Om tio år är jag en vandrare. Jag är välkommen på många ställen i olika länder och rör mig ända ner till Medelhavet under mina vandringar. Ofta har jag sällskap av pilgrimmer som har olika drömmar, konfession och syften med sina vallfärder. Jag har ibland sällskap med en älskad kvinna, som är bofast i Portugal, Spanien, Italien och/eller Sverige. Vi möts och går någon vecka tillsammans för att hålla kontakten, men också för att dela vandrandets och kärlekens villkor. Ibland stannar jag ett par månader hos min kära, för att skriva och utforma böcker om mina vandringar. För jag arbetar fortfarande med kulturarvsfrågor digitala miljöer. Jag har byggt upp mitt digitala arkiv, så att det är lätt tillgängligt för inmatnng och frågor via internet och jag är ofta uppkopplad från den plats där jag befinner mig. Datorn och kameran väger under ett kilo och drar nästan ingen ström. Trots det rymmer hårddiskarna ett välutrustat personligt forskningsbibliotek. Eftersom jag för det mesta övernattar hos vänner, så kan jag ladda batterierna när det behövs. Ofta har jag ett par arbetstimmar per dag framför datorn. Kameran använder jag flitigt och knäpper ofta hundra bilder per dag. Med dessa verktyg underhåller jag min blogg som är den viktigaste inkomstkällan. Jag äger ett hus som jag tillbringar ett par veckor i fyra gånger per år. Huset är självförsörjande med el och jag hämtar vatten ur en källa. Allt avfall komposteras, eller bränns och jag undviker att ta med mig sådant till huset som inte passar till naturliga processer och ekologiskt liv. Irja, något av mina andra barn, eller några vänner bor i huset ibland, så att det sällan är oanvänt.
onsdag 28 januari 2009
Hur har jag det om tio år?
Om tio år är jag en vandrare. Jag är välkommen på många ställen i olika länder och rör mig ända ner till Medelhavet under mina vandringar. Ofta har jag sällskap av pilgrimmer som har olika drömmar, konfession och syften med sina vallfärder. Jag har ibland sällskap med en älskad kvinna, som är bofast i Portugal, Spanien, Italien och/eller Sverige. Vi möts och går någon vecka tillsammans för att hålla kontakten, men också för att dela vandrandets och kärlekens villkor. Ibland stannar jag ett par månader hos min kära, för att skriva och utforma böcker om mina vandringar. För jag arbetar fortfarande med kulturarvsfrågor digitala miljöer. Jag har byggt upp mitt digitala arkiv, så att det är lätt tillgängligt för inmatnng och frågor via internet och jag är ofta uppkopplad från den plats där jag befinner mig. Datorn och kameran väger under ett kilo och drar nästan ingen ström. Trots det rymmer hårddiskarna ett välutrustat personligt forskningsbibliotek. Eftersom jag för det mesta övernattar hos vänner, så kan jag ladda batterierna när det behövs. Ofta har jag ett par arbetstimmar per dag framför datorn. Kameran använder jag flitigt och knäpper ofta hundra bilder per dag. Med dessa verktyg underhåller jag min blogg som är den viktigaste inkomstkällan. Jag äger ett hus som jag tillbringar ett par veckor i fyra gånger per år. Huset är självförsörjande med el och jag hämtar vatten ur en källa. Allt avfall komposteras, eller bränns och jag undviker att ta med mig sådant till huset som inte passar till naturliga processer och ekologiskt liv. Irja, något av mina andra barn, eller några vänner bor i huset ibland, så att det sällan är oanvänt.
måndag 26 januari 2009
En teckningsövning
Irja och jag någon gång 1996 tror jag. Tecknat efter ett fotografi. Jag köpte en uppsättning teckningspennor med suddgummi och pennvässare. Så nu kan jag pröva hur det känns att arbeta med olika hårdhet på pennorna från 2H - 6B. Av Sofia har jag lärt mig att rita av bilder uppochned. Det hjälper mig att vara objektiv, när jag tecknar de grundläggande dragen. Men sedan vänder jag på bilderna för att kunna gå in i detaljerna. Det känns som om jag närmar mig det väsentliga, att finna ut hur jag ska återge stämning och karaktär som uttrycks i minspel och ögon. Det här kan bli väldigt roligt.
Jag tycker om att ha ett riktigt skissblock med hårt papper som både är lätt att teckna och sudda på. Det här med att sudda och göra om är nytt för mig. Bilden blir ett härligt äventyr, när jag vet att jag kan ta bort och förbättra. Den här bilden finns inte kvar i mitt block nu. Det är en ny version som finns där. Jag har varit inne och suddat en hel del imitt ansikte sedan sist.
söndag 25 januari 2009
Zeitgeist. Addendum - en undergroundfilm
Någon hade lagt in filmen i ett nätverk där jag är med. En riktigt underjordisk rulle. Varken den eller dess föregångare har fått någon presskritik att tala om. De få som skriver tycker den är skit. Det gäller vanlig press och konspirationsteoretiker. Den har vunnit spridning ändå på bloggar och i nätverk.
Nu har jag blivit delaktig. Jag känner igen mig i mycket av tankegångarna. Det är samma argument som jag använde när jag var aktiv anarkist. Jag är numera bekännande kristen, vilket innebär att jag inte delar filmskaparnas negativa syn på religioner och myter. Inte desto mindre är avsnittet om religioner i Zeitgeist: The Movie väldigt intressant. Här jämförs en massa religioner och likheter lyfts fram för att visa hur kristendomen plagierat tidigare koncept. Emellertid har det en annan innebörd för mig. Varför kan inte det här ses tvärtom som ett bevis för religionernas vederhäftighet? Världens händelser upprepas och Kristus finns naturligtvis i andra gestalter också. Vi lever i och av myter. Det är centralt för våra möjligheter att skapa kunskap ur erfarenheter som sträcker sig över längre tid än en livstid. Jag tycker ändå att det ä en bra film. Jag laddade ned kopior av båda filmerna med svensk text, så att jag kan visa den på min hemmabio.
Den ekonomiska analysen i uppföljaren Zeitgeist: Addendum känner jag igen från min bank JAK, där man sparar och lånar räntefritt. Jag tycker analysen av penningsystemet och ränteekonomin är välgjord och bra presenterad.
Sedan finns en berättelse om politisk påverkan för att globalisera modellen. Skönt att höra den så väl berättad. När Palme blev mördad var jag så övertygad att det var en osynlig statskupp att jag bröt samman fullständigt. I det här perspektivet blir det politiska mordet begripligt som ett i raden för att skapa global följsamhet. En kritisk aspekt på detta är att min frälsningsupplevelse öppnade mig för att osannolika sammanträffanden kan vara uttryck för demoniska krafter utanför mänsklig kontroll. Kanske alla märkvärdigheter har helt andra förklaringar än materialistiska tolkningar kan återge. Människor kanske lever i myternas kraftfält, så att detta påverkar orsakssambanden. Faktum är att de här aktuella filmerna ger gestalt åt samtidsmytologier. Konspirationsteorier och New Age-filosofi ingår i vår tids mytflora. Jag har inga problem med detta. Men det kanske blir en självmotsägelse i filmernas kontext, där sanning och lögn spelar en stor roll.
Vi ser hur vårt samhälle har anpassats nästan fullständigt. Borta är det kommunala självstyret när det gäller kontrollen över den offentliga verksamheten. Den styrs av samma lagar som överallt på klotet tillåter företag att ta kontroll över samhällsresurser.
I filmen finns en tro på teknologi som gemensam räddare gestaltad i Venusprojektet. Teknologin som finns skulle kunna befrias från det ekonomiska systemet och det skulle ta bort motiven för konstgjord brist. Överflöd kan karaktärisera världsekonomin i denna nya vision.
Tja, det finns nog en massa politiska faktorer som inte bara har med det ekonomiska systemet att göra. Jag tror att politiken kan göra mer än vad som antyds i kritiken. Rent konkret verkar ju vissa samhällen kunna skapa förändringar som bekämpas av globaliseringsmaffian, även i filmens scenario. Venezuela till exempel.
Ett riktigt viktigt diskussionsunderlag ger filmen hur som helst. Och räntefri bank är toppen. Den frihet jag känt i mitt liv att förverkliga ekonomiska projekt har jag fått genom JAK och efter femton år har den känslan inte ändrats. Jag kunde ta ut mitt eftersparande 11 år efter att jag köpte fritidshuset. Det var bättre än att ha betalat pengarna i ränta.
I fimnen Zeitgeist: The Movie framförs en starkt underbyggd teori om att de tre byggnaderna vid World Trade Center som föll samman 11 september, sedan två av byggnaderna rammats av passagerarflygplan, i själva verket sprängdes på samma sätt som man använder vid rivningar. Se filmer av hur byggnad 7 kollapsar långt efter de två övriga byggnaderna. Den officiella förklaringen är att alla byggnaderna föll samman på grund av bränder. Men det finns inga motsvarigheter till den snabba förstörelsen av byggnader, utom de som är avsiktligt utförda rivningar.
Det var ingen attack av en liten terrroristgrupp, hävdar man i Zeitgeist, utan något mycket större som måste organiserats av mäktiga krafter inom USAs toppskikt. Målet var att motivera kriget mot terrorismen som påverkat säkerhetspolitiken i hela världen.
Det tycks handla om variant av den ökända s k spänningens strategi. Terrorn utövas av staten för att kontrollera befolkningen.
Tidskriften Expo/Svartvitt nr 3/4 - 1999, skriver med anledning av att den engelska polisen gripit en man som bombat invandrarkvarter och en gaybar med spikbomber konstruerade för att skada framför allt människor. Polisen hävdar i pressen att mördaren var en ensam galning, medan Expo konstaterar att mannen var aktiv nazist. Polisen tenderar att avfärda högerextrema attacker menar man, trots att terror är en välkänd del av deras verksamhet. Man ger en återblick:
"Den italienska terrorismen byggde på den så kallade »spänningens strategi«, en teori som lanserades av den fascistiska kampgruppen Ordine Nuovo, Ny Ordning. Genom blind, anonym terror försökte Ordine Nuovo skapa ett kaos i Italien som skulle driva fram en statskupp. Fascistiska aktivister infiltrerade gärna vänstergrupper eller skapade egna »anarkistiska kampceller« som tog på sig ansvaret för dåden." Expo, Stieg Larsson 1999
Strategy of tension i engelska Wikipedia
Uttrycket strategy of tension myntades i en artikel som publicerades i tidskriften The Observer 1969. Genom terrorhandlingar ville fascistiska grupper skrämma vanliga människor och skapa en spänning i samhället som skulle motivera en stark stat, en diktatur. 1974 arresterades chefen för den italienska arméns informationsbyra (jmfr IB, CIA) och dömdes på grund av sin inblandning för konspriation mot staten.
Jag har länkar till nedladdningsfilerna med svensk text på Pirate Bay:
Zeitgeist: Addendum eller se på Google
Zeitgeist. The Movie.eller se på Google
I Wikipedia om:
Kritiken och Zeitgeist. The Movie.
Zeitgeist: Addendum.
JAK - räntefri bank
Nu har jag blivit delaktig. Jag känner igen mig i mycket av tankegångarna. Det är samma argument som jag använde när jag var aktiv anarkist. Jag är numera bekännande kristen, vilket innebär att jag inte delar filmskaparnas negativa syn på religioner och myter. Inte desto mindre är avsnittet om religioner i Zeitgeist: The Movie väldigt intressant. Här jämförs en massa religioner och likheter lyfts fram för att visa hur kristendomen plagierat tidigare koncept. Emellertid har det en annan innebörd för mig. Varför kan inte det här ses tvärtom som ett bevis för religionernas vederhäftighet? Världens händelser upprepas och Kristus finns naturligtvis i andra gestalter också. Vi lever i och av myter. Det är centralt för våra möjligheter att skapa kunskap ur erfarenheter som sträcker sig över längre tid än en livstid. Jag tycker ändå att det ä en bra film. Jag laddade ned kopior av båda filmerna med svensk text, så att jag kan visa den på min hemmabio.
Den ekonomiska analysen i uppföljaren Zeitgeist: Addendum känner jag igen från min bank JAK, där man sparar och lånar räntefritt. Jag tycker analysen av penningsystemet och ränteekonomin är välgjord och bra presenterad.
