Om Turid

Min vän Charlotte sjöng en visa om kärlekens smärta för mig. Den är vacker som en 1400-talsminityr. Melodierna väver sig om varandra som bladornamentik i en frodig medeltidsillustration till Romanen om rosen, den första romanen som lade grunden till alla våra begrepp om romantik.

När jag hör Charlotte kommer jag att tänka på en av den progressiva musikrörelsens mest spännande sångerskor. Ingen sjöng med sådan intensitet som Turid. Nu är hon nästan bortglömd. Men några låtar finns på YouTUbe. En läckerbit på 35 sekunder ur Selma världserövraren ger en god uppfattning om Turids trick. Lyssna gärna på Balladen om BB också. Jag hittade texten till Selma... som är skriven av Margareta Lundmark, den handlar om en kvinnas bittra öde i bostadsdjungeln där den sista boningen till slut gör henne till ett med jorden. Det är en typisk Turidlåt med andra ord,mjuk, melodisk, melankolisk, klagande och förbannad på samma gång. Det var också Turid som sjöng in Flamma Stolt... tillsammans med Jan Hammarlund. Den handlar om att bränna flaggor. Den blev åtalad. Sin tids rondellhund var den. Men Turid är en innerligt älskande människa:

"amerikaner, nota bene, vi vill inte bränna er. vi vill bara, vi vill bara, bränna erat jävla stjärnbanér"

När jag tänker på Turid är det ändå ofta hennes tolkningar av folkvisor som sjunger inom mig. "Sakte dansen trå - danse ikke gråte nå..." till exempel är en fras jag aldrig glömmer.