Jan Vermeers verk Mjölkpigan innehåller en del information som kan vara belysande. Det frusna ögonblicket i bilden påminner oss om fotografier. Hon är fångad i ett ögonblick. Kanske snabbt skissad med stöd av en Camera Obscura. Många har samlat indicier för att det var så. I bilden finner vi dock en hel del tecken som gör en sådan tolkning osannolik. Perspektivet är motsägelsefullt och ljuset är inte så enkelt att förstå som det först verkar. Om konstnären använt ett fotografiskt verktyg så är det för att analysera detaljer. Bilden som helhet är en komposition, som lurar ögat att se den som ett fotografi.
Detaljrikedomen i bilden låter sig inte heller återges på ett ögonblick. Konstnären har arbetat många timmar. Det är också troligt att han haft modellen stående framför sig under arbetet. Det komplexa ljusspelet skapar skuggfenomen som påverkar färgupplevelsen. Utan modell är dessa svåra att få trovärdiga. Det som ser ut som ett ögonblick är framställt under många mödosamma timmar.
Vi ser på slagskuggorna från korgarna och den lilla lådan i bakgrunden att ljuset faller in i ungefär 45 graders vinkel. Det skulle kunna vara vid middagstid i april, då medeltidens Vårfrudag var placerad, 14 dagar efter vårdagjämningen. Är det en symbolisk avbildning av Maria, eller snarare av hennes mor Anna?
Dessa iakttagelser ger bilden i en rimlig kontext. Vermeer var konsthandlare och kännare av italiensk konst. Här kunde han funnit förebilder i målarmunken och bråkstaken Caravaggios (1571-1610) populära måleri. De bibliska gestalterna är framställda som människor ur målarens liv. Föremålen som lyfter fram deras symboliska betydelse har även Caravaggio gestaltat med detaljrikedom och han arbetar med samma utsökta ljusföring som Vermeer använder ett halvt sekel senare.
Bilderna kan tolkas som direkta överföringar i bild av bibliska eller apokryfiska berättelser och detta har stöd i exegetisk tradition. Bibeltolkningens höjdpunkt var under medeltiden att kunna se de bibliska berättelserna gestaltas i sitt eget liv. En horisontsammansmältning som föregås av en rad tolkningssteg som laddar ögonblicket med tyngden av historien och framtiden.
Bilden av mjölkpigan kan inte vara målad under vinterhalvåret. Då kommer solen aldrig så högt på himlen att ljuset blir trovärdigt. Den lilla lådan i bakgrunden behövs inte för att värma den stillastående kvinnan. Lådan är ett värmeelement som placerades under kjolen under stillasittande arbete i kalla rum. Den blir ett surrealistiskt tillägg, kanske en erotiskt laddad referens.
Horisontlinjen, som motsvarar ögonhöjd för den ideala betraktaren är placerad i höjd med kvinnans högra hand som håller tillbringaren och i förlängningen i höjd med hennes hjärta. Religionens uttryck blev under 1600-talet fokuserat på inre tillstånd. Hjärtats begrundan och bön.
Kvinnan är sval och absorberad av sitt arbete med att förbereda måltiden. Vårt dagliga bröd fördelas och läggs fram för oss genom hennes gärning. Ur det mörka kärlet rinner den vita, närande mjölken fram. Som mjölken ur Annas bröst när hon triumferande vill ropa till Israels herrar: ”Se, Anna ger di.” Kvinnan kanske tänker på dessa ord, kanske på kärlek, kanske på att få ett barn.
Men rummet som hon står i tar emot ljuset från himlen, så att en värld av färger och skuggor ger tingen liv och form inför våra ögon. På samma sätt som mjölken ger näring åt kroppen, ger ljuset näring åt världen. Det infallande ljuset från vänster användes av många medeltida målare som bärare av Kristus. Maria avbildades försjunken i en bönbok när Kristus kommer in i henne genom anden. Det fanns ett talesätt att Maria befruktades genom örat, som kanske hade med den här typen av bilder att göra.
Men till sammanhanget hör holländarnas engagemang i hundraårskriget som avslutades 1648 med freden i 30-årig kriget. Framställningar av dygdiga kvinnor användes som symbol för nationell och religiös självständighet. Vardagligheten kan hänga ihop med detta. Här finns inga avbilder av Gud, bara kvinnan i vardagen som lägger hela sin uppmärksamhet på att förbereda måltiden. Kanske försänkt i bön.
Bilden är uppdelad i två distinkta sidor. Också detta har en stark retorisk innebörd. Den ljusa sidan symboliserar världens rening genom Marias livsfrukt i de medeltida motsvarigheterna. Uppdelningen skapas av det naturliga ljusets flöde. Väggen närmast fönstret hamnar i skugga men till höger om kvinnan är den vitmenade väggen klart belyst. Färgerna finns i motivet som omfattas av kvinnans uppmärksamhet, nära fönstret.
En illusion av att bilden har två olika horisonter uppstår om man fokuserar
kvinnans vänstra sida. Till höger bildas en kontur betonad av kontrasten mot väggens ljusa bakgrund. Bakgrunden kan ta gestalt av himlen och kvinnan blir jättelik, heroiskt porträtterad mot himlagrunden. Bilden av frihetskampen, av historiens vingslag. Värmeelementet blir en av många symboler för den gamla kyrkan i den nationella retoriken. En snusklåda från den gamla kyrkan.
och så vidare. En bild är som en arena där tolkningar kan spelas ut i oändlighet. Tolkaren berättar om sig själv och sina referenser genom att lyfta fram bildelement som har mening bara i mycket speciella sammanhang.
