När man väl satt igång en sådan här process är det som om något driver en vidare hela tiden. Här är nästa försök.Den här bilden har fått en stark historia. Jag målade den hos en väninna som heter Birgitta och kom därför att tänka på Vadstenakonventets sigill från 1450-talet, som jag hittat på nätet samma dag. Akvarellen fick namnet Apokalypsens Madonna Birgitta. Det som framställs i sigillets bild är den Heliga Birgitta knäböjande med attributen bok och stav, under Madonnan som bär sitt barn på armen och tronar på månskäran.
När jag målat bilden och fotograferat den gick jag till pappa och hälsade på. Strax efter kl sex var jag på väg ner till stan, men missade bussen. Jag tänkte att det kanske var någon okänd mening med det och fann mig i att ha en väntetid att fördriva. Så jag promenerade rakt ut på en snötäckt gräsmatta. Det var när jag vände mig om som jag fick syn på månen som låg i skepp, dvs ungefär som i sigillets bild. Ovan för den lyste en stjärna; det var Venus som också kallas morgonstjärnan och är en klassisk Kristussymbol.
Fenomenet har lockat människor i alla tider till tankar. Sirkka i målargruppen i Örbyhus målade en bild med månskäran och ett hjärta. Hon berättade att det föreställde månen och Venus. Man kan se det varje år kring jultid berättade hon. Det här var några veckor sedan och det satte min fantasi i rörelse. Därför sparade jag bilden av sigillet i minnet när jag såg den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar