Ett digitalt laboratorium för humanistisk forskning har min dator blivit för mig. När jag samverkar med människor IRL eler Online, så är det hela tiden de resurser som jag har tillgång till när jag sitter vid datorn som är i fokus.
Jag har bilder och böcker sparade på datorn och när jag tänker är det på skärmen som jag slår i böckerna eller letar fram bildexempel. Jag har min egen värld av information som kompletteras med information som jag kan hitta på Internet. Så försöker jag i all samverkan att testa hur de digitala resurser som jag har kan påverka och förbättra kommunikationen och möjligheterna att kritiskt granska forskningsresultat.
Jag är ofta med i spännande samtal på museet där experter möts kring ett föremål och rutinerat prövar ett antal hypoteser och perspektiv som kan anläggas när man undersöker det närmare. Då tänker jag på hur det skulle se ut om de har diskussionerna utspelades i en digital värld, där allt kan lagras och taggas upp så att de kan återanvändas. Jag funderar över hur digitala mötesformer växer fram och skapar en ny praxis, nya sätt att se på och behandla information. Det finns massor av aspekter på detta. Man kan fokusera på hur expertkunskap kommer till uttryck i dessa speciella situationer och vad som krävs för att fånga in denna i kunskapssystem. Eller så kan man fundera över hur information som lagras i systemen ska kunna göras användbar i andra sammanhang. Hur ska informationen lagras, struktureras och göras tillgänglig? Vilka nya gränssnitt och arbetsrutiner växer fram och blir användbar praxis?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar