Vägen vilse vandrar jag

hur gör man
en metafor
av apelsiner och tomater
som ruttnar
utslängda i en skogsglänta
när man går förbi
och bara anar färgerna,
men inte kan avstå
från
att undersöka saken närmare
och den inre rysning
som man känner då
på skogsvägen
ensam
och redan nästan vilse