Marias nakna bröst

Yttersta domen Viksta kyrka har en framställning av Maria som blottar sitt bröst. Varför gör hon det? Enligt en tolkning vill Maria vädja för människan och påminner Kristus om att han diat hennes bröst. Men den förklaringen känns inte hel. Maria visar sitt bröst på samma sätt som Kristi sår exponeras. Jag tror mera på att undersöka den likheten. Konstnären i Viksta tycks ha valt att understryka den genom att göra formen på såret analog med formen i bröstet.
Interventionsmotivet som denna framställning kallas återfinns i ett altarskåp från 1500-talet som ger ord åt gestalterna:

Maria: - Käre Son, se på mitt bröst och misskunda dig över världen för din pinas skull

Jesus: - O Moder, se mina sår. Jag bär dem för människornas synder.

Jesus: - O Fader, för mina sårs skull förlåt människorna deras synder.

Gud: - Vad du ber om, det skall bli så.

De här orden kommer från textband till bilderna i ett altarskåp i Forsa. Efter Lennart Karlssons bok Bilden av Maria.
Här mottar Jesus Marias bön och för den vidare till Gud. Maria är förbedjerskan.

men bilden kan samtidigt ses som en stark accentuering av Maria som Maria misericordiae, den som av djup medkänsla värnar om hela världen, om hela mänskligheten." (s 288, Bilden av Maria, L. Karlsson 2007)

På bilden i Viksta, liksom i Tegelsmoras altarskåp är interventionsmotivet insatt i Yttersta domen. Vendels framställning av Yttersta Domen visar en påklädd Maria och en majestätisk Kristus utan sår, men i Viksta och Tegelsmora är Kristus naken på överkroppen och såren blöder, medan Maria öppnat sin dräkt så att bröstet blottas.
Maria som förbedjerska i de birgittinska visionerna är något fantastiskt och hon riktar sin blick mot det goda i den rannsakade själen. Medan åklagaren tar fram alla människans synder tar Maria tag i de goda gärningarna och hon ser att de väger upp synderna. Hon ser med kärlekens blick. Den villkorslösa kärlek som vi kan ta emot som spädbarnet dricker av den söta modersmjölken.

Här kommer vi in på en intressant Gammaltestamentlig jämförelse. Den finns i historien om Jona och kurbitsträdet. Jesus sade: -"Jag ger er Jonas tecken". Framställningen i den här bilden visar Jesus som en antites till Jona i berättelsen om kurbitsträdet. Jona predikar för staden Nineves innevånare som inleder en 40 dagars fasta för att få Guds förlåtelse. Gud förlåter, men Jona har svårt att göra detsamma. Men när Gud förgör kurbitsträdet som skapats för att ge skugga och skydd åt Jona blir Jona arg igen. Gud tillrättavisar Jona. Men Jesus är ju också Gud och visar barmhärtighet mot dem som ångrar sig. Bilden påminner på detta sätt om fastans betydelse. Och se hur liljestaven kan tolkas som en kurbits (ricinbusken motsvarar kurbitsträdet i 1917 års översättning, som finns på webben i Runebergs Bibelutgåva.)

Jona, 3 Kapitlet

Jona i Nineve.

1. Och HERRENS ord kom för andra gången till Jona; han sade:
2. »Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och
predika för den vad jag skall tala till dig.»
3. Då stod Jona upp och begav sig till Nineve, såsom HERREN hade
befallt. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor
lång.
4. Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och
predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall
Nineve bliva omstörtat.»

5. Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och
klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.
6. Och när saken kom för konungen i Nineve, stod han upp från sin
tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdräkt och satte
sig i aska.
7. Sedan utropade och förkunnade man i Nineve, enligt konungens och
hans stores påbud, och sade: »Ingen människa må smaka något,
icke heller något djur, vare sig av fäkreaturen eller
småboskapen; de må icke föras i bet, ej heller vattnas.
8. Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa
till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda
väg och från den orätt som han har haft för händer.
9. Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig
ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.»

10. Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg,
ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och
han gjorde icke så.
Jona, 4 Kapitlet

Jonas otålighet. Guds hjärtelag.

1. Men detta förtröt Jona högeligen, och hans vrede upptändes.
2. Och han bad till HERREN och sade: »Ack Herre, var det icke
detta jag tänkte, när jag ännu var i mitt land! Därför ville
jag ock i förväg fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du är
en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i mildhet, och
sådan att du ångrar det onda.
3. Så tag nu, Herre, mitt liv ifrån mig; ty jag vill hellre vara
död än leva.»
4. Men HERREN sade: »Menar du att du har skäl till att vredgas?»

5. Och Jona gick ut ur staden och stannade öster om staden; där
gjorde han sig en hydda och satt i skuggan därunder, för att se
huru det skulle gå med staden.
6. Och HERREN Gud lät en ricinbuske skjuta upp över Jona, för att
den skulle giva skugga åt hans huvud och hjälpa honom ur hans
förtrytelse; och Jona gladde sig högeligen över ricinbusken.

7. Men dagen därefter, när morgonrodnaden gick upp, sände Gud
maskar som frätte ricinbusken, så att den vissnade.
8. När sedan solen hade gått upp, sände Gud en brännande östanvind,
och solen stack Jona på huvudet, så att han försmäktade. Då
önskade han sig döden och sade: »Jag vill hellre vara död än
leva.»

9. Men Gud sade till Jona: »Menar du att du har skäl till att
vredgas för ricinbuskens skull?» Han svarade: »Jag må väl hava
skäl att vredgas till döds.»
10. Då sade HERREN: »Du ömkar dig över ricinbusken, som du icke har
haft någon möda med och icke har dragit upp, som kom till på en
natt och förgicks efter en natt.
11. Och jag skulle icke ömka mig över Nineve, den stora staden, där
mer än ett hundra tjugu tusen människor finnas, som icke förstå
att skilja mellan höger och vänster, och därtill djur i
myckenhet!»