Spiral - spåren suddas aldrig bort

"Spiral", Roi Vaara, Uppsala slott, borggården, 2008 06 12, 18.24.
i schematisk återgivning av Kurt Nyberg

Roi Vaara från Finland genomför verket Spiral på borggården utanför Uppsala slott. Han skriver ord med stora bokstäver på borggårdens stenläggning. Det tar lång tid och vi väntar på varje bokstav och varje nytt ord träder fram. Orden är banala, med en aningen av en mörk färgklang av negativa konnotationer. "Money, competition, analysis...." Långsamt formas en antydan till spiralform av orden som placeras efter varandra i en bågformig linje. De sista orden är ... Jesus Christ, Fate, Faith, Death". Här ställer Konstnären ned färgburken och penseln.

Nu börjar han röra sig runt i spiralen, som om han läste alla orden i en allt snabbare takt. Till slut blir det en snurrande dans av det, inte vacker utan tafatt såsom oavsiktlig, men ändå tillräcklig för att leda tanken till snurrande dervischer. Det går allt fortare tills konstnären tappar balansen. Avsiktligt leder fallet till att han hamnar liggande som en förlängning av spiralens sista ord DEATH.

Där ligger han länge, men till sist reser han sig upp och börjar stryka över ordet DEATH med ett enkelt streck, så att det fortfarande går att läsa. Istället skriver han BIRTH under det överstrukna ordet. BIRTH blir utgångspunkten i en ny spiral där alla orden i den gamla stryks över och kompletteras med sin motsats, eller åtminstone ett ord med nästan motsatt innebörd. Den här gången öppnar sig spiralen utåt och alla orden har konnotationer som kan uppfattas i en ljusare färgklang. "White house" ersätts av "Black hole" och "Bush" av "Bush man".

- Det är ett politiskt statement, förklarar museets pedagog Helen Karlsson och hon tillägger glatt att nu har hon lärt konstfilosofen att förstå. Hon leker med våra roller och jag vet inte om jag ska ta hennes tolkning på allvar. Det är nog ändå säkrast att hålla sig till programbladets text. "På marken skriver jag banala, vanliga koncept föra att senare ersätta dem med andra." Processen att se texten växa fram är spännande och i efterhand kan jag konstatera att jag inte visste vad som skulle komma härnäst. Hela tolkningsprocessen beledsagades av undran. Inte alls som att läsa en bok där man kan ana hjältens olycka ibland trettio sidor i förväg, så att tårarna överraskar en mitt i ett tråkigt parti. Nej, det finns ett element av öppenhet i Roi Vaaras verk som inte låter sig fångas in i mina tolkningsramar. Jag tror att det elementet är essensiellt. Verket riktar sig mot tomheten bortom begreppen, när vi inte har en aning om vad som ska komma.

"Spiral Jetty", Robert Smithson, Great Salt Lake 1970.
Image: Spiral-jetty-from-rozel-point.png, from Wikipedia, the free encyclopedia

Spiralformen är djupt förankrad i traditionella riter och i samtidskonstens förebilder. "Spiral jetty" är ett av samtidskonstens viktigaste verk installerat i Great Salt Lake av Robert Smithson 1970, men spiralformen finns över allt i kultur och naturlandskapet. Sedan urminnes tider har människor lagt stenar i sprialform och utövat mystiska ritualer i dem. Ibland är dessa mycket svåra att datera. Flera bronåldersspiraler i Sverige har visat sig vara byggda av skolpojkar som lekt i skogen till exempel.

Samtidigt är gesten att skriva med tusch inför publik en traditionell form av kinesiskt kalligrafiutövande. Målning och poesi går ihop när tuschpenselsn mästare skriver ett poem i sin bild och målarkonsten är verklig bara när den ses som penselns magiska dans över underlaget. När ögat på en helig bild skulle målas kunde publiken vara tusenhövdad. Eller så var uppvisningen för några få konässörer under en privat bjudning för bildade människor. Till genren hör moderna exempel som fastnat i mitt minne. I en butohföreställning av SU-EN på Ekeby Qvarn år 2000 målade en dansare på en annan dansares kropp, som om det var en uppvisning i kalligrafi. Det var häpnadsväckande vackert och intimt erotiserande i nya banor för mig. Det var första gången jag gjorde något med SU-EN. Vi hade ett offentligt samtal i kvarnens utställningslokal och till detta hörde verket som vi såg nere i kvarnens dunkla källare. Men nej, jag minns nog fel blandar ihop... Verket inspirerade mig till att skriva, beskriva och väva samman upplevelsen med mina filosofiska reflektioner. Kanske var det det som fick mig att önska mig SU-EN som samtalspartner den där gången på Ekeby Qvarn.

Roi Vaara skriver emellertid sina ord på borggårdens stenplattor, omgiven av en publik där lokala eller internationella kulturhjältar är ett dominerande inslag. Han skriver in sitt verk på en plats, medan kamerorna dokumenterar hans minsta rörelser. Det kommer att bli film, fotografier, text som bevarar verkets minne, ty texten får inte bli en installation. Polistillståndet för texten på stenen går ut klockan 21.00. Därför kommer underhållsgruppen med tvätthinkar och skursvampar för att avlägsna texten, när konstnären gått för att byta om. Platsen har prestige och är omgiven av regler som begränsar konstnärens intention.