Tillsammans med den goda ciceronen Anders Eriksson från Läby vandrade jag från Storvreta till Lena. Den första sträckan upp till Edshammar hade Anders testat när han vandrade ner från Lena för att möta mig. Vi gick genom park- och skogspartier i villastaden från stationen till Ängebyvägens viadukt under järnvägen. Där tog vi en sväng och följde gamla landsvägensdragning via Årby. Vi stannade och tittade på en runsten U1033, men även för att beundra det fantastiska landskapet kring Fyrisåns dalgång. Det finns en smal gångtunnel som förbinder Årby med Ängebyvägen och vi gick igenom den.
Efter några hundra meter på asfaltsvägen visade Anders en gammal körväg med gräsremsa i mitten som förde ända fram till Edshammars gård. Vi följde vägen över gården till dess slut och tog sedan av åt höger för att följa en stig på kartan. Den började med att passera en kohage, men blev sedan en vacker skogsväg, som sedan länge var helt övervuxen av lågt gräs. Den förde oss genom skogen åter upp till Ängebyvägen. Där tog vi rast en stund innan vi fortsatte till skogsvägen som skulle ta oss till Lenabergs kalkbrott.
Vägen dit blev densamma som jag använt förut, men den här gången hittade vi de gamla gruvhålen, med sina fascinerande svarta vattenspeglar och lodräta kanter. Efteråt gjorde Anders en artikel i Wikipedia om kalkbrottet i Lenaberg. Det var spännande att försöka tänka sig hur kalk och marmor brutits och fraktats först genom skogen till Stenby och sedan på Fyrisån neråt Uppsala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar