Så jag ritade in konturerna av korets avslutning i domkyrkan. Det är ett segment av en oktagon. Men på bilden liknar det en mun. Så till slut såg jag ett ledset spöke som försöker intala sig att han är en ängel. Bakom honom blev änglavingarna till en brand och spöket fick en gloria av mörk rymd där jag målade dit en komet.
Jag såg Hugo Simbergs Fallen ängel på pastorsexpeditionen i Vendel. En inramad reproduktion ur någon tidning. Det är en association som fångar stämningen i bilden. Men det räcker inte. Nu tänker jag på Kometen kommer av Tove Jansson, min barndoms hjältinna. Jag tror att det var den första bok jag läste själv. Den handlar om rädslan för jordens undergång. Men när kometen passerat så blir allt som vanligt igen. Det var det som gjorde att jag älskade Tove Jansson så mycket. Jag var rädd att hon skulle dö, minns jag.
Nåja, spöket eller ängeln på bilden tycks stå på ett hjul. Det ska föreställa västfönstret i Vendel. Det som murades igen 1928, men som vi nu ansökt om att få öppna till kyrkans jubileum 2010. Men det är inte alls fel att se det som en ängel på hjul. Det finns åtskilliga framställningar av Hesekiels vision där en ängel framställs med hjul. Hesekiel 1:14-18
Varelserna for av och an likt blixtar. När jag betraktade varelserna fick jag se ett hjul på marken vid var och en av de fyra. Hjulen gnistrade som krysolit. Alla fyra såg likadana ut och tycktes vara gjorda så, att ett hjul satt inuti ett annat. De kunde röra sig åt alla fyra hållen, och de vände sig inte när de rörde sig. Hjulen bestod av fyra lötar, och jag såg att det satt ögon runt om på lötarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar