Om alkemi och Dancing Edge

Jag har just läst ut Paolo Coelhos bok The Valcyries. Halva min kropp är fylld av en egendomlig spänning som får håret att resa sig på huden. Ty i författarens efterord framgår det att de händelser som berättas i boken utspelades för 20 år sedan, mellan 5 september och 17 oktober 1988.

Min son Hendrik Signeul levde mellan 2 och 19 september 1988. Efter hans död lärde jag mig att leva med ögon som öppnar sig för döden. Mot evigheten. Och ja, jag lever i de mirakler som Coelho talar om. Över allt griper min verklighet tag i andras oberoende av tid och rum och jag upplever det som sprickor i min materiella verklighet.

Första gången jag läste något av Coelho, var när jag lagade mat åt dansarna på SU-ENs butohskola i Almunge. Boken hette Alkemisten och jag var eld och lågor inför den. - Du inser väl att det är en saga, sa SU-EN till mig då, hon hade fått boken av sin mamma. Samma vecka träffade jag Louise för första gången. Vi hjälptes åt i köket och pratade om precis vad som helst. Vi fastnade för ett par kastruller som hade fastnat i varandra, så att jag inte kunnat använda dem under hela veckan. Nu föddes tanken att de hölls samman av ett vakuum som skulle kunna hävas om man värmde upp dem på spisen. Sagt och gjort. Vi satte dem på spisen och glömde bort det hela... När vi satt i matsalen en stund senare hörde vi en explosion i köket. Chockade rusade vi dit. det var kastrullerna som delat sig. Den ena hade flugit upp i köksfläkten, men inga allvarliga skador hade uppstått.

Det är roligt att Louise nu ordnar ÖPPEN SCEN en magisk teater den sista lördagen i varje månad på föreningen Verkstán. Tyvärr kan jag inte gå dit nästa lördag för då skall jag gå på

DANCING EDGE 2008
SU-EN Butoh Company med gäster

Plats: Reginateatern, scenen, cafeét och foajén
Datum: 29 november, kl 18:00

Idag 22 november 2008
ska jag gå till Verkstàn Alsikegatan 6
för att delta i

Heart Dance
19-21

Kom du också! Jag tror att det blir underbart.