Klomp(kd) och Kamil(fp) försvarar kemiskt Gulag?

Anna Karin Klomp(kd) och Ismael Kamil(fp) har drivit en hätsk kampanj och lobbyverksamhet mot RFHLs läkemedelsprojekt under en längre tid.

Det verkar som om ingen uppmärksammat dem på att de sysslar med något som har skrämmande paralleller i politiska diktaturer när man berövar en fristående patientorganisation medlen som finansierar stödverksamheten för människor som försöker ta sig ur ett medicinberoende som gör livet outhärdligt. Skrämmande många människor har hamnat i ett situation i samhällets marginal där medicinernas biverkningar och beroendeframkallande effekter gör det dagliga livet till en tortyr. När människor runt omkring inte ser detta och förstår orsakerna bakom en människas lidande skapas en isolering som är värre än att leva bakom murar.

I Sverige skapar läkares missbruk av beroendeframkallande preparat för att medicinera bort sorg, rädsla och ilska i vanliga mänskliga krissituationer ett kemiskt Gulag som inte är värdigt ett demokratiskt och kristet land. Tyvärr handlar det om många människor som drabbas. Ett skrämmande exempel: Periodvis har 5% av barn mellan 5 och 20 år behandlats med antidepressiv medicin som kan medföra biverkningar och beroende som konserverar ett sjukdomsliknande tillstånd.

Jag är en av många i Sverige som på eget bevåg tagit steget att trappa ned medicineringen för att det gjort livet outhärdligt. Det var 1986 som jag trots varningar och hot från läkare och sjukvårdspersonal valde att ta risken att sluta med medicineringen för att se om jag inte egentligen skulle kunna leva ett värdigt liv. Jag är idag en av många friska ansvarstagande människor som återerövrat ett liv i oberoende med vanliga arbeten, med familjer, vänner och ett socialt liv, när väl vi tagit oss igenom den svåra tiden av abstinens och social stigmatisering.

Det är bland annat erfarenheter som dessa som patientorganisationerna förvaltar. Människor som blivit svikna och hotade av okunniga människor i vårdapparaten kan få tillgång till kunskap, förståelse och erfarenhet som gör det möjligt att se en ljusning i den kemiska mardrömmen av biverkningar och beroende. Våra erfarenheter vittnar om att det finns en väg tillbaka. Det är mycket märkligt att landstingspolitiker som Anna Karin Klomp och Ismael Kamil kan motivera sin kampanj mot RFHL. Det är som om Folkpartiet och Kristdemokraterna skulle sluta upp bakom en tortyr- och isoleringspolitik som liknar ett kemisk Gulag. I Sverige 2010.