”Eva Ave Maria” - en medeltida profetisk formel
”Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.” - 1 Kor 15, 22
Gud gjorde Eva av Adams revben och Kristus i Marias livmoder. På det sättet speglar Nya testamentet händelserna i det gamla och vänder på spelreglerna. Evas misstag motsvaras av Marias längtan till full upprättelse. Ibland förkortas historien i den kryptiska frasen Eva ave Maria. Eva ave är ett palindrom. Det är en fras, där den första delen motsvaras av den andra omvända delen, så att frasen lyder likadan oavsett om den läses framåt eller bakåt. Syndens nedåtgående kurva kompletteras av Nådens uppåtgående och formar det som jag kallar Nådens skål. Nådens skål är en symbol för människans erkännande av sin ofullkomlighet och sin frihet. Ofullkomligheten innebär att vi saknar erfarenhet, helhetsperspektiv och kunskap för att göra välgrundade och riktiga val i alla lägen. Friheten innebär inte att vi är helt utlämnade åt oss själva, utan att vi kan göra både dåliga val och välja att ta emot Nåden som upprättar oss i den ordning som Gud förnyar varje dag. Kalkens form liknar en parabel i genomskärning. Samma form avbildas av soluret när skuggan under förmiddagen blir allt kortare för att sedan vända och bli allt längre. Det finns eviga och grundläggande strukturer, men också saker som förändras, så att vi ofta är tvungna att handla utan fullständig kunskap. Därför behöver vi varje dag lära oss att hantera och leva med Friheten. Nådens skål ger oss ett sådant redskap. Genom Nåden kan vi lära oss att förlåta oss själva för våra misstag och bli fria att prova på nytt i trygg förvissning om att Gud tar hand om oss i alla lägen.
tisdag 28 juni 2011
Eva - Ave Maria
Ett ljuvligt sökresultat för "eva ave"
Jag vet inte vad sången handlar om, men i historen om Jeanne d'Arc som Frankrikes räddare åt Karl VII från den europeiska senmedeltiden (1420-talet) förekommer profetian om Eva och Ave Maria.
(översatt efter) "Through a Political Lens: Joan of Arc from Myth to Modern Fragmentation" av Heather K. Robinson (2007). University Honors Program. Paper 47, s. 8.
http://ecommons.txstate.edu/honorprog/47
Jag vet inte vad sången handlar om, men i historen om Jeanne d'Arc som Frankrikes räddare åt Karl VII från den europeiska senmedeltiden (1420-talet) förekommer profetian om Eva och Ave Maria.
Beskrivningarna som jämförde Jeanne med bibliska hjältar gav Jeanne en nedärvd auktoritet som motsvarade Karls och hans associering med Gamla Testamentets kungar. Litteraturen och profetiorna som cirkulerade angående Jeanne fördjupade det andliga sambandet genom att spegla profetior om Jungfru Maria, eller Eva/Ave Maria: “Frankrike kommer att förloras av en kvinna och ska sedan upprättas av en jungfru”. Eva/Ave profetian säger att Maria (Ave Maria) skall återlösa Evas synder och upprätta mänskligheten. I profetiorna om Jeanne d'Arc konstruerades Karls mor Isabella av Bayern som kvinnan som förlorade Frankrike, genom att hon undertecknade Troyesfördraget och "jungfrun från Lorraine" är Frankrikens frälsare. Jeanne förnekade varje hednisk association, eller samband med den profetiska litteraturen vid förhören i Roen, men de världsliga och religiösa texter som kopplats till Jeanne gjorde att hon utsattes för utfrågningar om sina religiösa övertygelser av sina verdersakare.
(översatt efter) "Through a Political Lens: Joan of Arc from Myth to Modern Fragmentation" av Heather K. Robinson (2007). University Honors Program. Paper 47, s. 8.
http://ecommons.txstate.edu/honorprog/47
torsdag 23 juni 2011
Fröding på Ulleråker - galen webbutställning
Min son jobbar på Uppsala universtitetsbibliotek och blev inblandad i webbutställningen om Fröding med teknisk implementering av utställarnas design. Så han visade mig lite grann ur den på sin dator. Väl hemma testade jag själv ett besök. det här är ju spännande material för min klan som numera är Brukarnätverken inom psykiatri och beroende i Uppsala län.
Ett fascinerande innehåll i en labyrintisk design gör det lätt att gå vilse och svårt att hitta tillbaka till godbitarna. Jag skrev en kommentar om en Ghasel. Knäppa, men underbara tolkningar inbjuder den till. Poesi är Lek. Få se om den passerar granskningen. Jag fångades av en film från Ulleråker där man kommenterar en planritning till ett av de hus som jag nyss har besökt (se föregående bloggpost). I övervakningsrummet avgiftades Fröding efter medicineringen. Det måste ha varit fruktansvärda perioder då man fruktade självmord mer än annars.
Hur hittar man klippet?
http://www.ub.uu.se/froding/ där presenteras utställningen. Klicka på Till utställningen > Info (till höger i menyn) > Se film... (längst ned i menyn till vänster). För att komma tillbaka stäng filmrutan. Lycklig resa. Innehållet är sevärt. Navigationen kunde varit lättare. Webbutställningar bör ha webbcurators, tycker jag.
Men vänta, jag glömde entrén. Ett klick extra för att komma in i utställningen och nå menyn. Så där ja.
Jag ser förstås den diaboliska pedagogiken. För att se klippet måste man fatta utställningens labyrint och då kanske man är fast. - "A little Windows to me", the Gnome said.
Ett fascinerande innehåll i en labyrintisk design gör det lätt att gå vilse och svårt att hitta tillbaka till godbitarna. Jag skrev en kommentar om en Ghasel. Knäppa, men underbara tolkningar inbjuder den till. Poesi är Lek. Få se om den passerar granskningen. Jag fångades av en film från Ulleråker där man kommenterar en planritning till ett av de hus som jag nyss har besökt (se föregående bloggpost). I övervakningsrummet avgiftades Fröding efter medicineringen. Det måste ha varit fruktansvärda perioder då man fruktade självmord mer än annars.
Hur hittar man klippet?
http://www.ub.uu.se/froding/ där presenteras utställningen. Klicka på Till utställningen > Info (till höger i menyn) > Se film... (längst ned i menyn till vänster). För att komma tillbaka stäng filmrutan. Lycklig resa. Innehållet är sevärt. Navigationen kunde varit lättare. Webbutställningar bör ha webbcurators, tycker jag.
Men vänta, jag glömde entrén. Ett klick extra för att komma in i utställningen och nå menyn. Så där ja.
Jag ser förstås den diaboliska pedagogiken. För att se klippet måste man fatta utställningens labyrint och då kanske man är fast. - "A little Windows to me", the Gnome said.
En rastplats för pilgrimer vid Ulleråker
Jag var på stan och det var så plågsamt tungt med oljudsmiljö, köpstress och tonårsrelationen mitt i allt detta. Kom hem utslagen med oförättat ärende. Men igår var jag tillbaka i det gröna, botade min smärta med en promenad längs pilgrimsvägen mot Tobo och en viljeakt som förflyttade mig in till Mitten, där jag är en bit av kött i världens levande kött med träden, gräsen och stenarna.
En pilgrimsfärd blev dagen, genom Uppsalas vackra blomning i skogar och öppna dalgångar. Jag hälsade på mor och bjöd henne ett glas vin. Hon var klarare än på länge och kunde berätta lite om gårdagens sjukhusbesök som förberedde hennes starroperation. Hon kunde lyssna på min berättelse och hålla kvar den i sitt sinne. Det var som ett litet mirakel. Kanske född ur hoppet och äventyret i att ta tillbaka synens landskap, kanske född av en god ung ledsagare som var med henne till sjukhuset.
Men från Karl-Johansgårdarna skulle jag ta mig till SIBA för att köpa en födelsedagspresent. Det kunde varit en mardröm, men jag fick hjälp att se den rätta vägen över Stabbyfälten till Berthåga kyrkogård och vidare genom skogen mot Stenhagen. De betade ängarna, skogsdungarna, barnen som leker under tunga trädkronor, och skogen där tallarna är stilla väldoftande resliga jättar. Vertikalerna. Oranterna. En annorlunda inköpsrunda.
Jag köper en 22-tums TV, lite snabbt, och cyklar vidare med den i handen över Flogsta, Ekebydalen, Stadsskogen och Pollacksbacken - ut till Ulleråker för att träffa Henk och Turid med flera. Sedan gick vi ner i trädgården där, det övergivna Paradiset i vandringslandskapets mitt. Tornspiran till Den Gode Herdens kapell vakade över vårt samtal och vi var bjudna dit in, för Turid hade fått låna nyckeln.
Jag ser oss som Katedralbyggare och pilgrimer i det uråldriga landskapet. Nere vid ån på bryggan rastade vi förra söndagen, 45 vandrare. Bryggan ligger 3 km från Slottsbacken, den första naturliga rastplatsen på den nya Ingegerdsleden mot Stockholm. Under den Gode Herdens kapell. Det är ett symfoniskt anslag som fyller mig som en uppenbarelse, eller ett Tilltal. Jag sa till Henk att jag ville komma till mötet mitt i semestern, eftersom vägen till Ulleråker är så vacker, när man går Gula Stigen över åsen och genom Kronparken. Nu blev det en krets, en cirkel där kapellet ligger på periferin längst bort och Stadsparken närmast staden.
