Madonnan från Porziuncola i Assisi hamnade i en grön ram från IKEA och jag hade lite svårt att smälta kombinationen till att börja med. Men så till slut hamnade hon ovanpå min bokhylla med en rosenbård som bakgrund. Min rosenmadonna.Det lite valhänta trycket har jag själv åstadkommit i mitt första försök att trycka rapport med akrylbasfärger. Jag gick på Konstskola i AMS-regi en termin och lärarna köpte in tryckramarna när jag berättade att jag varit tryckare en gång i tiden. Idag påminner mig bilden om en av dem, den väna, vithåriga, modiga Britt-Marie, som mördades under en resa i Indien ett år senare. Jag tänker på henne och ber för hennes själ.
Jag tänker också på Hendrik idag och ska besöka hans grav. Trots att han levde bara 17 dagar har han påverkat mitt liv mycket. Jag tänker att ett liv är ett liv oavsett hur länge det pågår. Det sätter spår. Då 1988 trodde man på Akademiska sjukhuset att nyfödda inte kan känna smärta, då trodde man att nyfödda barn som dött skulle kastas i soporna. Jag hoppas att det har ändrats nu. Jag ser Henriks liv som ett martyrium.
Jag sänder en bön för Amborg min goda väninna och ledsagare genom sorgen, mot människovarats mittpunkt och mening. Också hon har gått ur tiden för många år sedan.
I alla fall var det mycket fint att Hendrik hann döpas, medan vi väntade på prästen famnades vi av den heliga bubblan som omger det nyfödda barnets familj. Carolina, Hendrik och jag var trygga en stund inför dödens ankomst. Strax efter dopet var Hendrik borta. Jag fick sitta med hans kropp i min famn ensam en stund efteråt. Det var en god sak och jag minns fortfarande den unga sköterska som erbjöd mig den möjligheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar