropar:
Hör nu på mig, mina barn.
Lyckliga de som följer min väg.
Lyssna till mina förmaningar och bli visa,
förkasta dem inte.
Lycklig den människa som hör på mig,
som vakar vid min dörr dag efter dag
och väntar vid min tröskel.
Ty den som finner mig finner livet
och vinner Herrens välbehag.
Men den som försmår mig skadar sig själv,
de som hatar mig älskar döden.

Apostlagärningarna 5:27-29 (läs mer i Bibeln.se: Apg 5)

När de kom tillbaka med apostlarna förde de in dem till rådet, och översteprästen började förhöra dem:
"Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod."
Petrus och apostlarna svarade: "Man måste lyda Gud mer än människor.

Mattheusevangeliet 13:44-46 (läs mer i Bibeln.se: Matt 13:45)

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

Psaltaren 19:8-15 (läs mer i Bibeln.se: Ps 19)


Herrens lag är utan brist,
den ger liv på nytt.
Herrens lära är sann,
den gör den oerfarne vis.
Herrens påbud är rätta,
de ger hjärtat glädje.
Herrens befallningar är klara,
de gör blicken ljus.
Herrens ord är rena,
de skall alltid bestå.
Herrens stadgar är sanna,
de är alla rättfärdiga,
mer åtråvärda än guld,
än rent guld i mängd,
och sötare än honung,
än självrunnen honung.
Genom dem blir din tjänare varnad,
att följa dem ger riklig lön.
Vem känner sina fel?
Fria mig från synder jag inte vet om,
men hindra mig också från öppet trots,
låt det inte få makt över mig!
Då är jag utan brist
och fri från svåra synder.
Ta i nåd emot mina ord,
mitt hjärtas bön till dig,
Herre, min klippa, min hjälpare.

Bilden av Jesus

Jag mötte Jesus när jag skurade pissrännorna i Stockholms nations lokaler, när föreningen Musikformum skulle flytta från Drottninggatan 11 till Barowiak vid Svandammen. Han kom inte som en fysisk person utanför mig, utan det var som om han infann sig i mig och omfamnade hela min själs ångest.

Palme hade blivit mördad och jag gick ensam i de tomma lokalerna, som jag skulle flyttstäda. Jag var säker på att mordet var en del av en statskupp och att anarkister och vänsterfolk gick en mörk framtid till mötes. Fängelse, tortyr riktad mot mig och min familj, inbördeskrig - det var jag såg fram emot. Ångesten växte dag för dag och till sist blev det för mycket. Det blev för mycket och jag bad förtvivlad om en räddare, jag ville att Jesus skulle komma och ta hand om mig. En kollega på jobbet berättade att man kunde bli frälst per telefon om man ringde till Pingstkyrkan. Det var sant. Jag ringde och talade med en kvinna som lät både glad och rädd och hon bekräftade att jag var frälst. Därefter har jag varit en ny människa, inte nödvändigtvis en bättre människa, eller modigare, eller alltid lyckligare, men en människa som i sitt inre vilar i Jesus.

Hur skulle man kunna uttrycka det här i en bild? Jag tänkte på det när jag såg bilderna från ECCE HOMO-utställningen i domkyrkan på kulturnatten. Där var Jesus i en korridor på Södersjukhuset. I bilden var han i en aidssjuk mans gestalt. Jag tror på den bilden för jag har varit med om det själv. Jesus var med mig inuti mig, när jag genomlevde själens mörka natt. Jag skurade pissrännor, jag vandrade i natten och profeterade, jag hamnade på Ulleråker, jag levde i ångest och uppfylldhet och hela tiden var Jesus med mig.

På vilket sätt finns Jesus i världen idag? Jag känner att Han kan finnas i oss, vare sig vi har kostym och slips, finklänning eller är klädda som slampor eller trashankar. Närmare än huden finns Han. Mer verklig än kroppar kan vara är Han. Vår innersta rädsla ser Han och omfamnar, alla våra svagheter ser Han och beseglar vår frihet med en blick som inte dömer, men öppnar dörren för nya möjligheter.

Medvet-ande inspirerande plats

---
Bakom varje smärta finns ditt eget hjärta

Jag är sol och vind och vatten
jorden är min vackra kvinna

två fraser som kom till mig under en kris på 80-talet. Den första kallade jag för tantra den andra för mandala.

Det finns verkligen hopp i den tanken att alla smärtor kan upplösas i kärlek. Ett väg går inåt för att möta kärleken i och genom hjärtat och en annan väg är att försöka leva ut kärleken.

Smärta är inget ont i sig utan ett sätt för oss att förnimma obalans och yttre påverkan, så att vi kan försöka lära oss att hantera världen och styra undan från det som kan skada oss. I praktiken innebär smärtan en inbjudan att mäta mötet med världen och den andra i hjärtats vågskål.
---
Jag har blivit medlem i Medvet-ande ett nätverk för ökat medvetande där jag finner tankar och bilder som inspirerar mig. Ett blogginlägg i Medvet-ande inspirerade mig till svaret ovan.

Förstora bilder i Firefox

Till min stora glädje upptäcker jag att min nya version av Firefox även klarar att förstora bilder. Det blir en helt annan känsla att surfa när man kan titta närmare på intressanta bilder. Jag håller ctrl nedtryckt meddan jag rullar scrollhjulet. Jag antar att Ctrl+ kan göra samma sak.

Om jag till exempel vill se närmare på bilden Hennes rum nedan så gör jag så här: Först klickar jag på bilden så att jag får upp den större versionen ensam på skärmen. Sedan trycker jag på F11 för att bilden ska bli det enda som syns på skärmen. Sen Ctrl+ tills bilden är så stor som jag vill ha den.

Publiceringsverktyget Scribus

Jag börjat med ett nytt program för desktop-publicering. Det heter Scribus och är en gratis open-source programvara. I det här programmet kan jag formge mina sidor som jag vill och skriva ut resultatet som pdf-filer. Förra gången jag hade ett sådant här program var när jag skulle färdigställa min avhandling. Det var ett betalprogram och jag blir lika ledsen varje gång jag hittar mina gamla filer, som jag inte längre kan öppna. Det är ett skäl att använda fria open-source-program.

Jag använde en Wiki som handledning och gjorde en folder efter instruktionerna. Sen kunde jag improvisera och anpassa sidor efter mitt eget huvud. Nu fantiserar jag om att framställa tidskrifter och böcker och lägga ut dem som filer på nätet. Det blir en del att fundera på. Allt tar ju tid. Men kunskapen om hur publiceringsverktyg kan användas är bra att ha i många sammanhang.

Sjuttonde Söndagen efter Trefaldighet (Årg. 3)

Bild: "Hennes Rum" akryl 30x50 cm, kwn, foto: kwn

Rik inför Gud

Predikaren 12:1-7

Tänk på din skapare i din ungdom,
innan de onda dagarna nalkas,
de år som ingen glädje har att ge,
då solen och ljuset slocknar
och månen och stjärnorna,
då regnet följs av nya moln.
Det är den dag då husets väktare darrar
och de starka männen sviktar,
då malerskorna slutat mala - de är för få -
då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren,
då dörrarna mot gatan stängs till,
då ljudet från kvarnen dämpas,
stämman blir tunn som en fågels
och sångrösten mister sin klang,
då man bävar för en backe
och för fasorna på vägen,
då mandelträdet lyser vitt,
gräshoppan släpar sig fram
och kaprisfrukten mist sin kraft,
då människan går till sitt eviga hem
och gråtarna väntar på gatan,
ja, innan silvertråden slits av
och guldskålen brister,
kruset krossas vid källan
och brunnshjulet går i bitar;
då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung,
och livsanden återvänder till Gud, som gav den.

Första Johannesbrevet 4:16-21

Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss. Om någon säger: "Jag älskar Gud" men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder.

Lukasevangeliet 16:19-31

Liknelsen om den rike mannen och Lasaros
Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. Då ropade han: "Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna." Men Abraham svarade: "Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det." Mannen sade: "Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe." Abraham sade: "De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem." Mannen svarade: "Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig." Men Abraham sade: "Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda."

Psaltaren 49:6-12

Varför skulle jag frukta i olyckans tid,
då bedragares ondska omger mig?
De litar till sina ägodelar
och skryter med sin rikedom.
Men ingen kan köpa sig fri
och betala lösen till Gud.
Att köpa sig fri är dyrt,
man kan aldrig betala priset
för att få leva evigt
och inte läggas i graven.
Man ser att de visa dör,
med dåren och narren går de bort
och lämnar sin egendom åt andra.
Graven blir deras hem för evigt,
deras boning för alla tider,
fast de haft jordagods i sin ägo.

Buss 23 i efterdyningarna

Buss 23 är ett konstverk, även om jag inte är konstnär till yrket, eller använder bloggen som konstnärligt uttryck framför allt. Jag valde att använda en del av mitt personliga liv till ett konstverk, eftersom det liknar sådant som görs till konst idag. Det är en parafras och en tolkning på trender i dagens konstvärld där gränserna ständigt utmanas. Det ska således ses som ett konstverk, men det har nog fått sin avsedda effekt om man inte värja sig emot det, utan känner sig indragen, mer eller mindre mot sin vilja. Som betraktare hamnar du i en position som jag i egenskap av kritiker kan försättas i när jag tvingas att ta ställning till utmanande konstverk.

I dialoger med konstnärer fungerar mina rekonstruktioner som dialogiska gester. Ibland upplever jag att jag kan tolka vissa verk med en detaljskärpa som väcker gensvar hos konstnärerna. Vi kan föra djupa samtal om konstnärskapets mening och verkets potential. Ingenting är helt fastlagt i de här skapande processerna. Skapande och reception går i varandra. Vi sätter namn på saker och ger dem därmed ändamål och innebörd. De här sakerna ligger, i enlighet med samtidskonstens natur, på gränsen till vad vi kan uppfatta. Perceptionens mekanismer är skapade och anpassade till vardagssituationer och det är ofta väldigt förvirrande att kliva ut ur ned normala tolkningsramen för att kunna vända sinnet mot mindre välkända fenomen i den subjektiva världens utkanter och skymningszoner.

Som filosof och kritiker är det i konstens märkliga gränsfenomen jag finner min lust. Det gör att jag tränar upp olika sidor av min perception, så att jag uppfattar saker helt annorlunda än andra människor. Jag lyssnar efter övertonernas klang och rytm i kyrkklockornas spel och jag kan se ikonernas bildvärldar bilda levande rumslighet fast den är av annan art än fotografiens. I dessa randvärldar blir de invanda begreppen tafatta och de behöver skärpas genom upprepad användning i egenartade kombinationer. Så blir konstens dialogiska situationer till en sorts verkstad där språket prövas och tänjs för att motsvara lusten till det främmande som är en av konstens starka drivkrafter.

När jag alltså gör konst av mitt liv måste det ses mot en bakgrund av samtidkonstens strävan att gräva sig in i subjektivitetens djup, genom att blottlägga och dissikera de mest privata och personliga tänkesätten i offentlighetens ljus.

Nya modeller

Jag har börjat fundera på förändringar i mitt bloggande. Det har gett fina erfarenheter att skriva i ett par olika bloggar, så nu tycker jag att jag bör bli bättre.

För närvarande blir det trögt att skriva av den anledningen. Jag vill egentligen dela upp mitt skrivande i några olika bloggar och det känns konstigt att lägga in mer material här innan jag vet hur det ska se ut.

Jag vill skapa en blogg om vandringar där flera kan skriva på lika villkor. Vill du vara med så skriv en kommentar, eller ett mejl till ku.nyberg@ telia.com för att anmäla intresse.