Tänk att skapa en trädgårdslabyrint, där på Ulleråkersfältet. En sinnenas trädgård som öppnar sig mot kosmos och evigheten. Den lilla cirkeln på den stora cirkelns omloppsbana – en sådan symbol! Jag fann den först i medeltidens miniatyrer, i retoriken och i de gamla pilgrimskartorna som samtidigt framställde världen och den inre labyrinten, när jag forskade om perspektivets ursprung.
TVn bär jag med mig hela tiden. En udda och bisarr förpackning i denna sättning kan man tycka. Men i kapellets tystnad som bar det goda samtalet spanns gammalt och nytt samman och till slut blev den nya apparaten en symbol för hopp. 35 watt ska den dra och vittna om en ny teknik, en mänsklig längtan att bli bättre mitt i all fåfänglighet. Allt är på plats och vi rör oss in i framtiden med nytt hopp. Vi fick träffa prästen och se hennes fina kontor. Ja, jag vill ha en Stigfinnargrupp som sitter med utsikt mot ån och Danmark och mot Sävjafälten. Jag skulle vilja jobba med Gottsunda församling och deras fina kyrkorum och alla vandringsleder som de har emellan sig.
En pilgrimsfärd blev dagen, genom Uppsalas vackra blomning i skogar och öppna dalgångar. Jag hälsade på mor och bjöd henne ett glas vin. Hon var klarare än på länge och kunde berätta lite om gårdagens sjukhusbesök som förberedde hennes starroperation. Hon kunde lyssna på min berättelse och hålla kvar den i sitt sinne. Det var som ett litet mirakel. Kanske född ur hoppet och äventyret i att ta tillbaka synens landskap, kanske född av en god ung ledsagare som var med henne till sjukhuset.
Men från Karl-Johansgårdarna skulle jag ta mig till SIBA för att köpa en födelsedagspresent. Det kunde varit en mardröm, men jag fick hjälp att se den rätta vägen över Stabbyfälten till Berthåga kyrkogård och vidare genom skogen mot Stenhagen. De betade ängarna, skogsdungarna, barnen som leker under tunga trädkronor, och skogen där tallarna är stilla väldoftande resliga jättar. Vertikalerna. Oranterna. En annorlunda inköpsrunda.
Jag köper en 22-tums TV, lite snabbt, och cyklar vidare med den i handen över Flogsta, Ekebydalen, Stadsskogen och Pollacksbacken - ut till Ulleråker för att träffa Henk och Turid med flera. Sedan gick vi ner i trädgården där, det övergivna Paradiset i vandringslandskapets mitt. Tornspiran till Den Gode Herdens kapell vakade över vårt samtal och vi var bjudna dit in, för Turid hade fått låna nyckeln.
Jag ser oss som Katedralbyggare och pilgrimer i det uråldriga landskapet. Nere vid ån på bryggan rastade vi förra söndagen, 45 vandrare. Bryggan ligger 3 km från Slottsbacken, den första naturliga rastplatsen på den nya Ingegerdsleden mot Stockholm. Under den Gode Herdens kapell. Det är ett symfoniskt anslag som fyller mig som en uppenbarelse, eller ett Tilltal. Jag sa till Henk att jag ville komma till mötet mitt i semestern, eftersom vägen till Ulleråker är så vacker, när man går Gula Stigen över åsen och genom Kronparken. Nu blev det en krets, en cirkel där kapellet ligger på periferin längst bort och Stadsparken närmast staden.
Tänk att skapa en trädgårdslabyrint, där på Ulleråkersfältet. En sinnenas trädgård som öppnar sig mot kosmos och evigheten. Den lilla cirkeln på den stora cirkelns omloppsbana – en sådan symbol! Jag fann den först i medeltidens miniatyrer, i retoriken och i de gamla pilgrimskartorna som samtidigt framställde världen och den inre labyrinten, när jag forskade om perspektivets ursprung.
TVn bär jag med mig hela tiden. En udda och bisarr förpackning i denna sättning kan man tycka. Men i kapellets tystnad som bar det goda samtalet spanns gammalt och nytt samman och till slut blev den nya apparaten en symbol för hopp. 35 watt ska den dra och vittna om en ny teknik, en mänsklig längtan att bli bättre mitt i all fåfänglighet. Allt är på plats och vi rör oss in i framtiden med nytt hopp. Vi fick träffa prästen och se hennes fina kontor. Ja, jag vill ha en Stigfinnargrupp som sitter med utsikt mot ån och Danmark och mot Sävjafälten. Jag skulle vilja jobba med Gottsunda församling och deras fina kyrkorum och alla vandringsleder som de har emellan sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)