Jag har fått några låtar att lyssna på av Charlotte Magnusson. En av dem finns på hennes Myspace. När träden skjuter skott heter den.
De är som medeltida ballader de här sångerna. Hämtade från de förbjudna trakter i själen som 1800-talets estetik stämplade med äckel. Dödskallen och benpiporna vittnar om livet mest motståndskraftiga märken. Som ritade i sten. Våra ansikten utan köttets mjukhet och levande kraft.
Charlottes röst vågar gå rakt in. långsamt. Ligger och vilar i smärtan, ryttlande på stället i en isblå rymd. Likt runristningarnas ornamentala slingor är det i stämsången. Det är ett sorgearbete, universellt som en Pietá. Jungfruns tårar över alla kvinnors öde, när hon sitter med sin döda son i famnen. Sätter an strängarna med strupens luftström och världen i vibration till ordens klagan. Sedan tystnaden, harmoniken i en fras av stillhet mellan anfallen.
Jag vill bara bejaka svärtan i de här sångerna. Ja, jag vill säga ja till Domaren, under altaret. Tag min hand och kom ut ur mörkret, så att orden kan befria. Dig och oss ska orden dansa med på torget, framför katedralen, mellan månglarnas tält och alla ska höra. Det skall vara uppenbarat. Sådant som vi bara sökt och flämtat efter, när vi vridit oss på golvet, efter att det allra värsta har hänt oss. Sådant skall bli till sånger om livets kraft att födas på nytt. Alltid och ur alla våra erfarenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar