Nu ska jag ställa ut mina målningar på Café Kyrkbacken. Det blir spännande. Mycket jobb har det blivit med att montera bilderna så att de ska synas på det sätt som jag tänkt.
Jag målade på ett sugande poröst papper som jag köpte i rulle för att skissa på. När jag upptäckte hur väl papperet tog emot färgen, så kunde jag inte annat än fortsätta måla på det. Men eftersom pappret är tunt och blir lite buckligt när det torkar, så blir det en massa reflexer i färgen som gör att man inte uppfattar bilden. Alltså måste jag montera pappren på ett plant underlag. Det blev masonit som jag grundade med takfärg. När jag sedan lärt mig att hantera tapetklistret gick det som en dans att tapetsera bilderna på masonitpannåerna.
Det blev småbitar av masonit över och jag upptäckte att det var ganska lätt att skära dessa bitar till remsor med en mattkniv. Sedan slipade jag av dem med en brynsten som jag hade i verktygslåddan, målade dem och monerade dem runt bilderna genom att fästa remsorna dierkt på pannån med limpistol.
Sedan återstod bara att hitta på ett sätt att hänga upp dem. Lösningen blev att jag klippte ner en tom konservburk i remsor som jag gjorde hål i med en spik och vek så att ena änden av remsan kunde skjutas in mellan masonitremsan och pannån i ramen. Ett snöre genom hålen i två sådana remsor gjorde det möjligt att spänna fast dem tvärs över. När man sedan hänger upp dem spänns tråden och klämmorna fäster ytterligare i tavelkanten.
Kostnaderna för monteringen blev på detta sätt minimala, samtidigt som jag fick en inramning som passar mina bilder perfekt. Varje ram är skräddarsydd kan man säga. Ljuset faller på bilderna utan störande reflexer så att de kan bära fram min intention väl. Det är samma sak som syns på tavlorna som jag såg när jag målade dem, åtminstone när det gäller det rent optiska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar