Bilden av Jesus

Jag mötte Jesus när jag skurade pissrännorna i Stockholms nations lokaler, när föreningen Musikformum skulle flytta från Drottninggatan 11 till Barowiak vid Svandammen. Han kom inte som en fysisk person utanför mig, utan det var som om han infann sig i mig och omfamnade hela min själs ångest.

Palme hade blivit mördad och jag gick ensam i de tomma lokalerna, som jag skulle flyttstäda. Jag var säker på att mordet var en del av en statskupp och att anarkister och vänsterfolk gick en mörk framtid till mötes. Fängelse, tortyr riktad mot mig och min familj, inbördeskrig - det var jag såg fram emot. Ångesten växte dag för dag och till sist blev det för mycket. Det blev för mycket och jag bad förtvivlad om en räddare, jag ville att Jesus skulle komma och ta hand om mig. En kollega på jobbet berättade att man kunde bli frälst per telefon om man ringde till Pingstkyrkan. Det var sant. Jag ringde och talade med en kvinna som lät både glad och rädd och hon bekräftade att jag var frälst. Därefter har jag varit en ny människa, inte nödvändigtvis en bättre människa, eller modigare, eller alltid lyckligare, men en människa som i sitt inre vilar i Jesus.

Hur skulle man kunna uttrycka det här i en bild? Jag tänkte på det när jag såg bilderna från ECCE HOMO-utställningen i domkyrkan på kulturnatten. Där var Jesus i en korridor på Södersjukhuset. I bilden var han i en aidssjuk mans gestalt. Jag tror på den bilden för jag har varit med om det själv. Jesus var med mig inuti mig, när jag genomlevde själens mörka natt. Jag skurade pissrännor, jag vandrade i natten och profeterade, jag hamnade på Ulleråker, jag levde i ångest och uppfylldhet och hela tiden var Jesus med mig.

På vilket sätt finns Jesus i världen idag? Jag känner att Han kan finnas i oss, vare sig vi har kostym och slips, finklänning eller är klädda som slampor eller trashankar. Närmare än huden finns Han. Mer verklig än kroppar kan vara är Han. Vår innersta rädsla ser Han och omfamnar, alla våra svagheter ser Han och beseglar vår frihet med en blick som inte dömer, men öppnar dörren för nya möjligheter.