2009 år ängel

Nyårsönskan

Närvaro

att erkänna och uppleva lusten som drivkraft
att erkänna och uppleva smärtan som drivkraft
att erkänna och uppleva möjligheten som drivkraft


att vila i och bejaka nuet
som överskridande möjlighet
och enhetens uttrycksform

att nå frihet genom närvaro
att nå frihet genom medvetande
att nå frihet genom minne

Görande

Uppsittarkväll

Jag undrar om det är influensa, eller lunginflammation som hållit mig stilla hela veckan. Febern bryter ut som svett så fort jag gör någonting och jag blir snabbt trött.

Men jag har städat och bestämt mig för att göra mitt hem till en ny utgångspunkt. Till slut blev det en gran också. irja målade den på papper och klippte ut den så att hon kunde fästa den vid en hylla och klä den. Jag satte upp mina målningar bredvid pappas självporträtt.

Så nu får julen komma in. Åtminstone i hallen.

Frid - en stråle av helande kärleksljus!

Den flödar som en källa fram ur djupen - friden.
Julnatten börjar inom kort
jag vilar stilla iförd hoppets mantel.

Evangelium enligt Filosofia

Filosofia min goda vän har redigerat sina äldre bloggar och delat upp dem efter teman. Det finns mycket trevlig och klok läsning på hennes sidor. I Evangelium enligt Sofia avslöjas varför hon och Jesus inte är kristna och i Filosofias första blogg finns berättelsen om en hund som ändrar världen högst upp.

Se mer i hennes aktuella blogg: Filosofias andra blogg

Friheten, rädslan och Jesus

• FRIHET BETYDER INTE ATT NÅGON HAR RÄTT ATT TÄNDA ELD PÅ EN FAMILJS LÄGENHET.

jag läser i Arbetaren om en familj som fått en molotovcocktail i brevlådan och tänker på terrorn som jag flydde från. Jag blev faktiskt så rädd för att bli utsatt för den här typen av förföljelse att jag gav upp mitt gamla liv. När jag läser om mina fackföreningskamrater som kämpar mot rasism och fascism vill jag bara gråta. Det känns inte som om det finns några utgångar ur en sådan situation. Utom galenskap eller frälsning. jag valde båda. Så jag fortsätter att leva i nya sammanhang. Någonstans är jag som vanligt, men människor och situationer som jag befinner mig i har förändrats.

Jag satt i fängelse för värnpliktsvägran 1985 och när jag kom ut därifrån hade en personlighetsförändring börjat inom mig. I fängelset hade jag konfronterats med människor som jag mött i samband med att jag jobbade på Musikforum och som hotat mig till livet tidigare. Skräcken som jag kände, när jag var instängd tillsammans med dessa människor, hade liksom grävt sig in i mig, så att verkligheten inte längre var lika solid som den varit innan tiden i fängelset. -"Vi måste tala om rädslan." Det var en fras som krävde uppmärksamhet, men som jag inte vågade ta på allvar då. I stället drömde jag på nätterna om inbördeskrig i Engelska parken. Mitt liv urholkades av rädslan och när Palme blev mördad blev det för mycket. Ångesten fick mig att söka frälsningen och min resa gick via en psykos och mentalvården till ett nytt liv med Jesus som ledsagare.

Jesus ger mig ett ultimat ickevålds alternativ. Hans handlingar och liknelser fungerar i mitt liv, så att jag får modeller att hantera svåra situationer. Allt som jag har lyckats tänka igenom har Jesus gått djupare in i och funnit radikalare lösningar på. Därför möter jag Jesus som min lärare och vågar ibland överskrida mig själv genom att följa honom. Länge har det handlat om att möta och hantera rädsla, men nu har jag börjat på en ännu svårare process. Jag möter och hanterar kärlek, både den som kommer inifrån och den som kommer in i mitt centrum genom möten med andra människor. Aldrig har jag varit rädd på detta sätt förut. Först nu har jag börjat sätta mig själv på spel i mina relationer. Men det känns främjande och livsnödvändigt att inte fly från kärleken mera.

• FRIHET BETYDER ATT FÅ LEVA I FRED, UTTRYCKA SIG OCH FATTA BESLUT UTAN ATT BLI HOTAD ELLER UTSATT FÖR VÅLD.

Berndt Nyberg ställer ut på Villavägen 7

Jag hjälpte pappa att hänga sin nya utställning igår. Brorsan var med. Det var roligt att träffas och gnabbas lite om tavlornas plats. Pappa vet förstås bäst och har planerat i detalj, men det finns alltid småsaker att argumentera om. Ska linjen följa över eller nederkant? Var ska man avvika från mönstret för att få bättre effekt? Så går det på . Men slutligen är hela utställningen spikad. Då är det bara att se sig omkring och njuta.

Hängningen känns som mogen postmodernism. Bilderna är inte monoliter, utan kan upplevas musikaliskt i utställningens kontext. Färger och motiv återkommer, så att en kompicerad väv av klanger och melodiska slingor uppstår. Det passar mycket väl in i den lilla lokalen med sina portaler och passager, där bilder exponeras genom dörröppningarna. Det blir som att smygtitta i en sagobok och man lockas hela tiden vidare att läsa uppleva nästa saga. I bilderna lyser teman från modernismens abstraktioner fram blandade med senmodernitetens ogenerade eklekticism. Här en blå hatt som kunde vara från Grünewald, ett ansikte ur Arosenius, och där en rygg som kunde vara hämtad från Bayeuxtapeten.

Det är kul att vi jobbar ihop så effektivt fast vi kan prata strunt under tiden. Utställningen blir bra tror jag. Det är roligt att se de nya bilder som pappa målat den senaste tiden. Han utvecklas hela tiden. Och det syns så tydligt att det är Konst. Konstigt tycker jag.

Open Heart Choir konsert Uppsala 7 dec

Jag ska sjunga i Eriksbergskyrkan med den underbara kören som jag varit med i under hösten. Läs mer http://www.openheartchoir.se/

Före körens träff igår satt jag med Sofia och eldade i kaminen. Det fanns inget papper, men fin tjärved i vedkorgen. Så med lite näver tog sig brasan snabbt. Av någon anledning sotade glasrutan igen. Men det var övergående, för när kaminen blivit het förbrändes den svarta hinnan. Det underbara var att elden målade ett hjärta i sotet. Det tog form och växte en stund, men sedan var det borta.

Kolla kedjebrevet - tunga bilagor är onödiga

Jag fick ett par e-brev idag, som tog en stund att ladda ned med mitt smala bredband. De kom från goda vänner så jag kände mig inte spammad, men vill inte sända sådant vidare. Jag googlar dem istället.

Det ena handlade om en flicka som påstods vara försvunnen Ashley Flores. Ashley Flores heter webbsidan som förklarar att brevet är en bluff. Den får nog många träffar. Kanske kan man tjäna några reklamtior på det sättet. Bättre information finns nog på http://www.childalert.org/hoaxes.htm som jag dock bara kikat in på som hastigast.

Så fick jag ett budskap från Dalai Lama, som jag tror att jag fått tidigare. Men nu var det i form av en 1.8 mB fil. Jag gogglade Dalai Lama mantra.pps och fann filen högst i träfflistan. En sida med bara texten fanns också där i listan.Jag tyckte verkligen om innehållet i filen, men vill inte ha sådant i brevlådan. Vill man följa uppmaningen i brevet kan man välja att skicka länken istället. Eller också publicerar man den på sin blogg.

www.parametar.hr/razno/Mantra.pps är en nedladdningsfil på 1.8 mB

http://www.motherbird.com/dalilama.html är ungefär samma text på en vanlig
hemsida. Här finns inte kedjebrevsuppmaningen med, vilket kan vara en fördel för vissa.

Gatuteater Palestinsk vardag

På stora torget har en enkel visitationskur arrangerats med grå byggplast monterad på några stativ. En Israelisk flagga markerar att det är en officiell installation. En skrällande radio överröstar eventuella samtal bakom skynket. En sektor är avspärrad och där tar soldater hand om bråkiga ungdomar. De trycks upp mot väggen, eller kastas ned på marken. Ibland sätter någon av soldaterna autaomatkarbinen mot barnens kroppar, för att få dem att lugna sig. Det verkar vara förgäves. Slagsmålen i vägspärrarna hör till den normala bilden i stan nu för tiden.


Några poliser står och betraktar det hela. De är påtagligt berörda. Kanske känner de igen bilderna från något TV-program där polis och väktare anklagas för våld mot ungdomar. De ger några instruktioner och teatergruppen ändrar lite på avspärrningarna. Jag fotograferar polisen. Som om jag var verkligt orolig för att något skulle hända.


Men det är inte verkligheten i Uppsala jag möter på torget. Det är en installation från en annan värld. Vardagslivet i det ockuperade Palestina. En teatergrupp informerar. Men jag har tappat deras flygblad.

Tankesmedja

Ragnhild och jag har talat om att skapa en tankesmedja för att forma nya begrepp och visioner som kan förändra världen i positiv riktning. En formulering som vi kom att uppmärksamma var: Från det privata till det universella.

Tanken är att den individuella erfarenheten kan mötas med den holistiska enhetstanken, så att vi vågar ta oss själva på allvar. Den alldeles egna erfarenheten är så lätt att förringa och glömma bort när man möter andra människors tankar. Men om båda parter i ett samtal vänder sig inåt mot formuleringar ur sin egen djupaste innerlighet, så kommer samtalet att få en helt annan ton och funktion. Det varsamma lyssnandet hör hemma i en sådan situation. Här kommer ju tankar fram som kanske aldrig för visats för någon. De kräver tid för att vinna förståelse. Jag måste lyssna på dig och ge mig själv tid att skapa en förståelse. Lyssnandet inåt ger en resonans mot själens eget ljus, så att den äkta lågan tänds och lyser allt klarare.


Det är ju en tankesmedja, när man hjälper varandra att finna och utforska nya formuleringar som påverkar vardagsliv och personlighet.

Jag har inga färdiga koncept för vad som är en tankesmedja, men jag tror att det handlar om att förbinda begrepp man redan har, för att synliggöra nya saker och skapa visioner och mål som kan delas av andra.

Följaktligen handlar det om att börja med sig själv. I det som med nödvändighet är privat, för att man inte har medel att göra det offentlig, inte vill det, eller inte kan det för att ingen vill lyssna på en. Mitt möte med världen kan ha betydelse för mänsklighetens framtid. Men bara om jag kan dela med mig av de erfarenheter som är av betydelse i detta möte. Att göra upplevelse till vision, eller att forma teori ur förnimmelser. Det är vad jag tror att man skall göra i en tankesmedja, när det kommer till kritan.

Ett par av de här skisserna har jag lagt ut i mina bloggar. Jag tänker mig egentligen att bloggens privata offentlighet är ett medium som är väl ägnat för att driva en tankesmedja. Så för mig behövs sällan ett medium till.

Se exempel i Pilgrimsland där jag söker förena tankar och från Assisi med Upplands kyrkor.

Men än så länge är det bara skisser.

Internet Google globala utvecklingsmiljöer.

På tåget hem satt två personer mitt emot varandra med varsin behändig laptop. En av dem hade en bok om E-learning, så jag slog mig i slang med dem. Vi talade om möjligheter och faror med att alltid vara uppkopplad. Hur det mobila bredbandet gör att Messenger-kulturen stjäl tid från privata projekt som man kunnat fördjupa sig i på tåget.

Kvinnan med boken sitter och mekar med en presentation om digitala kulturer som lärandemiljö. Frågan kommer upp om det är digitaliseringen eller Internet som kommer att framstå som mest betydelsefull för mänsklighetens utveckling i ett historiskt perspektiv.

Det är klart att digitaliseringen har påverkat alla aspekter av teknologi från forskning till de enklaste vardagsföremål, men Internet håller på att skapa samverkansformer som är helt nya och omfattar ofattbart många människor. Google, Wikipedia, U-tube, My Space är idag globala utvecklingsmiljöer där utveckilingen drivs av hundratals miljoner människor samtidigt. När man använder dessa gratisredskap så levererar man samtidigt medvetet eller omedvetet information som används för att reglera systemen. Det stora antalet användare gör det möjligt att med statistiska verkyg spåra, testa och styra utvecklingen av praxis.

Så för första gången i historien kan mänskligheten samverka i sociala maskiner som oberoende av tid och rum kanaliserar och tolkar hur hundratals miljoner individer samverkar. Det är stort.

Min dator - ett digitalt laboratorium

Ett digitalt laboratorium för humanistisk forskning har min dator blivit för mig. När jag samverkar med människor IRL eler Online, så är det hela tiden de resurser som jag har tillgång till när jag sitter vid datorn som är i fokus.

Jag har bilder och böcker sparade på datorn och när jag tänker är det på skärmen som jag slår i böckerna eller letar fram bildexempel. Jag har min egen värld av information som kompletteras med information som jag kan hitta på Internet. Så försöker jag i all samverkan att testa hur de digitala resurser som jag har kan påverka och förbättra kommunikationen och möjligheterna att kritiskt granska forskningsresultat.

Jag är ofta med i spännande samtal på museet där experter möts kring ett föremål och rutinerat prövar ett antal hypoteser och perspektiv som kan anläggas när man undersöker det närmare. Då tänker jag på hur det skulle se ut om de har diskussionerna utspelades i en digital värld, där allt kan lagras och taggas upp så att de kan återanvändas. Jag funderar över hur digitala mötesformer växer fram och skapar en ny praxis, nya sätt att se på och behandla information. Det finns massor av aspekter på detta. Man kan fokusera på hur expertkunskap kommer till uttryck i dessa speciella situationer och vad som krävs för att fånga in denna i kunskapssystem. Eller så kan man fundera över hur information som lagras i systemen ska kunna göras användbar i andra sammanhang. Hur ska informationen lagras, struktureras och göras tillgänglig? Vilka nya gränssnitt och arbetsrutiner växer fram och blir användbar praxis?

Minnen från Assisi

Bild: 4739 Ett lejon på piazzan vid Santa Clara i Assisi, ur en bildsvit på nätet av KWN

Jag for med Örbyhus församling på en veckas vallfart till Assisi förra året. Idag tittar jag på de 600 bilder från resan som jag lade upp på nätet. Det var en sorts examensarbete kan man säga. Här summerade jag en del av det jag lärde mig i KMM-projektet. Tack till Helena Åberg som gjorde arbetet möjligt och bidrog med så mycket kompetens och kreativt tänkande.

Jag sorterade bilderna i en tabell där jag lagt in html-formateringen. Det intressanta är att jag kunde rekonstruera mina promenader i Assisi med utgångspunkt från bilderna och en karta som jag fann på nätet. En bilddagbok som hjälper mig att memorera så många dimensioner av mina upplevelser. Jag har gjort ett par sorteringar som fokuserar på stadens två största kyrkplatser. Den som är intresserad av S Fransesco och Santa Clara kan få flera olika perspektiv på byggnadskomplexen. Om man sedan går till bildernas placering i nummerordning, d v s dagboksupplägget, så kan man rekonstruera promenadvägarna som jag tagit för att fånga vyerna.

Lejonet på den här bilden upptäckte jag idag och undrar om jag tagit bilden själv. Jag tror att det var Elisabeth som ville att jag kulle ta den, om det inte var hon som lånade kameran. Hon samlar på lejon i Assisi. Erland samlar portaler och han har knäppt en del av portarna på sidan. Kanske. När man lånar ut kameran uppstår en osäkerhet. Men här sysslar jag inte med fotografi på det sättet. Upphovsrätt spelar mindre roll i det här sammanhanget.

För mig är det viktigaste att bilderna går att sortera och fundera över, när man tittar på dem via internet.

Tack för dans med hjärta

Nästankärlek är ett roligt ord som balanserar mellan att betyda "nära på sexuellt" och "att leka änglar med varann".

Vi behöver medel att betrakta våra förhållningssätt, attityder och vanemönster när det gäller nära relationer. Heart Dance är ett sådant medel upptäckte jag när jag prövade. Att dansa och sjunga andliga kärlekssånger till varandra, medan man ser varandra i ögonen och långsamt byter partner i en cirkeldans, är oväntat befriande och känns nyttigt på djupa andliga plan.

Tack Dana som delar med sig av detta underbara medium och alla fina vänner som var med. Kram!!!

Hej Dr Andie,

jag tycker om dina tankar som jag läste på min vän Filosofias blogg. Relationsteori är toppen och relationsanarki är ett bra begrepp för att kasta ljus över mononormokratins välde. Jag såg hela det fina TV-programmet från Pride House på min tröga lina, först uppstyckat sedan i sin helhet. Tankarna som uttrycks där är väldigt fina. De är både teoretiskt och känslomässigt vältempererade.

Sedan gillar jag din persona och bilden med de stora ögonen. (se länken ovan)

mvh Kurt W Nyberg ex. Tremist och ex. anarkist och ex till en massa fina kvinnor ocskå, samt Filosofias vän Dr Kurt (specialist på omvänt perspektiv)

Om alkemi och Dancing Edge

Jag har just läst ut Paolo Coelhos bok The Valcyries. Halva min kropp är fylld av en egendomlig spänning som får håret att resa sig på huden. Ty i författarens efterord framgår det att de händelser som berättas i boken utspelades för 20 år sedan, mellan 5 september och 17 oktober 1988.

Min son Hendrik Signeul levde mellan 2 och 19 september 1988. Efter hans död lärde jag mig att leva med ögon som öppnar sig för döden. Mot evigheten. Och ja, jag lever i de mirakler som Coelho talar om. Över allt griper min verklighet tag i andras oberoende av tid och rum och jag upplever det som sprickor i min materiella verklighet.

Första gången jag läste något av Coelho, var när jag lagade mat åt dansarna på SU-ENs butohskola i Almunge. Boken hette Alkemisten och jag var eld och lågor inför den. - Du inser väl att det är en saga, sa SU-EN till mig då, hon hade fått boken av sin mamma. Samma vecka träffade jag Louise för första gången. Vi hjälptes åt i köket och pratade om precis vad som helst. Vi fastnade för ett par kastruller som hade fastnat i varandra, så att jag inte kunnat använda dem under hela veckan. Nu föddes tanken att de hölls samman av ett vakuum som skulle kunna hävas om man värmde upp dem på spisen. Sagt och gjort. Vi satte dem på spisen och glömde bort det hela... När vi satt i matsalen en stund senare hörde vi en explosion i köket. Chockade rusade vi dit. det var kastrullerna som delat sig. Den ena hade flugit upp i köksfläkten, men inga allvarliga skador hade uppstått.

Det är roligt att Louise nu ordnar ÖPPEN SCEN en magisk teater den sista lördagen i varje månad på föreningen Verkstán. Tyvärr kan jag inte gå dit nästa lördag för då skall jag gå på

DANCING EDGE 2008
SU-EN Butoh Company med gäster

Plats: Reginateatern, scenen, cafeét och foajén
Datum: 29 november, kl 18:00

Idag 22 november 2008
ska jag gå till Verkstàn Alsikegatan 6
för att delta i

Heart Dance
19-21

Kom du också! Jag tror att det blir underbart.

Jag är en än - en ängel - en

Jag ville måla en ängel som utgick från blinderingen på Vendelkyrkans västvägg. Det finns en liknande på östfasaden i Lena. Det är en vitmenad nisch med tre bågar högst upp. Jag tycker att de liknar änglar, eller planen i en kyrkobyggnad med tre skepp. Uppsala domkyrka, eller Helga trefaldighet.

Så jag ritade in konturerna av korets avslutning i domkyrkan. Det är ett segment av en oktagon. Men på bilden liknar det en mun. Så till slut såg jag ett ledset spöke som försöker intala sig att han är en ängel. Bakom honom blev änglavingarna till en brand och spöket fick en gloria av mörk rymd där jag målade dit en komet.

Jag såg Hugo Simbergs Fallen ängel på pastorsexpeditionen i Vendel. En inramad reproduktion ur någon tidning. Det är en association som fångar stämningen i bilden. Men det räcker inte. Nu tänker jag på Kometen kommer av Tove Jansson, min barndoms hjältinna. Jag tror att det var den första bok jag läste själv. Den handlar om rädslan för jordens undergång. Men när kometen passerat så blir allt som vanligt igen. Det var det som gjorde att jag älskade Tove Jansson så mycket. Jag var rädd att hon skulle dö, minns jag.

Nåja, spöket eller ängeln på bilden tycks stå på ett hjul. Det ska föreställa västfönstret i Vendel. Det som murades igen 1928, men som vi nu ansökt om att få öppna till kyrkans jubileum 2010. Men det är inte alls fel att se det som en ängel på hjul. Det finns åtskilliga framställningar av Hesekiels vision där en ängel framställs med hjul. Hesekiel 1:14-18

Varelserna for av och an likt blixtar. När jag betraktade varelserna fick jag se ett hjul på marken vid var och en av de fyra. Hjulen gnistrade som krysolit. Alla fyra såg likadana ut och tycktes vara gjorda så, att ett hjul satt inuti ett annat. De kunde röra sig åt alla fyra hållen, och de vände sig inte när de rörde sig. Hjulen bestod av fyra lötar, och jag såg att det satt ögon runt om på lötarna.

gröna ögon gråter blod

"Break the pact", she said. "For the glory of God. For love. And for victory."
The Valcyries s. 113

Jag målade en bild igår och klistrade in ett par gröna löv som jag tiggde av Eva L. Eftersom jag satte fast det första med röd akrylfärg och smetade ut det som blev över kom det att se ut som ett grönt öga som grät blod. Så jag gjorde likadant på det andra lövet och skrev texten: gråter blod. Jag ska kalla bilden Valkyrians tårar...

Just nu läser jag en bok av Paolo Coelho som heter The Valcyries. Jag har fått låna den av Gúnilla och just där det är som mest spännande har någon skrivit med kulspets ...gröna ögon...

Jag får rysningar i hela kroppen av sådana tillfälligheter. Nåväl, jag beslöt mig för att googla på frasen "gråter blod" och fann slutligen historien om Jungfru Maria i Sacramento som gråter blod som lades upp på CBS webb-nyheter 2005.

Söndagen före domssöndagen (Den svenska evangelieboken)

Vaksamhet och väntan

Herre vår Gud,
ge oss kraft att bedja och vaka
och att verka för ditt rike
så länge det heter "i dag".
När vår tid är ute,
öppna då av nåd
porten till den himmelska
bröllopssalen.
Genom din Son Jesus Kristus.
Amen.

Amos 8:9-12

Den dagen, säger Herren Gud,
låter jag solen gå ner vid middagstid
och lägger jorden mörk på ljusa dagen.
Jag vänder era fester i sorg
och alla era sånger i klagan,
jag klär alla höfter i säckväv
och låter alla gå med rakat huvud,
jag sänder sorg som efter ende sonen
och låter slutet bli en bitter dag.
Ja, den tid kommer,
säger Herren Gud,
då jag sänder hunger över landet -
inte hunger efter bröd,
inte törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
Då skall de irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det.

Filipperbrevet 3:20-4:1

Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus.
Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig. Stå därför fasta i Herren, mina kära bröder som jag älskar och längtar efter, ni som är min glädje och min segerkrans.

Lukasevangeliet 17:20-30

När Guds rike och Människosonen kommer
Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: "Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er." Till lärjungarna sade han: "Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte. Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.

Psaltaren 139: 1-18
För körledaren. Av David, en psalm.

Herre, du rannsakar mig och känner mig.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig.

En vändpunkt

Idag meddelar källor inom New Age är det en vändpunkt, då en kosmisk natt går över i dag. Mycket som varit svårt och prövande under de senaste åren kommer nu att kännas lättare. Vi går från nattens bearbetning av det undanträngda till dagens glada skapande verksamhet.

Jag ska ägna en stund åt meditation kring kl 18.30, eftersom min goda vän Marie berättat att hon ordnar en gemensam meditation då. tillsamman ska vi ge vårt bästa till de vaknande ljuskrafterna, så att vi kan bidra så mycket som möjligt till välgång och lycka på jorden under år som kommer.

Därför visar jag den här målningen där texten påminner om Peter Krapotkins forskningar om djurarter som hjälper varandra och om hur ömsesidig hjälp är en viktig faktor i utvecklingen.

En pilgirmsvandring i Linnés fotspår

Jag gick med vandringsgruppen från Eriksberg längs Linnéstigen. Vi vandrade i meditation över frasen Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är Din från Martin Lönnebos bok om pärlorna i frälsarkransen.

Vi hade en utmärkt karta som kommunen tillhandahåller. Här får man också information om smultronstälen längs vägen och historiska anekdoter om Linné och hans lärljungar. Linnés hund Pompe gick till kyrkan själv, när Linné inte kunde, men lämnade alltid kyrkan efter en timme oavsett om gudtjänsten var slut. Som husse skulle ha gjort.

På Kungsängen vid Sävjaån står en praktfullt utsirad träbänk. Det är hästhuvuden och blomställningar i enorm förstoring som påminner om sexualsystemet. Min bror Mats Nyberg gjorde bänken på beställning av Uppsala Kommuns kulturstrateg Lisen Hessner, till Linnéjubileet då inga krafter sparades. Bänkens rika utformning och bisarra placering mitt i ödemarken ställer liksom en fråga. Varför står den där? Man får svaret om man vågar sätta sig ned och betrakta stadens konturer som avtecknas under den fantastiska himmelskupan som är karaktäristisk för slätten. Placeringen och platsens betydelse det är kuratorns bidrag till konsten.

Eftersom jag håller på med att utveckla egna vandringleder är kommunens broschyr guld värd för mig. Så jag ägnade morgonen åt ett detaljstudium. En liten tecknad kungsängslilja i en frimärksram fångar min blick. Den har pappa gjort. Han fick en beställning och jag såg bilderna i olika delar av processen. Det måste vara Berndt Nyberg som är konstnären, även om det inte anges i broschyren. Hur som helst. Här knyts mina vägar samman på de märkvärdigaste sätt med mina anhörigas kreativa uttryck.

Min kyrkoherde här i Vendel-Tegelsmora församling Erland och jag diskuterade dragningar av pilgrimsleden mella Uppsala och Tegelsmora. Nere mellan Gamla Uppsala och Ärentuna/Storvreta finns det flera alternativa vägar. Bland annat kan man gå över Ulva kvarn. Jag känner vägen väl, men har inte på allvar reflekterat över den förrän Erland kom med sitt förslag om denna dragning. Hm, där har min storasyster numera försäljning har jag hört ryktas. I alla fall gjorde jag en karta över åriket med alla kyrkornas namn inskrivna. Det blir ett index över vägsträckor på bloggen Pilgrimsland.

Lycklig är jag över alla vandringsmirakel, vandrarvänner och de underbara meditationerna som öppnar nya upplevelser av Gud för mig hela tiden. När vi vandrade i tystnad längs Sävjaån över Kungsängarna, så låg dimman runt oss. Istället för stadens silhuett såg jag bara ett gråttskimmer åt alla hål. Som att vara på insidan av en pärla. Sedan började Lönnebos fras att verka i mig. Jag såg på gräset och tänkte att Gud är i gräset, i allt, oavsett de nyckfulla gränser som sinnevärlden skapar för mig. Så tänker jag på den inre mur som omger mitt hjärta och att jag vill att Guds ljus ska genomsyra mig, så att muren blir genomskinlig och kanske upphör att vara meningsfull.

Skriket och den lilla röda

Jag målade hemma hos Sofia en dag. Det blev en väldigt annorlunda och dramatisk målning. När jag tänker efter är den som en drömbearbetning av ett samtal jag hade med mina barn.

Mattias är med i ett spelprojekt som ska delta i en tävling. Irja fick provspela. Hon tyckte det var särskilt roligt att det var en tjej som var spelets hjälte. På en skiss till reklambild för spelet som Mattias visade oss såg man en tjej och bakom henne ett par killar. De var framställda i ett manér som liknar proggtidens socialitiska konst. Min faster Birgit målade till exempel ofta lätt geometriserade figurer i kraftfull rörelse. Man tänker på Bror Hjort och på kinesiska krigshjältar.

Sedan gick vi och spånade på det temat. Jag kom att tänka på en målning som pojkarnas mamma gjorde för länge sedan. Här svävade ett antal ideologiska hjältar i luften som om de bevakade händelserna i bildens förgrund. Man skulle kunna hänga upp porträttet av ordförande Mao som en måne i bakgrunden till Mattias' spelfigurer. Sedan kunde man låtsas att hela spelidén var en kommunistisk komplott för att indoktrinera västvärlden med den svenska kommunismens ideal. Ja, det förstås, de flesta svenskar vet ju inte att de växt upp i och lever i ett kommunistiskt land. Vi tror att det är demokrati, men alla ser ju omedelbart likheten mellan Reinfeldt och ordförande Mao. I Amerika vet man detta. Och självklart är ett dataspel med ambitioner inriktat på världsherravälde, så Amerika måste intas med list och strategi. Då kan man finna goda råd och andligt stöd i Den lilla röda.

När jag var liten och tyckte att jag var fri så gillade jag att svänga mig med slagordsliknande ramsor. En av dessa favoriter löd: Dem som Gud födde utan hjärnor, försåg han med citatböcker och röda stjärnor. Men nu har jag växt upp och citatböckernas centrala betydelse för kulturarvet har gått upp för mig. Jag är tämligen övertygad om att den lilla röda har massor att ge oavsett om det handlar om psalmboken, Tidens Sångbok, eller en samling av citat från ordförande Mao. Men nu har det istället blivit lite ångestladdat. Tänk om någon tror på allvar att svenskarna är kommunister hela bunten och bestämmer sig för att göra slag i saken. Jag vill inte ha det som människorna i Chile, Uruguay, eller Argentina hade det på 70-talet. Inte heller vill jag ha landet kontaminerat av radiakspillning från pansarbrytande robotar som i Serbien eller Irak. Det är bäst att ligga lågt. Men faktum är att jag kan känna en sorts sympati för Kina idag. Jag såg ett TV-program om skolsystemet och tyckte att människorna hade väldigt mycket åsikter och verkade tro att det lönade sig att försöka påverka systemet genom att uttrycka dem.

Så kom min målning att ge uttryck för den ångest som det raljerande samtalet med barnen hade dragit fram. Den gula cirkeln blev ett ansikte och Sofia föreslog att jag skulle kalla den för Skriket. Ja, den mörka triangeln har vissa likheter med bron i Muncks målning. Den röda boken som på ett groteskt sätt flätar sig in i texten påminner mig om en annan symbolisk väg. Den som faster Birgit målade genom att framställa Tidens Sångbok i omvänt perspektiv i den fantastiska triptyken Vägen till frihet och bröd (jag har skrivit om den förut).

Solen och stenlisten

Jag vaknar ofta väldigt tidgt på morgonen med en klar tanke i huvudet. Härom natten kom jag på lösningen på ett problem som jag grubblat på sedan år 2000 då jag skrev till Bengt Gustafsson, astronomiprofessorn som då var direktor på Sigtunsstiftelsen om ljuset i dom kyrkan. Jag hade fått höra att han en gång varit ledare för en utflykt till domkyrkan vid vårdagjämningen då klerestoriets sydfönster projicerades i höjd med stenlisten på triforiets nordvägg. Man anser allmänt att fenomenet har en ursprunglig mening och uttrycker medeltidens känsla för astronomiska sammanhang. Så jag skrev och undrade om han var intresserad av att fortsätta diskutera liknande fenomen i domkyrkan på ett seminarium som jag fick tillfälle att hålla på Uppsala Slott tillsammans med arkeoastronomen Göran Henriksson.

Emellertid svarade Gsutafsson om jag minns rätt att det visserligen varit en utflykt till domkyrkan någon gång på 70-talet, men att man då avfärdat alla astronomiska tolkningar av fenomenet. Projektionerna var inte alls i höjd med stenlisten hade man observerat. Deras nedre kanter var en halv meter ovanför stenlisten. Det var avkylande besked, men jag gav inte upp för det. Jag har gjort en hel del undersökningar i domkyrkan sedan dess och är ganska övertygad om att det finns samband mellan arkitekturens utformning och solens instrålning vid vissa datum. Så även vid dagjämningarna.

Det första jag kunde observera var att om jag tittade upp mot stenlisten från kyrkans mittgång, så tycktes ljusprojektionerna faktiskt vila på stenlisten. Men ur en annan vinkel, sedda från det södra sidoskeppet såg även jag att det fanns ett glapp mellan projektionerna och stenlisten. Det samband som kunde vara arkitektoniskt planerat var istället att de cirkelformade gluggarna i triforiefältet passade in i projektionernas spetsiga övre fält.

Men den här morgonen vaknade jag med en ny tanke. Illusionen att projektionerna från domkyrkans klerestorium vilar på stenlisten vid dagjämningarna beror på att den sneda vinkeln om man tittar upp på triforiet från mittskeppet medför att stenlisten döljer en halv meter av väggen ovanför, Det innebär att det som händer på denna yta blir osynligt för en betraktare i mittskeppet. Resultatet kan upplevas som att solen stannar upp vid dagjämningarna så att projektionerna vilar på stenlisten två dagar i rad. En sådan konstruktion skulle kunna vara i linje med medeltidens estetiska intresse för att använda optiskt kunnande till illusionistiska konster och lekar med paradoxer.

Guatav II Adolf dog 16 november

Bild: 6 nov markerad med spira i kalendern på en mässingsdosa från 1700-talet detalj av B685 i Museum Gustavianums samlingar, foto kwn

6 november har passerat. I den medeltida helgdagskalendern firades Sankt Leonard igår. Men vid slutet av 1600-talet började man uppmärksamma GIIAs dödsdag den 6 november. Det började med att hans namn nämndes i vissa minnesramsor över helgdagarna.

Under 1700-talet blev det allmänt spritt att markera den 6 november med en spira som symboliserar GIIA. Spiran är ett attribut som bärs av den antika frihetsgudinnan LIBERTAS, som i propagandabilderna från kriget i Tyskland åtföljde kungen. I själva verket brukade man avbilda en frihetshatt på en stav intill GIIAs bröstbild. Runt staven står gudinnans namn skrivet på ett språkband. Bilderna på beskrevs av Berch i hans stora katalog Namnkunnige svenska herrars och fruers skådepenningar från 1773:

konungen, eller dess benrangel, sitter på Triumphvagn, dragen av tre vingade hästar. Han är klädd i en konungslig mantel; håller i högra handen svärdet, och på sina knaen en bok, hvaruti är skrifvit VERBUM DEI MANET IN AETERNUM; bredvid honom står til höger Religionen, och til vänster Tapperheten, som hjelpas åt at sätta en krans på hans hufvud, såsom dens hvilken ET VITA ET MORTE TRIUMPHAT. Den förra av dessa dygder har stjernor omkring sit hufvud, och på högra handen en bok, et litet altare med brinnande hjerta, et kors, och frihetens hat. Den senare är beväpnad, och håller en pelare. Under vagnshjulen (på hvilka står stämpelsnidaren Sebastian Datlers namn) ligger en månghövdad drake, och nedslagne vilddjur

Lagom till 150 års minnet av GIIAs död lät Gustav III i ett illustrerat verk påminna om en medalj med Libertas bärande en frihetshatt på en käpp över axeln som präglats till minne av hans statskupp, den 19 augusti 1772. På ett par vackert utsirade runstavar i form av promenadkäppar i Museum Gustavianums samlingar markeras samma datum med frihetshatten på en stav.

Men GIIA dog som sagt den 16 november enligt den gregorianska kalender som gällde i Tyskland när han dödades och som accepterats i vårt land idag. Men Sverige höll ända fram till mitten av 1700-talet fast vid den julianska kalendern som fastställdes av Julius Caesar 46 f Kr. Kalendern drog sig i förhållande till det astronomiska året och modifierades därför 1582 genom att dagarna mellan 4 och 15 oktober detta år togs bort och man bestämde att man i fortsättningen skulle avstå från tre av fyra skottdagar på jämna århundraden.

GIIA dör alltså nästan precis 50 år efter kalenderreformens genomförande den 16 november. Men den GIIA som vi firar dog 6 november. Vem levde de resterande tio dagarna? Var det en fiktiv person, eller den verkliga personen? De två personerna har delvis olika egenskaper. Han som dog 6 november var en frihetskämpe och nationell hjälte, medan han som dog 16 november var en brutal angripare och ett hot mot den civiliserade världen. Den 6 november vad är det för ett datum egentligen. Leonard har namnsdag. Nej , det var fel! Det är Gustav Adolfsdagen och Gustav Adolf är namnsdagsbarn. Låt oss strunta i de här petitesserna. Vem bryr sig i slutänden om fakta.

Madonnan har funnit sin plats

Madonnan från Porziuncola i Assisi hamnade i en grön ram från IKEA och jag hade lite svårt att smälta kombinationen till att börja med. Men så till slut hamnade hon ovanpå min bokhylla med en rosenbård som bakgrund. Min rosenmadonna.

Det lite valhänta trycket har jag själv åstadkommit i mitt första försök att trycka rapport med akrylbasfärger. Jag gick på Konstskola i AMS-regi en termin och lärarna köpte in tryckramarna när jag berättade att jag varit tryckare en gång i tiden. Idag påminner mig bilden om en av dem, den väna, vithåriga, modiga Britt-Marie, som mördades under en resa i Indien ett år senare. Jag tänker på henne och ber för hennes själ.

Jag tänker också på Hendrik idag och ska besöka hans grav. Trots att han levde bara 17 dagar har han påverkat mitt liv mycket. Jag tänker att ett liv är ett liv oavsett hur länge det pågår. Det sätter spår. Då 1988 trodde man på Akademiska sjukhuset att nyfödda inte kan känna smärta, då trodde man att nyfödda barn som dött skulle kastas i soporna. Jag hoppas att det har ändrats nu. Jag ser Henriks liv som ett martyrium.

Jag sänder en bön för Amborg min goda väninna och ledsagare genom sorgen, mot människovarats mittpunkt och mening. Också hon har gått ur tiden för många år sedan.

I alla fall var det mycket fint att Hendrik hann döpas, medan vi väntade på prästen famnades vi av den heliga bubblan som omger det nyfödda barnets familj. Carolina, Hendrik och jag var trygga en stund inför dödens ankomst. Strax efter dopet var Hendrik borta. Jag fick sitta med hans kropp i min famn ensam en stund efteråt. Det var en god sak och jag minns fortfarande den unga sköterska som erbjöd mig den möjligheten.

Vernissagedag Onsdag

Vi hoppas på ett spännande samtal med glasblåsarna Anders och Ulrika, som nyligen etabelrat en egen glashytta strax utanför Tobo.

Att blåsa glas är nästan som en dans, det handlar om timing och balans i flera dimensioner.

Alla Helgons Dag

Helgonen

Levande Gud
vi tackar dig för de kvinnor och
män som gått före oss i tron
och med sina liv vittnat om dig.
Låt oss följa deras exempel
och tillsammans med dem
en gång få stämma in i den stora
lovsången inför ditt ansikte.
I Jesu namn.
Amen.


Femte Mosebok 34:1-5 (läs mer i Bibeln.se: 5 Mos 34)

Mose gick från Moabs hedar upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som ligger mitt emot Jeriko, och Herren visade honom hela landet: Gilead ända till Dan, hela Naftali, vidare Efraims och Manasses land och hela Judas land ända till havet i väster, Negevöknen och Jordanslätten, dalen där Jeriko, Palmstaden, ligger, och ända ner till Soar.
Herren sade till honom: "Detta är landet som jag med ed lovade Abraham, Isak och Jakob att ge åt deras efterkommande. Jag låter dig se det med dina egna ögon, men du kommer inte att gå över dit. "Där i Moab dog Herrens tjänare Mose, så som Herren hade sagt. Han begravde honom i dalen mitt emot Bet Pegor i Moab; än i dag vet ingen var graven finns.

Hebreerbrevet 12:22-24 (läs mer i Bibeln.se: Heb 12:22)

Ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och står inför mångtusende änglar, en festförsamling av alla förstfödda som har sitt namn i himlen; ni står inför Gud, allas domare, inför andarna av de rättfärdiga som har fullkomnats och inför Jesus, förmedlaren av ett nytt förbund, och det renande blod som talar starkare än Abels.

Lukasevangeliet 6:20-26 (läs mer i Bibeln.se: Luk 6:20)

Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
"Saliga ni som är fattiga,
er tillhör Guds rike.
Saliga ni som hungrar nu,
ni skall få äta er mätta.
Saliga ni som gråter nu,
ni skall få skratta.
Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt.
Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Men ve er som är rika,
ni har fått ut er glädje.
Ve er som är mätta nu,
ni skall få hungra.
Ve er som skrattar nu,
ni skall få sörja och gråta.
Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.


Psaltaren 126 (läs mer i Bibeln.se: Ps 126:1

En vallfartssång.

När Herren vände Sions öde,
då var allt som om vi drömde:
vi skrattade, vi sjöng av glädje,
och jublet steg från våra läppar.
Då sade man bland folken:
Herren har gjort stora ting med dem!
Ja, Herren gjorde stora ting med oss,
och därför var vi glada.
Herre, vänd vårt öde,
liksom du ger liv åt bäckarna i Negev.
De som sår under tårar
skall skörda med jubel.
Gråtande går de
och sår sin säd.
Jublande kommer de
och bär sina kärvar.

Guds tilltal

Jag ville möta Gud, så jag slog upp min Bibel och hamnade mitt i Jeriemias klagan. Jag fastnade till sist för dessa rader Jeremia 22:3:

Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem...

Det är vackert tycker jag. Det är handlingar som kan göra livet bättre för alla. En grundläggande etisk vägvisare. Jag funderar just nu över vad frasen -"Jag vill lyckas med mitt liv", skulle kunna innebära för mig. Det är skönt för det ger mitt liv ett positivt fokus. Tack till Jürgen som fick mig att säga de orden.

Om den 60de breddgraden

Jag håller ett kort föredrag med en bildskärmspresentation under på Café Kurage, denna afton klockan 18 ungefär.

Lördag 25 oktober kl 18
Föreningen Verkstan,
Alsikegatan 6 i Uppsala

Jag måste inte...

Detta tema handlar om att forma sitt liv på ett nytt sätt genom att ersätta automatiska fraser, som "jag måste" med nya. "Jag vill" utrycker ofta samma sak, i grund och botten, men den känslomässiga innebörden är nästan omvänd. Från tvång till manifestation av min frihet förvandlas varje handling när jag väljer att säga: - Jag vill!

I bilden har jag skrivit svagt med vitt och brunt: "Jag vill". Kanske beskriver bilden en process som är på gång inom mig.

Citronens surhet sitter i din tunga

Idag målade vi i församlingshemmet som vanligt på torsdagförmiddagarna.

Vi pratade om citroner, medan jag målade mina bakgrunder. Så det var naturligt att använda en text från vårt samtal för att skapa spänning i mina målningar. Man brukar säga att skönheten sitter i betraktarens öga. Men jag formulerade om den frasen till: "Dennas surhet sitter i betraktarens tunga". Så började jag skriva. När målnngen inte räckte till frotsatte jag på nästa. På det sättet kunde jag stärka min egen upplevelse av att orden inte är något annat än en lurigt mångtydig dekoration av bakgrunden.

Jag tycker att det lyckades ganska bra. Nu är det dags att se målningarna bra. Det handlar om att skapa ett sätt att se och förstå målnngen som kan härbärgera konventionsbrott och symbolisk mening i spelet mellan måleri och textning.

23 Söndagen efter Trefaldighet (Årg. 3)

Bild: "Spår 8 Uppsala Centralstation", 2008, foto: kwn

Förlåtelse utan gräns

Nådens Gud
bevara oss i din förlåtelse
och försoning
och hjälp oss att ge förlåtelse
i överflöd till varandra.
i Jesu namn.
Amen
(dagens bön ur Svenska Psalmboken)

Hosea 11:8-9 (läs mer i Bibeln.se: Hos 11)

Hur skulle jag kunna släppa dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma
och behandla dig som Sevojim?
Mitt hjärta är i uppror,
all min medkänsla väcks.
Jag skall inte låta min flammande vrede få utlopp,
jag skall inte ändra mig och förgöra Efraim,
ty jag är Gud och inte människa,
den Helige mitt ibland er.
Jag kommer inte med skräck.

Första Thessalonikierbrevet 5:13-15 (läs mer i Bibeln.se: 1 Thess 5)

Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra. Vi uppmanar er, bröder: tala de oordentliga till rätta, uppmuntra de modfällda, stöd de svaga, ha tålamod med alla. Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva alltid efter att göra gott, mot varandra och mot alla andra.

Matteusevangeliet 6:9-15 (läs mer i Bibeln.se: Matt 6)

Så skall ni be:

Vår fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske,
på jorden så som i himlen.
Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.

Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser skall er himmelske fader också förlåta er. Men om ni inte förlåter människorna skall inte heller er fader förlåta er era överträdelser.

Psaltaren 78:35-39 (läs mer i Bibeln.se: Ps 78)

De mindes att Gud var deras klippa,
att Gud den Högste var deras befriare.
Men deras ord var hyckleri,
vad de sade till honom var lögn.
De höll inte fast vid honom,
de var inte trogna mot hans förbund.
Men han är barmhärtig,
han förlåter synder och vill ingens fördärv.
Han håller ofta sin vrede tillbaka,
låter inte all sin harm bryta fram.
Han tänkte på att de bara var människor,
en vind som far förbi och är borta.

Solljuset berättar om kyrkans orientering

Observationer som handlar om byggnaders riktning kan lätt göras i solsken. På bilden syns Lena kyrkas torn just när solen börjar lysa på tornets västfasad. Klockan är 13.42 den 24 september. 13.40 syntes inga spår av solljus, tisdbestämningen är ganska exakt. Det gör att man kan se att kyrkan har västfasaden lätt vriden åt norr i förhållande till en öst-västaxel.

Poängen är att kyrkans orientering är direkt synlig för det obeväpnade ögat när det är solsken. Om kyrkan är orienterad i rak öst-västlig riktning så börjar solen kasta ljus över västfasaden vid middagstid kl 12 (13 sommartid). I Lena inträffar detta ca. 40 minuter efter middagstiden. På det sättet är det lätt att jämföra kyrkornas inriktning med observationer av västfasaden i solsken kring middagstiden.

Det har sin betydelse eftersom vissa medeltida kyrkor följer en exakt öst-västaxel. Uppsala domkyrka är ett exempel, medan Vendels kyrka troligen varit riktad mot solnedgången vid Marie bebådelse. Många kyrkor har arkitektoniska element som är inriktade mot solens upp- eller nedgång vid vissa helgondagar.

På bilden kan man också se den underbara rytmiska sekvensen i kombinationen av veckmurning och fyrkantiga blinderingar under torntaket. Det går att se i närbild, genom att klicka på bilden och förstora den bild som visas med kommandot "Ctrl +".

Räntan - ett system i kris

Ett räntesystem har två roller; låntagare och utlånare

Skulden i ett räntesystem ökar allt snabbare ju längre lånetiden går 1,2,4,8,16... och hela tiden måste det växande kapitalet lånas ut på nytt för att ge ränta. Ganska snart har skulder och kapital mångdubblats, vilket innebär att allt mer pengar måste rymmas i systemet.

När skulden växer räknas låntagarens tillgångar om i pengar för att visa hur utlånarnas kontroll ökar. Bostaden som traditionellt var gratis får ett värde, skogsmark, natur, frisk luft. Penningmängden har inte med tryckta sedlar att skaffa utan med värderingar av egendom vid ekonomiska transaktioner.

Så går det till när ekonomin växer i en ränteekonomi. Jag ser inte det rimliga i att peta in förnuftiga kreditrestriktioner i ett sådant system. Det har heller aldrig fungerat förut. Men galenskapen drabbar nu hela länder i den traditionellt rika delen av världen, så att de hamnar långt ned på skuldsidan i det ekonomiska rollspelet.

Därför tror jag att ett paradigmskifte är möjligt. Man kan se på ekonomi på helt andra sätt. Kanske finns dessa system utvecklade i skuggan av den globala ekonomin. Det visar sig när man börjar fråga efter dem.

Jag vet i alla fall att JAK den räntefria banken gjorde det möjligt för mig att spara till ett hus på 11 år. Vi kunde köpa det efter ett år, låna 60.000 och vara skuldfria, med ett eftersparande på 60.000 efter 11 år. I det här systemet är räntan ersatt med sparande. Det var bra för mitt andliga välmående och räddade min personliga ekonomi.

Estetik i informationshantering, om att förvalta kunskap

Estetiken har olika metoder att hantera flyktiga fenomen, som kan komma att bli viktiga i framtida språkbruk, eller ligger till grund för historiska skillnader i förståelsen av uttryck och språkliga fraser. För att kunna använda språket effektivt som redskap i kunskaps-hantering behöver systemutvecklare ta hänsyn till flera dimensioner av språk som hör till estetikens traditionella kunskapsområden. Ett perspektiv på språk som utvecklats ur en kritisk begreppshistorisk aspekt kan bidra till effektiviteten i globala långsiktiga projekt för systemutveckling, informations- och kunskapshantering.
Ords och frasers mening utvecklas i praktiska användarsituationer. På detta sätt föds framtidens språk ur samtidens livsvärldar. Nya miljöer skapar uttryck och sensibilitet, som lägger grunden för framtidens vardagsspråk. Estetiken bidrar med ett perspektiv som tar oss till uppmärksamhetens gräns, platsen där vi säger till oss själva: "Detta finns" eller "detta är skönt" eller "detta är obehagligt". Estetik i denna förståelse handlar om det möjliga och det utopiska, inte som motpoler, utan som spår av processer där upplevelser träder fram och får sina namn i en mångfasetterad praxis. Estetikern kan i ett utvecklingsprojekt bidra med kompetens från flera olika områden, bland andra:
Begreppshistoria: De flesta ord vi rör oss med har haft en rad olika användningar genom historien. Ordens mer eller mindre kända bibetydelser ger språket en klangbotten, samtidigt som de ger oss möjlighet att variera vår användning av ett ord så att det kan få betydelser som är anpassade till nya situationer. Den mångtydighet som uppstår på detta sätt medför också svårigheter.

Hermeneutik: I praktiska situationer formar vi en intuitiv förståelse av vad någon menar med ett uttalande med hjälp av våra förutfattade meningar. Det kan leda till missförstånd, men det finns metoder för att reda ut och skapa förståelse när tolkning krävs.

Praxisperspektivet: Det är grundläggande för språkförståelsen att man känner till hur det aktuella språkbruket skapats i en tradition, konkreta livssituationer och i levande samtal som kännetecknar en kultur. Kunskap är i grund och botten praktisk och handlingsburen för att använda ett uttryck ur den aktuella debatten om förmedling och bevarande av praktisk kunskap.

Begreppsmodellering: Estetikens mångfasetterade perspektiv på språket gör uppgiften att modellera begrepp annorlunda, samtidigt svårare och mer utvecklingsbar. Här finns stora möjligheter att skapa dynamiska hybrider och verktyg för att anpassa den globala ordförståelsen, så att även de mest lokala krav kan specificeras och tillgodoses vid behov

Ontologiutveckling: En modern trend är att göra kartor över kunskapsfält, som när de grundar sig på ett väletablerad språkbruk och uppfyller vissa formella kriterier kan kallas ontologier. Ett av de mest lovande sätten att skapa ontologier är att utgå från etablerad praxis i stora organsiationer. Den internationella museirörelsens organisation ICOM har i ett avknoppat projekt kallat CIDOC/CRM etablerat en kärnontologi för kulturarvsbegrepp som ISO-standard 2006. I ett utvecklings-samarbete med representanter från bibliotekens och arkivens internationella samarbetsorganisationer bedrivs diskussioner om harmonisering av auktoriteter med utgångspunkt från CIDOC/CRM. Dessa diskussioner skapar ett betydelsefullt forum för metod-, språk- och kunskapshantering i kulturarvsektorn, som har universella tillämpningar inom hela ABM-sektorn.

22 Söndagen efter Trefaldighet (Årg. 3)

Bild: "Maria med barnet", Ua Domkyrka 4 juli vid eftermiddagsbönen år 2000, foto: kwn
Läs mer >


Frälsningen

Jesaja 2:2.5 (läs mer i Bibeln.se: jes2)

Den dag skall komma
då berget med Herrens tempel
står där orubbligt fast,
högst av bergen, överst bland höjderna.
Alla folk skall strömma dit,
folkslag i mängd skall komma,
och de skall säga:
"Låt oss gå upp till Herrens berg,
till Jakobs Guds tempel.
Han skall lära oss sina vägar,
hans stigar vill vi följa."
Ty från Sion skall lag förkunnas,
från Jerusalem Herrens ord.
Han skall döma mellan folken,
skipa rätt bland alla folkslag.
De skall smida om sina svärd till plogbillar
och sina spjut till vingårdsknivar.
Folken skall inte lyfta svärd mot varandra
och aldrig mer övas för krig.
Kom, alla av Jakobs ätt,
låt oss vandra i Herrens ljus!

Andra Petrusbrevet 1:2-8 2 (läs mer i Bibeln.se: Pet 1)

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår herre. Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek. Ty om allt detta finns hos er och får växa till blir er kunskap om vår herre Jesus Kristus inte overksam utan bär frukt.

Johannesevangeliet 12:35-43 (läs mer i Bibeln.se: joh 12)

Jesus svarade: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner." När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen. Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom, ty profeten Jesajas ord skulle uppfyllas: Herre, vem har trott på det vi fick höra, och för vem har Herrens makt uppenbarats? De kunde inte tro, ty Jesaja säger också: Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. Detta sade Jesaja därför att han såg hans härlighet, och det var om honom han talade. Ändå kom också många i rådet till tro på Jesus, men med tanke på fariseerna ville de inte erkänna det för att inte bli uteslutna ur synagogan. De älskade äran från människor högre än äran från Gud.

Psaltaren 62:10-13 (läs mer i Bibeln.se: ps 62)

Bara en vindfläkt är människorna,
de dödliga endast ett bländverk.
Läggs de i vågskålen höjer den sig,
ja, de är lättare än luft.
Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
Om än er rikedom växer,
förtrösta inte på den.
Ett har Gud talat,
två ting har jag hört:
att Gud har makten,
att du, Herre, är trofast.
Du lönar var och en
efter vad han har gjort.

Min första målning på duk

Jag köpte en rulle målarduk och ville prova på att måla på ett sådant underlag idag. Det kändes annorlunda, eftersom duken inte suger in färg på samma sätt som papperet.

Jag satte de färger jag ville och bestämde mig sedan för att skriva något på bilden. Första tanken var Kraft... men under tiden kom en besökare till målargruppen. Hasse visade bilder inför en kommande utställning och vi drog in honom i samtalet om bilderna som vi brukar avsluta målarträffarna med. Hasse såg ett kranium i den blå formationen, med horn som en get. Sofia såg mer en uppförstorad blomma. Båda dessa teman för tankarna till en av mina favoriter inom konsten Georgia O'Keefee, som är berömd både för sin kranier och starkt uppförstorade blommor. Om jag fått med en känsla av detta vill jag gärna fortsätta på den linjen. Jag målade ordet Kranium som fick försvinna utanför kanten. Texten är inte viktig som text utan som symbolisk kraft i ett spel mellan färg, form och tolkning.

Bilden är målad i akryl och egentligen 50x70 cm, men jag tog bilden ur sned vinkel för att slippa blixtens reflexer. Sedan korrigerade jag perspektivet i GIMP, mitt fria bildbehandlingsprogram. Jag glömde att tänka på förkortningen första gången, vilket gjorde att bilden blev lite för fyrkantig. Men nu är det fixat.

Wikipedia/Ubuntu = sant

Språkforskaren Jens Allwood menar i ett inlägg 2006 på ett webbseminarium arrangerat av Vetenskapsrådet att man ska uppmuntra "uppbyggnad av infrastruktur enligt Wikipedia-liknande principer. Dvs open source, public domain och share ware."

Wikipedia ger verkligen bra modeller för god utveckling inom kunskapshantering och språk. Att det finns många användare värden över är ett av vilkoren för att en utveckllingsmiljö skall fungera optimalt. Den blir på det sättet en spegling av hur verklig praxis utvecklas. Då kan man ta steget från informationshantering till kunskapsförvaltning på ett smidigt sätt. Arbete i en lärandemiljö skapar samtidigt praktisk kompetens och resultat i form av en encyklopedi i kritisk utveckling.

Nu rapporterar Computer Sweden att Wikipedia valt Ubuntu som operativsystem för sina globala servrar. Det är priset som fällt avgörandet, men jag känner mig ganska säker på att man bedömt att kvaliteten är hållbar för de egna ändamålen.

Personligen blir jag bara mer nöjd med min arbetsmiljö i Ubuntu på min egen dator. Det är gratis, reklamfritt, smidigt och Open Source.

Värdelösa arkiv - 50 döda

Jag skall skriva om Ohya Ricas utställning på Walmstedska gården. Jag var där och såg lianer av lera hänga från taket och dunkla spår av okänt liv.

Sedan blev jag lotsad upp för trappan där 9 gånger femtio små smyckestenar av vit och svart lera ligger på golvet. Blekt på målartejp har konstnären skrivit: "Please feel free to take away one or more of the stones!"

Jag tog en sten och därunder lyste en röd lapp. Som om konstens glada såldmarkering förvandlats till en larmsignal att här har något tagits bort.

Varje dag utrotas 50 arter i världen, så under utställningens nio dagar hinner 450 arter försvinna på vår jord. Detta vågar verket säga. Inte i ord men i stenar, som vi kan bära med oss. Smyckestenar som minnesmärken. Ett värdelöst arkiv!

Gå och se den. Ta en sten med dig! En sorgesten.

Worthless Archives. All Doomed to Extinct
på Walmstedtska gården
9/10 - 19/10
12-17 (stängt måndag tisdag)

Fasanen i trädet

-”Min fiende är min fiendes fiende! ”
talade I Ching, förvandlingarnas bok

Jag lärde mig att äta av fasanens fett
och har vandrat över staden, efter stenar

Så kom jag till den plats där mormor min
och morfar ligger under jorden bara

femtio meter från den vackra medeltida
Vaksala församlingskyrka som står nordöst

för Uppsala från dom och Helga Tre
norrom Danmark, men söder om högarna

vid Gamla Uppsala, invid Fyris å
den sköna, och Valsgärde äldre gravfält

På stenen över mina anförvanter
gick en mänska och släpade sitt kors

Jag frös i hela kroppen när stenens
tilltal klingat ut i minnet ty en fasan

en tupp det var och aldrig har jag alls
förut något sådant sett, eller senare

den satt i trädet strax bredvid och
sa till mig, jag minns det tydligt nu

när höstens fukt och färger lyser:
”min vän är min väns vän”, så är det

Jag skriver inte...

Han målar bokstäver
mitt kött är öppet
levande spår

Han gråter morgondagg
vita blodkroppar av
stormen sår

Ditt öga jagar vind
eld över vatten i
drakens år

En nalle åt marknadsekonomin

Nu verkar det vara viktigt för marknadsekonomin att det finns starkt statligt stöd. Riksbanken pumpar upp ekonomin med 600 miljarder. Ändå är det inte nog!

Jag målade den här figuren och tyckte att han såg ut som en seriefigur i DN. Lite sunkigt melankolisk. En figur att dela missmodet med, när ideologierna inte känns riktigt sanna längre.

Om en skugga

Bara om en skugga
drar över ditt ansikte
finns där något osynligt
som jag kan skada
genom att beröra dig

Bara om en skugga
vet jag att jag finns
och skulden är min
andel i världen

Om en skugga faller
över ditt ansikte
vet jag att du finns
och skulden är min

Den Helige Mikaels dag

Jakobs dröm Första Mosebok 28:10-17

Jakob lämnade Beer Sheva och tog vägen mot Harran. Han kom fram till en plats där han stannade för natten, eftersom solen hade gått ner. Han tog en av stenarna på platsen för att ha den vid huvudgärden. Sedan lade han sig att sova där. I drömmen såg han en trappa som ledde från jorden ända upp till himlen, och Guds änglar gick upp och ner för den.Och Herren stod framför honom och sade: "Jag är Herren, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig."Jakob vaknade upp ur sömnen. "Sannerligen", sade han, "Herren är på denna plats, och jag visste det inte!"Och han greps av bävan och sade: "Detta är en plats som väcker bävan, det måste vara Guds boning, här är himlens port." Tidigt nästa morgon tog Jakob stenen som han haft vid huvudgärden och reste den som en stod och göt olja över den. Han kallade platsen Betel; tidigare hette staden Lus.


Uppenbarelseboken 12:7-12

Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom. Och jag hörde en stark röst i himlen säga: "Nu finns frälsningen och kraften och riket hos vår Gud och makten hos hans smorde. Ty våra bröders anklagare har störtats ner, han som anklagade dem inför vår Gud både dag och natt. De har besegrat honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord. De älskade inte sitt liv mer än att de kunde gå i döden. Jubla därför, ni himlar och ni som bor i dem. Men ve över jorden och havet: djävulen har stigit ner till er, och hans raseri är stort, ty han vet att hans tid är kort."

Johannesevangeliet 1:47-51

Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Där är en sann israelit, en som är utan svek." Natanael frågade: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet." Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds son, du är Israels konung." Då sade Jesus till honom: "Du tror därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större ting skall du få se." Och han sade: "Sannerligen, jag säger er: ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."


Uppenbarelseboken 5:11-14

Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, och de sade med hög röst:
Lammet som blev slaktat är värdigt
att ta emot makten
och få rikedom och vishet och styrka
och ära och härlighet och lovsång.
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:
Den som sitter på tronen,
honom och Lammet tillhör lovsången
och äran och härligheten och väldet
i evigheters evighet.
Och de fyra varelserna sade: "Amen." Och de äldste föll ner och tillbad.



Psaltaren 103:19-22


Herren har rest sin tron i himlen,
allt är underlagt hans välde.
Lova Herren, ni hans änglar,
starka hjältar, som gör vad han befallt!
Lova Herren, hela hans härskara,
ni som tjänar honom och gör hans vilja!
Lova Herren, alla hans verk,
överallt i hans välde!
Lova Herren, min själ!

Sankt Jakob i Tegelsmora

Jag firade mässan i Tegelsmora och satte mig långt fram för att kunna kika lite på altarskåpet. Jag fastnade för vandringsstaven i handen på helgonet till höger i översta raden. Den har likheter med runstavar från 15-1600-talet som jag arbetat med på Museum Gustavianum. Därför har jag börjat spana efter vandringsstavar och käppar i kyrkornas bilder. När man ser närmare efter har figuren en hatt med en snäcka på. Det är en framställning av

Sankt Jakob

Apostel, Martyr
Död 44 e.Kr., Jerusalem
Helgedom Katedralen i Santiago de Compostela, Galicien, Spanien
Helgondag 25 juli
Attribut snäckskal, pilgrimsstav (wikipedia)

Mötet i Lena kyrka

Från nya bloggen Vandringsland
Ett informellt möte i Lena kyrka om att skapa pilgrimsleder i förlängningen av Eriksleden norrut från Gamla Uppsala. Söndagen 21 september kl 16-17.30 samlades tretton personer kring kaffebordet längst bak i kyrkan för att samtala om olika initiativ och funderingar som växer i olika församlingar och hembygdsföreningar. Vi kom från Lena-Vattholma, Ärentuna, Tensta, Viksta, Vendel-Tegelsmora-Örbyhus.

Vi bestämde oss för att börja bygga samarbete och samla in förslag på vägsträckor, platser, kringarrangemang, namn etc., som kan ingå i olika alternativa vandringsleder.

För detta ändamål skapas en gemensam blogg där representanter från de berörda socknarna kan delta som skribenter. Vi talade om en arbetsgrupp med ett par personer från varje socken som skulle kunna träffas en gång per månad.

Två mötestider enades vi om:
12 oktober 14-16 i Storvreta församlingsgård
16 november 14-16 i Vendel

Vi satte upp målet att skapa resurser för att inbjuda till och underlätta vandrande under sommaren 2009. Kyrkors öppethållande diskuterades och möjligheten att ha besöksvärdar.

Vandringen mot det förlovade landet

Trons kraft

Varför fick det judiska folket vandra i öknen i 40 år, efter flykten från Egypten?
Jag har inget svar på frågan, även om jag känner till bibeltexterna så känner jag inte till den historiska verkligheten. Det är i alla fall symboliskt sett inget straff, utan en nödvändighet. En förberedelsetid som har historisk motsvarighet. Vi kan se våra liv som en sorts ökenvandring där vi får chansen att hantera våra föreställningar, vanor och kroppar för att komma närmare en kärna av andlig sanning som uttrycks i skapelsen och visionen om Paradiset.

Jag har en favorit bland samtidens andliga tänkare och skriftställare. Caroline Myss har skrivit boken Andens anatomi som en sammanfattning av sina unika erfarenheter av att arbeta med en intuitiv blick för andra människors djupaste problem. Hon ser förbindelsen mellan människans andliga centrum och såväl kroppsliga som sociala symptom på störningar. I sin bok försöker hon göra sina erfarenheter användbara för andra genom att knyta ihop dem med flera olika andliga traditioner. Hon är en mystiker som arbetar med praktisk andlighet i enskilda fall och i den globala kampen för en världsordning som uttrycker Guds alla möjligheter. Hon skriver om Det Förlovade Landet som ett verktyg i den dagliga meditationen.

Denna arketyp är inte avsedd att inspirera oss att söka efter en yttre engångslösning på alla våra problem. Dess funktion är att få oss att vända oss inåt och upptäcka kraften i vårt inre. Vi kan höja oss över alla svårigheter med andens kraft; det är ett gudomligt löfte.

För att utveckla förmågan att avläsa energi och ta emot intuitiv vägledning krävs daglig övning, skriver hon vidare. "Detta enkla steg - att lyssna uppmärksamt - i kombination med ett åtagande att lära av dina erfarenheter kommer att dämpa din rädsla och stärka dina ande"

Lyssna och lär, skriver hon i sitt efterord, så kan du stärka din ande och dämpa din rädsla. Jag tycker att det är en strålande sammanfattning av den andliga vägen.