Hermes, Jakob och stenarna i Lena

Jag funderar över sambandet mellan Bibelns Jakob och den grekiska mytologins Hermes (länkar till Wikipedia). Det är de resta stenarna längs åsen norr om Lena kyrka som är upphovet till mina funderingar. Dessa ansluter, enligt arkeologen Alf Ericsson i artikeln Fallos och resande (2003), till en tradition att resa stenar som sträcker sig tillbaka till tidig bronsålder i vårt land. De äldsta är nästan samtida med Gamla Testamentets gestalter.

Både Hermes och Jakob har med resta stenar att göra. Hermes var handelns gud och en förmedlare mellan Zeus och människorna. Hans bild dekorerade stenar som restes vid vägar och gränser. Jakob var liksom Hermes en lurendrejare och en smart affärsman och han gav upphov till den kristna kyrkan. Jakob gjorde ett kontrakt med Gud som uppenbarade sig för honom vid Betel, när han var på flykt från sin familj efter att ha lurat sin bror på faderns välsingelse. Kontraktet beseglades genom att han reste en sten och smorde den.

Men Jakob begav sig från Beer-Seba på väg till Haran. Och han kom då till den heliga platsen och stannade där över natten, ty solen hade gått ned; och han tog en av stenarna på platsen för att hava den till huvudgärd och lade sig att sova där. Då hade han en dröm. Han såg en stege vara rest på jorden, och dess övre ände räckte upp till himmelen, och Guds änglar stego upp och ned på den. Och se, HERREN stod framför honom och sade: “Jag är HERREN, Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag giva åt dig och din säd. Och din säd skall bliva såsom stoftet på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster och norr och söder, och alla släkter på jorden skola varda välsignade i dig och i din säd. Och se, jag är med dig och skall bevara dig, varthelst du går, och jag skall föra dig tillbaka till detta land; ty jag skall icke övergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat dig.”

När Jakob vaknade upp ur sömnen sade han: “HERREN är sannerligen på denna plats, och jag visste det icke!” Och han betogs av fruktan och sade: “Detta måste vara en helig plats, här bor förvisso Gud, och här är himmelens port.” Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han hade haft till huvudgärd och reste den till en stod och göt olja därovanpå. Och han gav den platsen namnet Betel; förut hade staden hetat Lus. Och Jakob gjorde ett löfte och sade: “Om Gud är med mig och bevarar mig under den resa som jag nu är stadd på och giver mig bröd till att äta och kläder till att kläda mig med, så att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, då skall HERREN vara min Gud; och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig tionde.”Bibeln online

Filmen blev en blogg

När fredagen kom var jag i upplösnisng tillstånd och hade inte kommit någon vart med att bjuda in till filmvisningen på Verkstan/Valegården. Jag insåg då att jag måste fråga mig själv om jag verkligen skulle visa filmen.

Nej, blev det överraskande svaret. Jag var kluven, men bestämde mig för att avblåsa filmvisningen, utan att ha någon annan plan istället. Då inträdde en ny process, där jag började söka argument för att inte visa filmen. Snart stod det klart för mig att jag hellre ville göra något verkligt positivt den här helgen och att filmen berörde mig illa eftersom det var nästan årsdagen av min kris som kulminerade för 23 år sedan i mitten av mars då jag accepterade att läggas in på mentalsjukhus. Det var min mardrömsvision om att mordet på Olof Palme var en osynlig statskupp som fick mig att gå sönder av rädsla. Filmen Zeitgeist verkar bekräfta den bilden och det berörde mig starkt. Men jag vill inte bekämpa detta onda genom att se det i ansiktet nu. Jag vill göra något positivt istället. Vara i och skapa situationer där människor kan känna sig trygga att uttrycka sig själva, utan att bli kränkta eller utsatta för bestraffningar. Jag vill skapa en positiv närvaro där vi tillsammans kan bli närvarande och hela människor.

Jag har bestämt tillsammans med Gunnar Nilsson att vi skapar bloggen Demokrati utan gränser. Jag hoppas att den ska kunna bli ett bra medium att samarbeta och utforska demokratins möjligheter i.

Se Zeitgeist2

Söndag 15 mars klockan 18 visas filmen Zeitgeist2.Addendum på Valegården, Föreningen Verkstan Alsikegatan 6 Uppsala.

På emblematisk resa

När man väl satt igång en sådan här process är det som om något driver en vidare hela tiden. Här är nästa försök.

Den här bilden har fått en stark historia. Jag målade den hos en väninna som heter Birgitta och kom därför att tänka på Vadstenakonventets sigill från 1450-talet, som jag hittat på nätet samma dag. Akvarellen fick namnet Apokalypsens Madonna Birgitta. Det som framställs i sigillets bild är den Heliga Birgitta knäböjande med attributen bok och stav, under Madonnan som bär sitt barn på armen och tronar på månskäran.

När jag målat bilden och fotograferat den gick jag till pappa och hälsade på. Strax efter kl sex var jag på väg ner till stan, men missade bussen. Jag tänkte att det kanske var någon okänd mening med det och fann mig i att ha en väntetid att fördriva. Så jag promenerade rakt ut på en snötäckt gräsmatta. Det var när jag vände mig om som jag fick syn på månen som låg i skepp, dvs ungefär som i sigillets bild. Ovan för den lyste en stjärna; det var Venus som också kallas morgonstjärnan och är en klassisk Kristussymbol.

Fenomenet har lockat människor i alla tider till tankar. Sirkka i målargruppen i Örbyhus målade en bild med månskäran och ett hjärta. Hon berättade att det föreställde månen och Venus. Man kan se det varje år kring jultid berättade hon. Det här var några veckor sedan och det satte min fantasi i rörelse. Därför sparade jag bilden av sigillet i minnet när jag såg den.

Vägen valde mig

Jag målar varje torsdagsförmiddag och tänkte ägna våren åt att utforma bilder och logotyper som har med pilgrimsvandring att göra, Det är ett roligt och kreativt arbete som har oväntade djup.

Den här bilden skall föreställa en stav, jungfuns bröst och landet med kyrkorna på en röd trekantig vimpel med blå bakgrund.

Men bilden är mångtydig i sin abstraktion. Jag såg plötsligt en bokstav och kom att tänka på att den första kristna kyrkan kallades Vägen, enligt den fina boken om Dag Hammarskjöld som Svanska kyrkan delar ut gratis. Det vita bröstet kan ses som rosfösntret i en kyrkgavel, staven kan också vara ett svärd och det gula fältet kan vara en fana med de sju såren.

Varför klyver man stockar med yxa och kilar?

Bild: 17-22 februari. Detalj av runstaven UMF01928 i Museum Gustavianums samlingar. Fotomontage: KWN

När jag följde slöjdkonsulenten Helena Åbergs forskningar om att klyva svep fick jag vara med om att klyva rejält kraftiga stockar. Mitt öga blev uppmärksamt på allt som hade med klyvning att göra. Därför lade jag märke till framställningen av två män som klyver en stock i bilderna till februari månad på en runstav från 1700-talets senare del. Jag undrade varför man tyckte att klyvning var så viktigt på den tiden då brädor redan sågades för de flesta behov. En gissning var att man tillverkade en båt, men idag stötte jag på den här iakttagelsen i ett dokument från 1758:

På de skogrikaste orter i Finland brukar allmogen, utav stora kärnfulla furuträn, att endast medlest klyvande göra sig bräder till taks täckande, utan att göra dem flata eller på något sätt röra dem vidare med yxe eller bila, ehuru ojämna de vid klyvningen blivit. Och är igenom förfarenheten bekant, att ett sådant tak mycket långre tid står emot röta, än det bästa och slätaste brädtak; vilket synes härröra därav, at rägnvattnet icke kan tränga sig in uti et sådant bräde, som uti klyvningen,i synnerhet av rätkluvna mogna trän, noga följt efter savringarna och deras ådror eller mellanväggar (s 94)

3 juni, 1758 Råd om kärnträdet och ytan i tall och furuträn, Carl Fredrik Nordenschöld i Kungl. Svenska vetenskapsakademiens handlingar, Kungl. Svenska vetenskapsakademien, 1758 (s91-96 Digitaliserad av Google)

Måla akvarell

Idag tog jag med en liten akvarellfärglåda till målargruppen. Jag hade sett en Zornteckning gjord med blyerts och vitkrita på ett färgat papper. Jag kom på att det vita pappret begränsar när man tecknar med blyerts. Det skulle vara roligt att kunna arbeta både med skuggor och högdagrar. Det är helt olika typer av belysningsfenomen. Högdagrar är reflexer och flyttar sig när betraktaren rör sig medan skuggor förblir konstanta. Därför ville jag arbeta med en grundfärg i ansiktet

Så jag skissade med hård penna och började leta mig fram med akvarellfärgerna. Det var ett äventyr som gett mig mersmak. Färgerna kan ju betyda andra saker än belysningsförhållanden. Möjligheterna att leta i färgklanger och fysiologiska variationer lockar mig nu. jag ska fortsätta måla akvarell.