Sedan jag blivit frälst började världens fenomenologiska yta förändras för mig. De religiösa erfarenheterna påverkar mina förväntningar på livet. Jag tror på det som jag läser om i bibeln. Människors upplevelser av änglarna, den heliga anden, mirakel och Guds tilltal lämnar mig inte längre oberörd. För mig har världen blivit mening, snarare än materia. Jag anar ett budskap under händelsernas ytskikt. Budskapet är det som jag upplever i världen. Så världen kan inte längre bekräfta materialismens grundteser. Världen har istället blivit en vävnad av sagor som vi berättar för varandra.
Jag ser en dramatisering av en vetenskaplig syn på fortplantningen på min TV. Det är en film om människans tillblivelse där berättarrösten förmedlar ett darwinistiskt perspektiv på spermiernas resa från mannens kön till kvinnans livmoder. Massdöden på denna resa tolkas som naturens sätt att sålla fram den starkaste individen. Det är som en tävling med en enda vinnare, den starkaste, som får para sig med ägget. Men jag uppfattar inte längre den här skildringen som en redogörelse för fakta, som jag skulle ha gjort förr. Nu avlyssnar jag den som en myt. Den har framför allt mening. Avsändarens mening att få oss lyssnare att dela ett perspektiv på världen. Det är ett grymt perspektiv. Tävling och inte samverkan styr den värld som vi kan se genom berättelsen. Massdöden av svagare individer är naturens lag. En ond saga är det. Men lyckligtvis är det inte den enda myt som finns i världen. Jesus finns och hans väg visar fram möjligheten av en annan värld.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar