Mamma berättar mera

Till Amanda en sen födelsedagshälsning. En berättelse om din mormor.

Jag frågade mamma om Dragarbrunnsgatan 75. Där bodde hon som barn. Familjen hade en lägenhet på vinden. Det var snedtak i alla rummen. Värmen kom från kakelugnar. Det fanns en matsal med ett stort bord, tillräckligt för att ha gäster. Kakelugnen i matsalen var gul. Två fönsternischer i taket släppte in ljus. Det var ett hembiträde som lagade maten. Lägenheten i stan var ganska privat. När familjen hade gäster var det ute på Norrhällby. Dit for man på helger och sommarlov. Morfar arbetade på ångkvarn, tror jag. I alla fall skulle mamma och hennes systrar gå i skolan, så det passade bra att de bodde i stan.

Mamma hade ett eget rum. Där fanns en säng, ett skrivbord och en kommod. Kommoden är ett pottskåp som man ställde ett handfat och en vattenkanna ovanpå. Det fanns inte toaletter på den tiden. Istället fick man gå ut på vinden där det fanns ett torrdass. Skrivbordet stod under fönstret. Mamma kunde titta ut när hon gjorde läxorna. Hon såg ut över stadens tak och skorstenar. 

Det var kakelugnar i alla rum på Norrhällby också. När familjen skulle fara ut till landet var det arrendatorn som såg till att det eldades. På så vis var det varmt och skönt när de kom. Sedan fick de elda i kakelugnarna själva. Det var en lätt syssla.

På landet fanns det mycket att göra. Mamma brukade gå upp i skogen längs vägen. En bit upp i skogen finns ett gärde som kallas för Kaskvreten. Det tyckte mamma var ett fint namn. Hon tyckte om att gå dit. Under kriget tog man torv ur mossen. Då var det många unga män som arbetade där. Det fanns grävmaskiner. Lastbilar for fram och tillbaka. Längre upp fanns det en lada och betesmarker för kvigor och ungdjur. Ladan var öppen för att djuren skulle kunna gå in om det var dåligt väder. Kanske hade man hö där också. Hagen kallas Fåfängan. Varför vet inte mamma. Mamma brukade inte gå in i skogen. Jag berättar för henne att jag brukade gå överallt så att jag kände nästan varje plätt av skogen. Det var för att jag hjälpte pappa med jakten. Varje år plockade jag lingon. Ibland blev det en 50-60 liter som jag kokade sylt av. Så hade familjen till vinterbehovet. Mamma brukade också plocka lingon, men bara i den lilla skogen närmast huset. Det blev några liter. Antagligen var det andra som plockade också.

Det finns ett skogsparti som kallas Storbacken. Den ligger längs vägen mot Halmbyboda.  Där är det mest bergknallar med åkrar nedanför. Det är väldigt fint i Storbacken. Mamma brukade promenera där med sin syster Kerstin. Det fanns en särskild bergknalle som mamma tyckte om att vara på. Utsikten var fin. På vintrarna blir det som en vägg av is vid en klippa i Storbacken. Mamma kommer ihåg den. Det var spännande att gå dit på vintern. Det ser ut som ett stelnat vattenfall. Tjocka buteljgröna pelare av is tornar upp sig.

Det bodde ett tjugotal människor på Norrhällby när mamma var liten. På midsommarafton hade man en egen midsommarstång. Den stod nedanför det lilla huset där Ulla-Britta bor. Man dansade runt stången hela kvällen. Sedan var det läggdags, men först brukade mamma och hennes systrar plocka blommor. De lade dem under kudden. Mamma drömde aldrig om någon man.

Det var vad mamma berättade. Hon ligger mycket i sängen nuförtiden. Hon ramlade och bröt benet före sommaren. Efter det har hon varit tröttare än förr. I förra veckan var hon pigg och gick runt med rullatorn. Hon ser dåligt och går vingligt. Så en kväll när hon inte kunde sova föll hon igen. Det gick bättre den här gången. Fast hon fick åka ambulans till sjukhuset för att röntgas. Det tog hela dagen. Mitt i natten fick hon komma hem. Nu, en vecka senare har hon ett stort blåmärke på kinden, men hon har inte ont.