Filmen blev en blogg

När fredagen kom var jag i upplösnisng tillstånd och hade inte kommit någon vart med att bjuda in till filmvisningen på Verkstan/Valegården. Jag insåg då att jag måste fråga mig själv om jag verkligen skulle visa filmen.

Nej, blev det överraskande svaret. Jag var kluven, men bestämde mig för att avblåsa filmvisningen, utan att ha någon annan plan istället. Då inträdde en ny process, där jag började söka argument för att inte visa filmen. Snart stod det klart för mig att jag hellre ville göra något verkligt positivt den här helgen och att filmen berörde mig illa eftersom det var nästan årsdagen av min kris som kulminerade för 23 år sedan i mitten av mars då jag accepterade att läggas in på mentalsjukhus. Det var min mardrömsvision om att mordet på Olof Palme var en osynlig statskupp som fick mig att gå sönder av rädsla. Filmen Zeitgeist verkar bekräfta den bilden och det berörde mig starkt. Men jag vill inte bekämpa detta onda genom att se det i ansiktet nu. Jag vill göra något positivt istället. Vara i och skapa situationer där människor kan känna sig trygga att uttrycka sig själva, utan att bli kränkta eller utsatta för bestraffningar. Jag vill skapa en positiv närvaro där vi tillsammans kan bli närvarande och hela människor.

Jag har bestämt tillsammans med Gunnar Nilsson att vi skapar bloggen Demokrati utan gränser. Jag hoppas att den ska kunna bli ett bra medium att samarbeta och utforska demokratins möjligheter i.