Textilutställning på Kafé Kyrkbacken

Årets stora textilutställning i Café Kyrkbackens lokaler spänner över många tekniker och tider. Där finns spännande bilder från en växtfärgningskurs på 90-talet vid Vänerns strand och de färgprover som visar resultatet. Till det har stickade och vävda saker kompletterats. Alla har en egen historia.

Så finns en avdelning med kataloger och exempel på landskapsbroderier. En gästbok i form av en duk som broderats av flera generationer är ett spännande inslag. Här finns namnteckningar av barn och vuxna. Text kan broderas i andra sammanhang också, eller monteras i form av applikationer. Det är stt stråk som skulle kunna bli en egen utställning. Det finns gammalt broderi med brudlakan servetter och findukar, men även nya maskinbroderade motsvarigheter.

Ett hörn har inretts med dockor och nallar, där barnsängar och kläder visas. Det flätas samman med lapptäcksarbeten i olika former med starka färger och geometriska illusioner. Därefter följer en avdelning med de mjukaste fårskinn dekorerade med gamla norska mönster tryckta med färg av albark. Dessa är nytillverkade och till försäljning.

Nytillverkad är också finduken på det praktfullt uppdukade kaffebordet. Och så har Tegelsmoras kyrkliga sy- och vävgrupp vävnader i flera olika tekniker med namn och tillverkare på små fina etiketter.

Bildanalys

Bildanalys har många grenar. Jag har sysslat med:

• Färg skapas i en samverkan av fysiska och perceptuella faktorer som man behöver närma sig på olika sätt. . Färger har symbolvärden och kulturhistoria, liksom färgorden har begreppshistoria som vittnar om människors behov av urskiljning.
• Ljus och skugga är viktiga rumsbildande aspekter med slagskugga, självskugga och högdagrar som huvudkategorier. Skuggan kan ha påtaglig färg.
• Bildrummets uppbyggnad skiljer sig kraftigt i olika traditioner. Det påverkas av faktorer som till exempel perspektiv, omvänt perspektiv, simultan succession (flera tidsmoment i samma bild) och hänsyn till konstansfenomen.
• Komposition går att analysera geometriskt och i termer av proportioner, "gyllene snittet" har till exempel flera olika geometriska och algebraiska uttryck.
• Bildmedier har olika egenskaper, målningen bär spår av färgens och verktygens samspel, den tryckta bilden har spår som är karaktäristiska för tillverkningsprocessen.
  
• Sedan kommer bildinnehållet som ofta kan analyseras med utgångspunkt från genre-, stilbegrepp och motiv. För att tolka bilder i ett historiskt sammanhang är semiotiska modeller användbara, bilden är ett tecken i ett språkligt system och består av element som sammanfogas med stöd av en bildsyntax för att bli meningsfulla meddelanden i en social gemenskap.
  
• Runt bilderna finns en rad olika aktörer. Beställare, konstnären med sina lärlingar, kritikern, curatorn, gravören, fotografen, ägaren, copyright-bevakare etc.

Läsning Kristi Himmelsfärdsdag Årg 3

Bild: "Tronande Kristus" detalj från altarskåpet i Tegelsmora . Foto: kwn

Herre över allting

... är dagens tema. När Kristus far till himlen är hans nedstigning fullbordad. Han har delat människornas villkor och återvänt till Faderns rike för att bli kung. På bilden tronar Kristus på en regnbåge, med jorden som sin fotpall. Det är en påminnelse om syndafloden, dopet och Jonas tecken. Kristus stiger ned tar på sig människornas synder och och räddas mirakulöst som Jona efter dagarna i valfiskens buk. (kwn-ommentar)

Daniels bok 7:13-14 (läs mer i Bibeln.se: Dan 7)

Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.

Efesierbrevet 4:7-13 (läs mer i Bibeln.se: Ef 4)

Kristi kropp byggs upp
Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor.(Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet.


Johannesevangeliet 17:1-8 (läs mer i Bibeln.se: Joh 17)

Talets slut: Jesu förbön för dem som är hans
Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: "Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så att Sonen kan förhärliga dig; du har gett honom makt över alla människor för att han skall ge evigt liv åt alla dem som du har gett honom. Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig här på jorden genom att fullborda det verk som du har gett mig att utföra. Förhärliga nu mig hos dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan världen var till. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du tog från världen och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har bevarat ditt ord. Nu förstår de att allt som du har gett mig kommer från dig. Orden du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot dem och verkligen förstått att jag kommer från dig, och de har trott på att du har sänt mig.




Psaltaren 110 (läs mer i Bibeln.se: Ps 110)
Av David, en psalm.

Så lyder Herrens ord till min härskare:
Sätt dig på min högra sida,
så skall jag lägga dina fiender
som en pall under dina fötter.
Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion:
härska nu bland dina fiender!
Villigt samlas ditt folk
i dag då makten blir din.
På heliga berg har jag fött dig
som dagg ur gryningens sköte.
Herren har svurit en ed
som han inte skall bryta:
Du är präst för evigt
i Melkisedeks efterföljd.
Herren är vid din sida,
han krossar kungar på sin vredes dag,
han dömer bland folken i sitt majestät,
han krossar hövdingar vida kring jorden.
Han dricker ur bäcken vid vägen.
Så lyfter han huvudet högt.

Det automatiska inlägget

Jag har börjat använda mig av automatskrift för att framkalla nya bilder av mina möjligheter. Det tog sin början när jag hittade det första fragmentet av automatisk skrift som jag nedtecknade kring 1974 hemma hos en vän. Där skrev jag "vi är pilgirmer i svarta kåpor med rep om livet..." Nu har jag upptäckt att det verkligen var det jag blev. Under hela mitt liv har jag rört mig mellan symboliska situationer som vittnar om tillståndet i världen och tiden. Jag har inte kunnat stanna på någon plats eller i ett arbete längre än den tid som världen som symbol behövt för att framträda. Det blev en gång som jag stannade på ett jobb i nästan 10 år, men under den tiden krossades jag och mitt liv blev förändrat innifrån genom en personlig kris. Nu fortsätter jag och har nästan tappat taget om dagarna och människorna som far förbi mig. Jag kan inte stava längre, inte känna igen vilket ansikte som bör höra ihop med ett namn annat än i undantagsfall. Jag känner mig alldeles utanför världen, fast jag ändå lever ett påtagligt och socialt liv med en massa bekanta och vänner som fortsätter att känna igen mig.

Men visst försöker jag leka med och vara till lags, trots att mitt sinnestillstånd hela tiden drar mot en större kompromisslöshet och ett frigörande från världen. Jag låter dagarna komma utan att veta vad jag kommer att göra. På morgonen väntar jag in en impuls och har inget emot att låta andra styra över mitt liv. Det förblir oberäkneligt och stilla och dagarna går i ren andlös väntan. Allt som händer mig är balra ett flöde under en väntan på inget annat än rörelsen själv.

Jag orkar inte bekymra mig på allvar om miljöbilar och världssvält. jag kan se hur den ekonomiska karusellen skapar en centripetal rörelse som pressar in människor i stadsmiljöer där kontrollmöjligheterna minskar och närmiljön brutaliseras. Jag ser det på TVn och förstår att det är samma mekanism som driver miljökamp och världsfattigdom. Men ingen sorg återstår längre bara en väntan på morgonen och nästa drag i spelet, som leder mot ett tomt hjärta. När hjärtats sista bit av kött lämnat mig ska jag inte längre längta efter någonting som helst. Då blir jag ljus och osynlig svävande förkroppning i väderleken, en stilla vind i bladverket på ekarna som planterats för länge sedan i utkanterna av sumpmarken kring sjön

En surrealistisk turne

Bild: "Vacker ved på Valegården" . Foto: kwn

Jag har haft en ambulerande utställning och surrealistisk performance. Cyklande med en jättekartong i handen har jag vinglat kors och tvärs i Uppsala på min cykel i konstens tjänst.

Jag deltog i Öppen Scen på Kafé Kurage under lördagkvällen. Det var lyckat. Där var matservering med pizza bakad i vedugn, improvisationsteater, musik, yogaövningar, modevisning och så jag. Lite kaos i början, men härligt hjärtevarm stämning, som fick oss att glöda av inre värme.

Jag läste en text och visade mina målningar som jag hade i en stor kartong lutad mot ett staffli. Texten hade jag på min bärbara dator och förstorade den så att bara tio rader syntes på skärmen. På det viset kunde jag röra mig friare och det blev faktiskt lättare att läsa också, fast jag var ett par meter från skärmen. Då och då fick jag förstås gå fram och bläddra på datorn, men det passade bra in i koreografin, för jag bläddrade på ett liknande sätt i målningarna genom att ta ned en i taget och lägga den på golvet framför mig.

Jag for hemifrån på förmiddagen med jättekartong och ryggsäck vinglande på cykeln. Jag ville visa mina bilder för far, mor och min vän Birgitta som har svårt att komma på min visning. Så ville jag repetera och få lite stöd också. Det behövdes. Första gången glömde jag att bläddra bland bilderna och jag satt på en stol vilket gjorde även läsningen stel. Pappa sa att han inte förstod något av texten. Han kan vara lite skeptisk av sig, så jag tog det inte så allvarligt. Men när jag visade min show för mamma var jag noga med att hålla hennes uppmärksamhet, hon har lite svårt med minnet. Jag fann ett rörelseschema som fungerade bra och bilderna bredde ut sig över golvet under uppläsningen. Mamma gillade det och förstod innehållet och det var såå skönt. Hos Birgitta gick det också bra, så jag kände mig lite orolig bara för det. Nu var repetitionerna avklarade och premiären återstod. Men det gick också bra till slut. Jag kom hem mitt i natten lycklig i mitt hjärta.

EkokopTest

Jag testar att arbeta med tabeller via sidor i en googlegrupp: Se här

Det är användbart att kunna se äldre versioner versioner, när man arbetar med tabeller eller texter från olika håll. Därför tycker jag att det är intressant att testa googlegruppens resurser.

Den svenska Evangelieboken 2003 - beskrivning

Den svenska evangelieboken, eller Evangelieboken 2003

Evangelieboken har en lång tradition av förnyelse, så de olika upplagorna växlar lite vad det gäller innehåll. De senare upplagorna 1983 och 2003 är utvecklade i en eukumenisk samverkan mellan Sveriges reformerta samfund.

Den svenska evangelieboken finns tryckt i Den svenska Psalmboken med tillägg (2003). Här är de relevanta bibelställena citerade i sin helhet, så att det är möjligt att läsa de texter som är utgångspunkt för de bibelbetraktelser som följer kyrkoåret som det uppfattas av Svenska Kyrkan och flera frikyrkor. Detta gör texterna lätt tillgängliga för den som har tillgång till psalmboken. Vill man meditera över texterna är det bra att ha dem samlade på detta sätt.


Evangelieboken 2003 som pdf. Missionskyrkan har lagt upp en kort historik och hänvisningar till de aktuella bibelställena enligt Evangelieboken 2003. Den är hämtad ur Psalmer och Sånger. Fördelen med att bara ha bibelhänvisningar är att man får en fylligare bild av textläsningarna, när man ser dem i deras kontext. Att bläddra fram textställena kan också komplettera dem med slumpmässiga uppslag.

Bönen och vandringen

Min bön handlar om att finna min plats i världen och samhällsutvecklingen. Jag vill göra något med min utbildning som kan vara till glädje för många. Jag har varit modlös och har tänkt mycket på en en kort fras som jag gjort om till en egen bön: ”Sätt mig på plats!” Det brukar ju finnas många som vill att andra ska sättas på plats, men jag skulle allra helst själv bli satt på plats, nämligen där det är tänkt att jag ska vara i skapelsen. Tänk att vara där man passar in. Det måste ju kännas tryggt och trevligt och ge bästa förutsättningarna för mig att bidra till gemenskapen. Bilden som jag valt till bönsöndagens texter handlar om vandringen och om att inte veta vad som ska hända bakom kröken, hur vägen skall bli och hur kroppen ska tåla vandringens mödor. ”Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont.” Det var Salomos önskan till Gud. ”Ge mig den vishet och sinnesnärvaro jag behöver, för att kunna göra mitt bästa, inför det ansvar jag har fått i världen.” kan man formulera hans önskan för att göra den universell. Det är min bön.

Fader:

- Ge mig den vishet och sinnesnärvaro jag behöver, för att kunna göra mitt bästa, inför det ansvar jag har fått i världen.

På morgonen vill jag inte ha någon frukost. Den här dagen måste jag lyfta mig i håret och ta mig iväg till arbetsförmedlingen. Men vad ska jag säga till dem och hur ska jag få kraft att ta mig upp ur sängen eller slita mig från datorn? Till slut bestämmer jag mig för att singla slant om saken. Jag kastar en krona tre gånger på rad efter att jag ställt en fråga. När jag får klave tre gånger på rad så anser jag att min fråga fått svaret. ”JA!” Ska jag stanna inne? Ska jag måla? Ska jag läsa bibeln? Ska jag gå ut? Under min första morgontimme är det dessa frågor som får jakande svar. Och jag lyder. Följaktligen går jag slutligen ut och styr mina steg mot Vendelvandringens tänkta led. Jag ska gå och hämta min cykel som blivit kvar på prästgården en hel månad. Sedan kommer jag nog att känna mig piggare. Då ska jag fara till Arbetsförmedlingen i Tierp är planen. Som jag vandrar blir jag mycket riktigt på bättre humör. Solen skiner och det är en dag då tanken att bo i en vagn ter sig lockande. Jag drömmer om att ha en vagn stående här längs skogsvägen, där jag kan bo nästan gratis och cykla in till stationen i Örbyhus med Irja. Vi borde skaffa en tandemcykel. Det blir som ett oändligt sommarlov. Pula med saker på tomten, ha ett trädgårdsland och så vidare, men framför allt vandra emellanåt och spåra vandringsleder med vackra kyrkor och fin natur. Jag vill gå förbi Ovansjö och titta på apokalypsens madonna, jag vill gå förbi Svärdsjö där en förfader till mig en gång var präst. Sedan vidare uppåt Dådran och de stora skogarna. Mycket skog blir det. Att gå är inte som att cykla. Det kan bli flera dagar i skogen, om man inte tänker efter före. Ja, vandringarna måste så klart planeras noga.

Vägen jag går är ganska perfekt tycker jag. Först ett stycke genom villaområdena i Örbyhus och därefter genom en kulvert under väg 292 och rakt ut i skogen. Det finns ett sort sprucket stenblock som ger känslan av en urgammal portal inne i granskogen med sitt släta gröna mossgolv. Mellan stensidorna har en björk rotat sig och försöker blockera vägen. Jag hälsar den som en väktare. Sedan kommer stigen ut vid en åker och följer kanten tills jag passerar en ny portal med ett stort dike och traktorspår som samsas. Denna gång är passagen omgiven av träd och på andra sidan öppnar sig inägor med beteshagar och trädor. Jag ser kraftledningen som visar vägen över skogen en bit bort och konstaterar att solen fungerar som en bra kompass. Idag går jag inte vilse. Så jag försöker finna en väg genom granskogen istället för att följa stigen. Det är en gammal hyggesplöjning med sina vallar, nu övervuxna av mossa med vuxna granar på. Det är snårigt och många diken att hoppa över, så jag lägger undan denna dragning till förmån för den redan kända stigen under kraftledningen. Det är bara några hundra meter över skogen innan stigen möter en liten bilväg som leder förbi Tempelberget till Bergby. Här och där längs vägen ligger ensliga skogsgårdar utspridda. Naturen växlar mellan hagmarker, sumpskog och tallhedar. Jag fäster mig vid en åldrande asplund där stammarna tycks murkna inuti. Tempelberget är ensligt beläget för att kunna vara en tänkt kyrkplats funderar jag, men medan jag går kastar jag blickar uppåt och ser höjdens silhuett och tycker att det ser ut som en kulle för ett tempel. Det är beläget där två skogsvägar möts och förr i världen firade man utomhusmässa här en gång om året.

Jag kommer fram till prästgården och finner Elisabeth hemma. Det var tur för min cykel saknar en ventil som hon lånat. Nu kan jag slå följe med Elisabeth som ska cykla till Örbyhus. På mitt förslag tar vi vandringsledens sträckning. Det är en solskensdag och en vandringsdag då lederna lägger sig till med värk och solen steker huden röd. Det är en dag då grusvägen dammar, eftersom den harvats nyligen och ännu inte hunnit pressas samman av den blygsamma trafiken i skogen. Jag visar för första gången den tänkta vandringsleden för någon. Vi far på cykel och det är en stor skillnad, för upplevelsen av vägen är mycket starkare när man går. När vi passerar skogen och inägorna de sista kilometerna innan vi kommer in i Örbyhus är det ändå nödvändigt att leda cyklarna. Under granarna i skogen står en padda på stigen. Den är stor och ser skeptisk ut. Säkert full av paddbarn tror Elisabeth, men jag ser bara den grå, litet fuktglänsande huden som får mig att tänka på ett urtiddjur. Stelt och stillastående undrar den vad vi gör där och när vi tänker oss att gå ur vägen. Vi går vidare. Det kommer en räv springande över inägan. Den ser oss och drar i väg som ett rödbrunt streck, men klättrar upp på ett stenblock en bit bort och spanar på oss där vi går med cyklarna över markerna.

Jag följer med upp till kyrkan och mitt emot bänken som anlagts halvvägs upp för kyrkbacken har det kommit upp ett cementblock som föreställer Maria och barnet. Det finns liknande bilder av Annika Danielsson Ahlmén i Vendelkyrkans kapell, berättar Elisabeth. Det blir en länk som binder samman kyrkorna och jag ser plötsligt grusvägen upp från centrum som en naturlig del av vandringsleden, som om det varit avsikten att göra kyrkbacken i Örbyhus till en station på leden mellan Tegelsmora och Vendel. Trappan ner mot stationen går på andra sidan kyrkbacken och leder in på vägen till Tegelsmora.

På Kafè Kurage 26 april

Bild: "Hunden och drakens hjärta" akryl 90x50 cm, kwn, foto: kwn


Ett inslag på Öppen Scen, Kafé Kurage på Föreningen Verkstan på lördagkvällen den 26 april kommer att bli en surrealistisk performance och installation av Kurt Wolmar Nyberg.

Jag kommer att visa ett antal målningar och läsa ett surrealistiskt manifest som utfördes som automatskrift under stark inspiration.

En liten BIG BANG teori
texten Online är tänkt att läsas förstorad så att man ser ett tiotal rader över hela skärmen. I Explorer och Firefox förstoras texten lättast genom att hålla ned "Ctrl" och trycka på "+" tills texten är så stor som man vill ha den.

Läsning Bönsöndagen: Bönen - Årg 3

Bild: "Skogsväg till Tempelberget" . Foto: kwn

1 Kungaboken 3:5-14 (Bibeln.se: 1 kung 3)

I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: "Be om vad du vill. Jag skall ge dig det." Salomo svarade: "Du visade stor godhet mot din tjänare David, min far, eftersom han levde troget, rättfärdigt och redligt inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora godhet och gett honom en son som nu sitter på hans tron. Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu ung och oerfaren mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort, så talrikt att det inte kan räknas. Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem skulle annars kunna döma över ditt väldiga folk?" Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. Gud sade: "Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig. Också det som du inte har bett om ger jag dig, rikedom och ära i alla dina dagar, mer än vad någon annan kung har haft. Och om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde, skall jag ge dig ett långt liv."

(kwn markerade med fetstil)

Romarbrevet 8:24-27 (Bibeln.se: rom 8)

I hoppet är vi räddade - ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.


Mattheusevangeliet 6:5-8 (Bibeln.se: matt 6)

När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.


Psaltaren 13 (Bibeln.se: ps 13)
För körledaren. En psalm av David.

Hur länge skall du glömma mig, Herre?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte?
Hur länge skall tankarna mala,
mitt hjärta ängslas dag efter dag?
Hur länge skall min fiende triumfera?
Se på mig, svara mig, Herre, min Gud!
Ge ny glans åt mina ögon,
låt mig inte somna in i döden,
låt inte min fiende säga att han besegrat mig,
mina ovänner jubla över mitt fall.
Jag litar på din godhet,
mitt hjärta skall jubla över din hjälp.
Jag vill sjunga till Herrens ära,
ty han är god mot mig.