Sedan finns en berättelse om politisk påverkan för att globalisera modellen. Skönt att höra den så väl berättad. När Palme blev mördad var jag så övertygad att det var en osynlig statskupp att jag bröt samman fullständigt. I det här perspektivet blir det politiska mordet begripligt som ett i raden för att skapa global följsamhet. En kritisk aspekt på detta är att min frälsningsupplevelse öppnade mig för att osannolika sammanträffanden kan vara uttryck för demoniska krafter utanför mänsklig kontroll. Kanske alla märkvärdigheter har helt andra förklaringar än materialistiska tolkningar kan återge. Människor kanske lever i myternas kraftfält, så att detta påverkar orsakssambanden. Faktum är att de här aktuella filmerna ger gestalt åt samtidsmytologier. Konspirationsteorier och New Age-filosofi ingår i vår tids mytflora. Jag har inga problem med detta. Men det kanske blir en självmotsägelse i filmernas kontext, där sanning och lögn spelar en stor roll.
Vi ser hur vårt samhälle har anpassats nästan fullständigt. Borta är det kommunala självstyret när det gäller kontrollen över den offentliga verksamheten. Den styrs av samma lagar som överallt på klotet tillåter företag att ta kontroll över samhällsresurser.
I filmen finns en tro på teknologi som gemensam räddare gestaltad i Venusprojektet. Teknologin som finns skulle kunna befrias från det ekonomiska systemet och det skulle ta bort motiven för konstgjord brist. Överflöd kan karaktärisera världsekonomin i denna nya vision.
Tja, det finns nog en massa politiska faktorer som inte bara har med det ekonomiska systemet att göra. Jag tror att politiken kan göra mer än vad som antyds i kritiken. Rent konkret verkar ju vissa samhällen kunna skapa förändringar som bekämpas av globaliseringsmaffian, även i filmens scenario. Venezuela till exempel.
Ett riktigt viktigt diskussionsunderlag ger filmen hur som helst. Och räntefri bank är toppen. Den frihet jag känt i mitt liv att förverkliga ekonomiska projekt har jag fått genom JAK och efter femton år har den känslan inte ändrats. Jag kunde ta ut mitt eftersparande 11 år efter att jag köpte fritidshuset. Det var bättre än att ha betalat pengarna i ränta.
I fimnen Zeitgeist: The Movie framförs en starkt underbyggd teori om att de tre byggnaderna vid World Trade Center som föll samman 11 september, sedan två av byggnaderna rammats av passagerarflygplan, i själva verket sprängdes på samma sätt som man använder vid rivningar. Se filmer av hur byggnad 7 kollapsar långt efter de två övriga byggnaderna. Den officiella förklaringen är att alla byggnaderna föll samman på grund av bränder. Men det finns inga motsvarigheter till den snabba förstörelsen av byggnader, utom de som är avsiktligt utförda rivningar.
Det var ingen attack av en liten terrroristgrupp, hävdar man i Zeitgeist, utan något mycket större som måste organiserats av mäktiga krafter inom USAs toppskikt. Målet var att motivera kriget mot terrorismen som påverkat säkerhetspolitiken i hela världen.
Det tycks handla om variant av den ökända s k spänningens strategi. Terrorn utövas av staten för att kontrollera befolkningen.
Tidskriften Expo/Svartvitt nr 3/4 - 1999, skriver med anledning av att den engelska polisen gripit en man som bombat invandrarkvarter och en gaybar med spikbomber konstruerade för att skada framför allt människor. Polisen hävdar i pressen att mördaren var en ensam galning, medan Expo konstaterar att mannen var aktiv nazist. Polisen tenderar att avfärda högerextrema attacker menar man, trots att terror är en välkänd del av deras verksamhet. Man ger en återblick:
"Den italienska terrorismen byggde på den så kallade »spänningens strategi«, en teori som lanserades av den fascistiska kampgruppen Ordine Nuovo, Ny Ordning. Genom blind, anonym terror försökte Ordine Nuovo skapa ett kaos i Italien som skulle driva fram en statskupp. Fascistiska aktivister infiltrerade gärna vänstergrupper eller skapade egna »anarkistiska kampceller« som tog på sig ansvaret för dåden." Expo, Stieg Larsson 1999
Strategy of tension i engelska Wikipedia
Uttrycket strategy of tension myntades i en artikel som publicerades i tidskriften The Observer 1969. Genom terrorhandlingar ville fascistiska grupper skrämma vanliga människor och skapa en spänning i samhället som skulle motivera en stark stat, en diktatur. 1974 arresterades chefen för den italienska arméns informationsbyra (jmfr IB, CIA) och dömdes på grund av sin inblandning för konspriation mot staten.
Jag har länkar till nedladdningsfilerna med svensk text på Pirate Bay:
Zeitgeist: Addendum eller se på Google
Zeitgeist. The Movie.eller se på Google
I Wikipedia om:
Kritiken och Zeitgeist. The Movie.
Zeitgeist: Addendum.
JAK - räntefri bank
tisdag 20 januari 2009
Matlag – en gemenskapstanke i praktiken
Inbjudan
Vi försöker organisera ett matlag för att äta soppa tillsammans
onsdagar kl 18.00 på Café Kyrkbacken i Örbyhus. Lite hastigt lovade jag att bjuda in till ett samtal på detta tema redan denna vecka.
Imorgon Onsdag 21 januari kan man alltså äta soppa kl 18, delta i mässa mellan 18.30 och 19. Därefter inleder jag samtalet:
VÄLKOMMEN!
Matlag har varit en social form i studentstaden Uppsala under många sekel. Ensamma studenter långt hemifrån har fått möjligheter att äta och umgås i gemenskap med andra genom att ansluta sig till ett matlag. Under 1900-talets senare del blev det kanske lunchrestaurangerna som övertog denna roll. Men formen lever kvar och i mitt liv har matlagen spelat en viktig roll.
Det var kanske alldeles naturligt att jag skulle dras in i en måltidsgemenskap, när jag flyttade in till stan efter gymnasiet. Det visade sig att grannarna tvärs över gatan bodde i kollektiv och de inbjöd mig att äta middag med dem. Vi turades om att laga mat handla och diska, men mina minnen av det är dunkla.
Jag ville bli vegetarian och blev starkt påverkad av en bok som heter Recept för en fattig planet. Den satte in matkulturen i ett socialt och ekonomiskt sammanhang, samtidigt som den försökte visa vägen till en näringsriktig vegetarisk mathållning. Man kunde få en fullständig proteinbalans måltiden genom att kombinera olika ingridienser på rätt sätt. Det liknade alkemi. Recepten var rätt svåra och alla råvaror var inte så lätta att få tag i.
Till slut insåg jag och mina vänner att vi behövde lära oss mer och idén till en studiecirkel föddes. Så under något år träffades vi en gång i veckan för att äta något nyttigt vegetariskt, samtala om näringslära och läsa receptböcker.
Jag hittade en vegetarisk restaurang i Örebro där jag fick praktisera några veckor. Flera av mina vänner gjorde samma sak och nu började vi drömma om att öppna en vegetarisk restaurang i Uppsala. Vi gjorde vegetarisk mat till en del fester på Musikforum och det satte ett frö.
En annan dröm var den om en lokal där man kunde träffas för att äta tillsammans och göra andra saker. Ett allaktivitetshus! Vi fick möjlighet att pröva med gemensamma måltider i Föreningen Release's lokaler mitt i Uppsala. Döm om vår förvåning när en av gruppens medlemmar lyckades få pengar från Statens Kulturråd för att skapa en Öppen Verkstad och vi fann en egen lokal på Svartbäcksgatan 15 i Uppsalas centrum. Det första vi tog itu med var att göra i ordning köket och starta ett matlag. Vi hade listor för att fördela matlagningen och samla föranmälningar till maten. Men i grunden var det en öppen inbjudan, så att man kunde komma utan anmälan. Det fanns alltid plats vid bordet och ofta var maten god och närande. Det blev en levande mötesplats. Både köksarbete och måltider blev underbara och lärorika äventyr på många plan. Nu kunde vi pröva alla vegetarisk recept och det blev lättare att vara vegetarian ju mer vi lärde oss. Matlaget startade 1976 och det finns fortfarande kvar i Föreningens Verkstans nya lokaler nära centralstationen på Alsikegatan 6. Formerna har förändrats men grundtankarna har varit levande hela tiden.
Musikforum hade under tiden flyttat från en ruffig vindslokal i ett villaområde till Drottninggatan 11 mitt i Uppsala 1977. Föreningen hade långt över 2000 medlemmar och ett par hundra frivilliga aktivister, så den gamla lokalen var för liten. Nu ville Musikform utöka verksamheten och man startade en lunchservering med vegetariskt alternativ. 1979 blev det en vegetarisk lunchservering av det. Jag fick arbete där och blev kvar i 11 år.
I mitt liv innebar barn och familjekriser att jag och min lilla familj plötsligt stod ensamma på väg in till stan från ett havererat projekt med släktgården. Av en slump träffade vi ett par flyktigt bekanta kvinnor med barn i samma ålder som vår son, som bodde grannar med varandra i Svartbäcken. Vi lät barnen leka och började prata och det slutade med att vi bestämde oss för att försöka äta tillsammans en dag i veckan. Det blev en ny erfarenhet och ett vattenhål, där både barn och vuxna kunde få gemenskap och god näring för kropp och själ.
10 år senare var mitt liv helt förändrat. Min familj var nu större. Med barnen från tidigare äktenskap och vår dotter Irja var vi sju personer. Vi hade köpt en gammal villa i Örbyhus för att vi hade goda vänner som flyttat hit före oss. Det kändes väldigt naturligt att träffas för att äta tillsammans. Barnen fick leka och vi vuxna fick en mötesplats som lade grunden för ett rikt socialt liv. Vi lärde känna nya familjer och knöt an till sociala kontaktnät. Ibland kunde vi vara sex eller rent av sju familjer som träffades för att äta i någons trädgård på sommaren.
Nu har det gått 10 år igen och jag bor ensam i lägenhet här i Örbyhus, med Irja hos mig varannan vecka. Eftersom det blivit en god vana att gå i kyrka på onsdagsmässan har tanken växt fram att man skulle kunna äta en enkel måltid före mässan och dricka kaffe efteråt. Till slut blev det verklighet och vi har provat några gånger med gott resultat. Det känns trevligt och avspänt på ett nytt sätt tycker jag, mässan känns intimare och efteråt kan vi sitta tillsammans och finna lösningar på världsproblemen eller våra egna personliga utmaningar, eller bara prata om vad som helst.
Vi försöker organisera ett matlag för att äta soppa tillsammans
onsdagar kl 18.00 på Café Kyrkbacken i Örbyhus. Lite hastigt lovade jag att bjuda in till ett samtal på detta tema redan denna vecka.
Imorgon Onsdag 21 januari kan man alltså äta soppa kl 18, delta i mässa mellan 18.30 och 19. Därefter inleder jag samtalet:
VÄLKOMMEN!
Matlag är lagom
om böner och soppa
om bönsoppa
rotknölar och ekosystem
i tankesmedjan,
den andliga gemenskapen
och matnyttiga praktiken
Matlag har varit en social form i studentstaden Uppsala under många sekel. Ensamma studenter långt hemifrån har fått möjligheter att äta och umgås i gemenskap med andra genom att ansluta sig till ett matlag. Under 1900-talets senare del blev det kanske lunchrestaurangerna som övertog denna roll. Men formen lever kvar och i mitt liv har matlagen spelat en viktig roll.
Det var kanske alldeles naturligt att jag skulle dras in i en måltidsgemenskap, när jag flyttade in till stan efter gymnasiet. Det visade sig att grannarna tvärs över gatan bodde i kollektiv och de inbjöd mig att äta middag med dem. Vi turades om att laga mat handla och diska, men mina minnen av det är dunkla.
Jag ville bli vegetarian och blev starkt påverkad av en bok som heter Recept för en fattig planet. Den satte in matkulturen i ett socialt och ekonomiskt sammanhang, samtidigt som den försökte visa vägen till en näringsriktig vegetarisk mathållning. Man kunde få en fullständig proteinbalans måltiden genom att kombinera olika ingridienser på rätt sätt. Det liknade alkemi. Recepten var rätt svåra och alla råvaror var inte så lätta att få tag i.
Till slut insåg jag och mina vänner att vi behövde lära oss mer och idén till en studiecirkel föddes. Så under något år träffades vi en gång i veckan för att äta något nyttigt vegetariskt, samtala om näringslära och läsa receptböcker.
Jag hittade en vegetarisk restaurang i Örebro där jag fick praktisera några veckor. Flera av mina vänner gjorde samma sak och nu började vi drömma om att öppna en vegetarisk restaurang i Uppsala. Vi gjorde vegetarisk mat till en del fester på Musikforum och det satte ett frö.
En annan dröm var den om en lokal där man kunde träffas för att äta tillsammans och göra andra saker. Ett allaktivitetshus! Vi fick möjlighet att pröva med gemensamma måltider i Föreningen Release's lokaler mitt i Uppsala. Döm om vår förvåning när en av gruppens medlemmar lyckades få pengar från Statens Kulturråd för att skapa en Öppen Verkstad och vi fann en egen lokal på Svartbäcksgatan 15 i Uppsalas centrum. Det första vi tog itu med var att göra i ordning köket och starta ett matlag. Vi hade listor för att fördela matlagningen och samla föranmälningar till maten. Men i grunden var det en öppen inbjudan, så att man kunde komma utan anmälan. Det fanns alltid plats vid bordet och ofta var maten god och närande. Det blev en levande mötesplats. Både köksarbete och måltider blev underbara och lärorika äventyr på många plan. Nu kunde vi pröva alla vegetarisk recept och det blev lättare att vara vegetarian ju mer vi lärde oss. Matlaget startade 1976 och det finns fortfarande kvar i Föreningens Verkstans nya lokaler nära centralstationen på Alsikegatan 6. Formerna har förändrats men grundtankarna har varit levande hela tiden.
Musikforum hade under tiden flyttat från en ruffig vindslokal i ett villaområde till Drottninggatan 11 mitt i Uppsala 1977. Föreningen hade långt över 2000 medlemmar och ett par hundra frivilliga aktivister, så den gamla lokalen var för liten. Nu ville Musikform utöka verksamheten och man startade en lunchservering med vegetariskt alternativ. 1979 blev det en vegetarisk lunchservering av det. Jag fick arbete där och blev kvar i 11 år.
I mitt liv innebar barn och familjekriser att jag och min lilla familj plötsligt stod ensamma på väg in till stan från ett havererat projekt med släktgården. Av en slump träffade vi ett par flyktigt bekanta kvinnor med barn i samma ålder som vår son, som bodde grannar med varandra i Svartbäcken. Vi lät barnen leka och började prata och det slutade med att vi bestämde oss för att försöka äta tillsammans en dag i veckan. Det blev en ny erfarenhet och ett vattenhål, där både barn och vuxna kunde få gemenskap och god näring för kropp och själ.
10 år senare var mitt liv helt förändrat. Min familj var nu större. Med barnen från tidigare äktenskap och vår dotter Irja var vi sju personer. Vi hade köpt en gammal villa i Örbyhus för att vi hade goda vänner som flyttat hit före oss. Det kändes väldigt naturligt att träffas för att äta tillsammans. Barnen fick leka och vi vuxna fick en mötesplats som lade grunden för ett rikt socialt liv. Vi lärde känna nya familjer och knöt an till sociala kontaktnät. Ibland kunde vi vara sex eller rent av sju familjer som träffades för att äta i någons trädgård på sommaren.
Nu har det gått 10 år igen och jag bor ensam i lägenhet här i Örbyhus, med Irja hos mig varannan vecka. Eftersom det blivit en god vana att gå i kyrka på onsdagsmässan har tanken växt fram att man skulle kunna äta en enkel måltid före mässan och dricka kaffe efteråt. Till slut blev det verklighet och vi har provat några gånger med gott resultat. Det känns trevligt och avspänt på ett nytt sätt tycker jag, mässan känns intimare och efteråt kan vi sitta tillsammans och finna lösningar på världsproblemen eller våra egna personliga utmaningar, eller bara prata om vad som helst.
måndag 19 januari 2009
Om Styrkan
Styrkan är ett Tarotkort som alltid dök upp i mina läggingar, när jag var besatta av dessa kort för åtta år sedan. Bilden på kortet som envisades med att komma upp föreställer en ängel som tämjer ett lejon. Kortet handlar om att finna hur kroppen fungerar som begärsfunktion och lära sig att påverka den, så att viljan kan styra över kroppen. Det är ett projekt som blivit aktuellt för mig på nytt just nu.
En sak jag lärde är att kroppen verkligen vill svara mot våra beslut, men att timingen betyder mycket. Ibland är kontakten omdelbar, när man är triggad av rädsla eller något annat. Jag vill inte kalla det adrenalinpåslag, för det är en reduktion. Kroppen och medvetandet aktiveras i vissa situationer, så att det känns som om man får mera förmåga att styra kroppen med tankerna.
I andra fall kan det vara ett beslut som hjälper kroppen att ställa in sig på lite sikt. En man jag känner berättade att han kunde avstå från lunchen och bara äta en banan mitt på dagen, men bara om han bestämt sig för det redan när han cyklade till jobbet på morgonen.
En sak jag lärde är att kroppen verkligen vill svara mot våra beslut, men att timingen betyder mycket. Ibland är kontakten omdelbar, när man är triggad av rädsla eller något annat. Jag vill inte kalla det adrenalinpåslag, för det är en reduktion. Kroppen och medvetandet aktiveras i vissa situationer, så att det känns som om man får mera förmåga att styra kroppen med tankerna.
I andra fall kan det vara ett beslut som hjälper kroppen att ställa in sig på lite sikt. En man jag känner berättade att han kunde avstå från lunchen och bara äta en banan mitt på dagen, men bara om han bestämt sig för det redan när han cyklade till jobbet på morgonen.
söndag 18 januari 2009
Abjektion och monstrositet
Bild: Bort, 15x22 cm, akryl, KWNJag plågas av prestationsångest. - "Det är typiskt Nybergskt", sade min faster Inko, som var min levande skyddsängel, och hon tröstade mig på något sätt med denna förklaring. Det har blivit ett viktigt tema för mig sedan dess att urskilja denna ångest och att försöka skapa situationer där jag övervinner den genom att ta saker steg för steg och göra dem till vanor som jag kan luta mig mot, när jag känner rädslan komma. På det viset kan jag använda de fysiologiska reaktionerna, som hör samman med det vi kallar rädsla, för andra syften. Ty när uppmärksamheten vänder sig ur grubbleriets ofruktbara sankmark och söker sig mot något annat blir detta andra liksom uppgraderat och mera lysande än det brukar framträda. Fruktan stärker sinnena, det är det som kineserna talar om som fasanens fett, när fysiologiska reaktioner befriar anden ur dess bojor. Det kommer liksom smygande in, dolt under skräckbildernas medvetandeteater, en förhöjning av livskänslan som blir min i det ögonblick jag slutar piska fram den med upprepningarna av självplågeriets gester.
Abjektet kom in i filosofin med Julia Kristeva i 60-talets fenomenologiska kontext. Jag kanske använder ordet lite idiosynkratiskt, men det ligger i alla fall i zonen mellan känsla och objekt, och det som jag tänker mig är en generalisering av objektiveringsprocessen. - "Varje verkligt ny sak som träder in i världen gör det i form av en monstrositet", sade Derrida. I Heterogenesis 39 finns en artikel, Det outsägliga l som innehåller ett kort stycke om abjektet och Kristeva Artikeln toppade sökresutatet för abjekt Kristeva och råkar finnas i ett nummer av tidskriften Hetrogenesis där jag också medverkade. En av redaktörerna var med i Konstkaravanen 2002 och jag hade stort utbyte av att samtala med honom. I alla fall tänker jag mig objektvärlden som resultatet av abjektioner, förnekelser av en inre verklighet genom att ge den yttre form och förklaring. Materialismen är en form av abjektion, en förnekelse med förödande konsekvenser. men abjektionen är inget annat än en födelse. Något nytt som kommer in i världen. Det är som historien om Irjas födelse, när jag ser henne komma fram, utan att en sjuksyster står bredvid mig och pekar: -Se, där kommer huvudet! Då ser jag inte "huvudet", men istället en veckad massa som ter sig mer lik en hjärna utanför skallen. Och när jag förtvivlad ringer barnmorskan som vi har kontakt med i Stockholm, då skrattar hon, för att hon känner igen sig. Att se är något annat om ingen pekar ut och talar om vad vi ska se. Det är annorlunda och fruktansvärt, men friskare!
I think that somewhere in Of Grammatology I said, or perhaps it’s at the end of Writing and Difference, that the future is necessarily monstrous: the figure of the future, that is, that which can only be surprising, that for which we are not prepared, you see, is heralded by species of monsters. A future that would not be monstrous would not be a future; it would already be a predictable, calculable, and programmable tomorrow. (Jaques Derrida intervjuad av Elisaeth Weber och citerad på bloggen Experiments in Text)
torsdag 15 januari 2009
Nils Holgersson i Tobo
Jag fick en liten guidning i Tobo av KG Marklund inför helgens pilgrimsvandring. Han visade huset där verklighetens Nils Holgersson bodde. Selma Lagerlöv ordnade ett fosterhem för pojken hos en förman på Tobos bruks lantbruk.
En smed som bodde i samma lägnhet blev så inspirerad av denna historia att han gjorde en utsmyckad vindflöjel med Nils på sin Akka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)