Brukarperspektivet i mentalvård och beroendefrågor.

Vad är bra för brukaren? Det är grundfrågan som alla andra frågeställningar måste utgå från. Vad är bra för brukarens anhöriga och närstående?

Tjänar vården på att vi skapar kanaler för att ta tillvara patienternas erfarenheter av mediciners verkningar, biverkningar, beroendeproblematik och abstinenssymtom?

Hur ska brukarnas perspektiv tas till vara och fördjupas? Litar vi till brukarnas vittnesbörd? Litar vi på att brukare vill bli friska eller symptomfria?

Lidande orsakat av mediciners biverkningar, beroendeutveckling och abstinens är inte önskvärt. Det kan ses som signaler i ett lärande som inbegriper vårdpersonal och patient. Fungerar lärandet optimeras vården och lidandet minimeras.

Vilka hinder finns för att lärandet skall fungera i vårdprocessen? Patientens roll som kunskapskälla måste erkännas. Tillit måste skapas. Redskap för att underlätta iakttagelser och redovisning av patienters erfarenheter behöver utvecklas kontinuerligt.

Det ska vara enkelt att förmedla,  samla in och återanvända brukares erfarenheter. Alla onödiga hinder ska observeras, beskrivas och ersättas med verktyg som stödjer kunskapsprocessen.

Vi behöver medverkan av aktörer i samtliga roller kring bruket av mediciner för att arbeta med de sociala situationer där kunskaper i fältet kan realiseras.

Modern sjukvård riktar in sig på att skapa en resultatinriktad vård baserad på kommunikation. Har denna filosofi implementerats i beroendeklinikernas arbete? Har de visat resultat på ett sätt som påverkar allmänhetens attityder? Är kunskapshantering och spridning tillfredsställande definierade i upphandlingar av beroendevård?