En pilgirmsvandring i Linnés fotspår

Jag gick med vandringsgruppen från Eriksberg längs Linnéstigen. Vi vandrade i meditation över frasen Du är gränslös, Du är nära, Du är ljus och jag är Din från Martin Lönnebos bok om pärlorna i frälsarkransen.

Vi hade en utmärkt karta som kommunen tillhandahåller. Här får man också information om smultronstälen längs vägen och historiska anekdoter om Linné och hans lärljungar. Linnés hund Pompe gick till kyrkan själv, när Linné inte kunde, men lämnade alltid kyrkan efter en timme oavsett om gudtjänsten var slut. Som husse skulle ha gjort.

På Kungsängen vid Sävjaån står en praktfullt utsirad träbänk. Det är hästhuvuden och blomställningar i enorm förstoring som påminner om sexualsystemet. Min bror Mats Nyberg gjorde bänken på beställning av Uppsala Kommuns kulturstrateg Lisen Hessner, till Linnéjubileet då inga krafter sparades. Bänkens rika utformning och bisarra placering mitt i ödemarken ställer liksom en fråga. Varför står den där? Man får svaret om man vågar sätta sig ned och betrakta stadens konturer som avtecknas under den fantastiska himmelskupan som är karaktäristisk för slätten. Placeringen och platsens betydelse det är kuratorns bidrag till konsten.

Eftersom jag håller på med att utveckla egna vandringleder är kommunens broschyr guld värd för mig. Så jag ägnade morgonen åt ett detaljstudium. En liten tecknad kungsängslilja i en frimärksram fångar min blick. Den har pappa gjort. Han fick en beställning och jag såg bilderna i olika delar av processen. Det måste vara Berndt Nyberg som är konstnären, även om det inte anges i broschyren. Hur som helst. Här knyts mina vägar samman på de märkvärdigaste sätt med mina anhörigas kreativa uttryck.

Min kyrkoherde här i Vendel-Tegelsmora församling Erland och jag diskuterade dragningar av pilgrimsleden mella Uppsala och Tegelsmora. Nere mellan Gamla Uppsala och Ärentuna/Storvreta finns det flera alternativa vägar. Bland annat kan man gå över Ulva kvarn. Jag känner vägen väl, men har inte på allvar reflekterat över den förrän Erland kom med sitt förslag om denna dragning. Hm, där har min storasyster numera försäljning har jag hört ryktas. I alla fall gjorde jag en karta över åriket med alla kyrkornas namn inskrivna. Det blir ett index över vägsträckor på bloggen Pilgrimsland.

Lycklig är jag över alla vandringsmirakel, vandrarvänner och de underbara meditationerna som öppnar nya upplevelser av Gud för mig hela tiden. När vi vandrade i tystnad längs Sävjaån över Kungsängarna, så låg dimman runt oss. Istället för stadens silhuett såg jag bara ett gråttskimmer åt alla hål. Som att vara på insidan av en pärla. Sedan började Lönnebos fras att verka i mig. Jag såg på gräset och tänkte att Gud är i gräset, i allt, oavsett de nyckfulla gränser som sinnevärlden skapar för mig. Så tänker jag på den inre mur som omger mitt hjärta och att jag vill att Guds ljus ska genomsyra mig, så att muren blir genomskinlig och kanske upphör att vara meningsfull.