Alla dessa judeer återvände då...

Alla dessa judeer återvände då från de platser dit de skingrats och kom till Juda, till Gedalja i Misa.
Jeremia 40:12

Babylonierna härjar i landet. Det är Herrens straff, säger en befälhavare, som befriar Jeremia ur fångenskapen och ger honom fri lejd att gå vart han vill. Han går till Gedalja i Misa, liksom många andra. Judeerna återvänder och samlas i Misa under den ståthållare som utsetts av den babylonske kungen. De är pragmatiska och fogar sig under Herrens straff och nåd.

Jag gillar den här texten för att Bibeln här visar att Gud talar till människor i andra kulturer än Israelernas. Hela min känsla bekräftar detta. Ingen folkgrupp eller kyrka kan ha monopol på relationen till Gud. Gudsrelationen är något som jag har som en personlig arvsrätt. Jag är Guds barn och kan alltid vända mig till mitt sanna ursprung direkt för råd och hjälp. Jag tror att samma sak gäller varje människa.

I Uppsala domkyrka finns en framställning av en grupp människor som diar och vårdar en gris. Den har tolkats som ett medeltida uttryck för antisemitism. Men jag tror att det är en för snäv tolkning. Det är snarare ett Nassesvin än något annat som spelar nyckelrollen i den religiösa symbolen. Bilden i kyrkan hänvisar också till en traditionell framställning av Roms grundare som diar en varghona. Bilden kan tolkas som ett uttryck för hur föreställningarna om ras och nation kan leda människor till galna och bestialiska förhållningssätt. Det kan handla om danskarna, som tog kål på St Erik, men också om vilket gäng av banditer som helst, som glömt sitt sanna ursprung och den grundläggande mänskliga gemenskapen. Ibland kan det handla om överstepräster och fariséer oavsett i vilken religion de missbrukar sin ställning. De kristna kultbilderna ska inte tolkas i för trånga ramar. Då misskänner man kristendomens innebörd.

Och för er skull, för att ni ska tro

Och för er skull, för att ni ska tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss gå till honom.
Johannesevangeliet 11:15

Lasaros är död. Han har legat i graven i fyra dagar när Jesus kommer till sin vän. Då uppstår han från de döda. För att Jesu vänner ska tro händer detta. En kärleksfull tolkning av en förfärlig situation. Och vilken fantastisk lösning sedan.

En Stenblomma i skogskanten står åter upp

Jag hittade en ikon från proggtiden på Youtube, precis som jag skulle drömt det har Helene Bohman Blomqvist lagt upp en låt direkt från skogskanten. Mums. Helene spelade på Musikforum med bandet Stenblomma på 70-talet. Sedan var hon försvunnen. Skeppet var en favoritlåt. Den finns också där på webben. Men det här är riktigt godis:

dopet Johannes döpte med

 dopet Johannes döpte med, kom det från himlen eller från människor?

Lukasevangeliet 20:4

Det är Jesus som ställer frågan till översteprästerna och de skriftlärda som ville snärja honom. Vem gav Jesus fullmakt att predika, hade de frågat.  Jesus svarar med motfrågan som tystar hans vedersakare. Folket trodde på Johannes kallelse från Gud och de skriftlärda ville inte erkänna att de struntade i hans maningar till omvändelse och dop.

Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten

Luk 20:17

Sidkia, Josias son

Sidkia, Josias son, efterträdde Konja, Jojakims son, på tronen
Jeremia 37:1

Sidkia blev kung av Juda. Han tillsattes av kung Nebukadnessar, vars arméer belägrade Jerusalem. Jeremia profeterade att babylonierna skulle inta staden, men stormännen trodde inte på det. Kung Sidkia hamnade mitt emellan. Jeremia uppmanade honom att ge upp staden för att överleva.  Profeten gick fiendens ärenden tyckte vissa och de kastade honom i en brunn för att han skulle dö av svält. En hovman såg till att han blev räddad.

Kung Sidkia fortsatte in i det längsta med motståndet, men han kunde inte rädda sig eller sin stad. Han drabbades av ett hemskt öde. Hans söner avrättades framför hans ögon tillsammans med alla andra stormän i Juda rike. Sedan stacks hans ögon ut och han fördes bort som fånge.

De ska förgås, men du består

De skall förgås, men du består, de är plagg som slits ut, du byter ut dem som kläder och de är borta. 

Psaltaren 102:27

Så skriver psalmisten. Det är sannerligen en klagosång om livets svårigheter denna psalm 102. Ett vittnesbörd av ett slag man sällan hör idag. Nästan förbjudna tänkesätt är denna gamla bibliska klagan. Jag orkar inte äta, kan inte sova, törstar som en uggla i öknen, det här är uttryck som beskriver yttersta isolering och desperation. Sådana här känslor ska man väl inte behöva ha? Det borde finnas mediciner. Så är det lätt att tycka inför den här texten.

Men bönens tilltal vittnar om ett hopp och en möjlighet att överleva, genomlida, längta sig igenom svårigheterna, för att man har någon att tala med. Gud. Vittnesbörden har i sig ett tilltal. Psalmen som sparats genom årtusenden ger uttryck för ett hopp. Mänskligheten överlever. Hela tiden kommer nya generationer. De lever ibland i djupaste förtvivlan, ibland i lycka och triumf. Trygghet och goda vanor omväxlar med krig och självdestruktiva mönster. Allt finns och upprepas genom tidsåldrarna.

På det sättet blir rösten som ropar i öknen en vän. En vän som vi kan behöva ibland, som påminner oss om att det finns fler som levt igenom stora svårigheter. En vän som tycker att livet är värt att hoppas på. En som tyckte det var viktigt att få berätta.

Ty vad som hänt denne Mose

Ty vad som hänt denne Mose som  har fört oss ut ur Egypten, det vet vi inte. 

Apostlagärningarna 7:40

Moses var borta, folket vände sig till andra gudar. Det var inte bra.  Jesu lärjunge Stefanos påminde sina vedersakare om ett svek. De blev så uppretade att de stenade honom. Men Stefanos visste var Jesus var, fast han gått bort. Han var inte rädd för att följa efter, så han blev den förste martyren av lärjungarna. I medeltidens bilder framställs han med stenar i händerna. Vägen till det förlovade landet. Stefanos gick den och många har följt i hans spår. Var inte rädda. Döden är porten till himmelriket.

Fast vi som inte är kallade vandrar i öknen. Vi vet var Jesus är. Vi bär hans tecken i våra hjärtan. På det sättet kan vi känna igen honom i våra medmänniskor, när vi öppnar våra hjärtan för varandra. Det är delandets hemlighet. Bjud in varandra till att dela måltiden. Drick av vinet och älska varandra. Dela glädje och sorg. Sök Guds rättfärdighet.