-”Min fiende är min fiendes fiende! ”
talade I Ching, förvandlingarnas bok
Jag lärde mig att äta av fasanens fett
och har vandrat över staden, efter stenar
Så kom jag till den plats där mormor min
och morfar ligger under jorden bara
femtio meter från den vackra medeltida
Vaksala församlingskyrka som står nordöst
för Uppsala från dom och Helga Tre
norrom Danmark, men söder om högarna
vid Gamla Uppsala, invid Fyris å
den sköna, och Valsgärde äldre gravfält
På stenen över mina anförvanter
gick en mänska och släpade sitt kors
Jag frös i hela kroppen när stenens
tilltal klingat ut i minnet ty en fasan
en tupp det var och aldrig har jag alls
förut något sådant sett, eller senare
den satt i trädet strax bredvid och
sa till mig, jag minns det tydligt nu
när höstens fukt och färger lyser:
”min vän är min väns vän”, så är det
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar