Idag målade vi i församlingshemmet som vanligt på torsdagförmiddagarna.
Vi pratade om citroner, medan jag målade mina bakgrunder. Så det var naturligt att använda en text från vårt samtal för att skapa spänning i mina målningar. Man brukar säga att skönheten sitter i betraktarens öga. Men jag formulerade om den frasen till: "Dennas surhet sitter i betraktarens tunga". Så började jag skriva. När målnngen inte räckte till frotsatte jag på nästa. På det sättet kunde jag stärka min egen upplevelse av att orden inte är något annat än en lurigt mångtydig dekoration av bakgrunden.
Jag tycker att det lyckades ganska bra. Nu är det dags att se målningarna bra. Det handlar om att
skapa ett sätt att se och förstå målnngen som kan härbärgera konventionsbrott och symbolisk mening i spelet mellan måleri och textning.
1 kommentar:
Det här är verkligen bilder av livet , orden som försök till socialisation och kontaktskapande inom konventionens form på ytan av ett ordlöst känslodjup. Vad har de för relation till djupet? Hur vet vi när vi kommunicerar? Oj, säger jag, Gunilla
Skicka en kommentar