Om elden

Jag tog en promenad idag med min vän Gunilla. Vi talade om eld och Valborg. Jag vet iinte så mycket om religiösa och rituella funktioner av eld, men däremot är jag väldigt intresserad av elden som ett av de fyra elementen.

I Förvandlingarnas bok I Ching, den kinesiska orakelbkoen kallas elden för "det vidhäftande" och jag kan inte låta bli att tycka att den definitionen är väldigt träffande. Elden är beroende av materia som kan förbrännas. Lågorna är som ett klister på det brinnande materialet. Även om man talar om förbränning i andra biologiska sammanhang kan liknelsen vara belysande. Elden klibbar sig fast och förvandlar den fasta materien till mera grundläggande beståndsdelar. Det blir kolxider i gasform och aska i fast form. Saker förvandlas till pulver och gas. Drömmar utplånas, framtidspalnder går om intet. De osannolika mönster som livet lämnat efter sig upplöses i hettan.

Vårkasen är ett sätt att ta farväl av det som varit. Ett sätt att bereda sig på att möta det nya som föds ur askan. Än en gång skall det lokala tidsrummet växa fram och ta färg av våra drömmar. Elden lämnar ett märke efter sig där allt är förbränt. En nollpunkt som blir referens och distanspunkt för våra strävandens relativitet. Vi kan mäta det vi har mot det som inte är. Vårt tidsrum är i denna jämförelse alltid något. Där börjar meningen byggas.