Om äktenskapet

"Så är vi fastän många, en enda kropp. Ty alla får vi del av ett och samma bröd." så säger vi innan vi går till nattvarden för att äta Jesu kropp och dricka hans blod. Jag höll på att skriva "ty alla får vi del av samma brud" en fruediansk felskrivning, som påminde mig om det väsentliga att församlingen betraktas som Kristi brud och att nattvarden är som en kärleksakt, där Kristus kommer in i oss som tar emot brödet och vinet.

En intressant fråga i detta sammanhang är: Om flera personer är gifta med samma man är de då också gifta med varandra? Tja, vi är alla en familj, eller en kropp. Men om A är Kristi brud och gift med B som är muslim, är Kristus då gift med B? Kristus är kyrkans huvud, men också varje mans huvud.

Ef 5:23
Ty en man är sin hustrus huvud liksom Kristus är kyrkans huvud - han som också är frälsare för denna sin kropp.

1 Kor 11:3
Nu vill jag att ni skall veta att Kristus är varje mans huvud, att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud.

Jes 54:6
Herren kallar på dig,
övergivna och olyckliga kvinna.
Inte sviker man sin ungdoms hustru,
säger din Gud.

Äktenskapet mellan man och kvinna är tradition och sakrament säger vissa, men andra lägger tonvikten på äktenskapet som symbol och metafor. Det är uppenbart att den senare tolkningen har ett visst stöd i alla de bilder som talar om folket och församlingen som Kristi brud.

Rent konkret öppnar upplevelsen av fenomenet Kristi brud i denna tolkning för en uppmjukning av traditionella genusmönster. En hel rad nya bisarra problem börjar när man tar detta på allvar, men frågan är om inte denna snårskog är belägen som en ringmur kring Törnrosens slott. Om vi finner vägen genom den kan vi kyssa den sovande prinsessan till liv och hela hovet.

Goda nyheter

Bild: "Fjärilen" akryl 40x50 cm, kwn, foto: kwn


- Har du något roligt att berätta?
Den som frågar så är min mamma, som har fått lägenhet i ett äldreboende, efter att ha skaffat sig en demensdiagnos. Nu har hon nåt sitt mål och det är trevligare än jag hade en aning om att det kunde vara i dagens åldringsvård. En egen lägenhet med de käraste möblerna och tavlorna från den gamla lägenheten. Jag brukar hälsa på varje vecka och mamma frågar:
- Har du något roligt att berätta?
Då berättar jag allt roligt jag kan komma på. Sen frågar mamma;
- Har du något roligt att berätta?
Då tänker jag efter en stund och berättar igen. Somligt blir repris, somligt nytt. Men det gör inget att jag inte kommer på något nytt, för mamma frågar som vanligt:
- Har du något roligt att berätta?

Jag har komprimerat dialogen lite grann, för vi pratar även lte hit och dit om det som jag berättar, men kärnan i samtalet som jag vill lyfta fram här är att det alltid återkommer till frågan:
- Har du något roligt att berätta?
Ty efter väldigt lång tid gick det upp för mig att den här frågan har en alldeles särskild tvingande charm. Den får mig att leta i minnet efter roliga saker att berätta för mamma. Jag känner mig stolt som ett skolbarn när jag kommer på något nytt efter fjärde varvet. Det hade nog gått en sisådär tusen varv innan jag kom på den bästa nyheten och berättade för mamma:
- Du måste ha blivit upplyst på äldre dar. Du är en levande Buddha. För din fråga är egentligen alldeles tillräckllig för en vishetslärare att ställa. Frågan gräver sig in i medvetandet när den upprepas och när jag berättar allt det roliga jag kan komma på så är det som att ösa ur en brunn. Ofta känner jag att det är tomt. Men så rinner det till nytt friskt vatten och jag kommer på något roligt som jag aldrig tänkt på förut. För själen är som en källa; den måste bli tom för att kunna fyllas på. Arbetet med att hitta på roliga saker att berätta har förändrat mitt liv, så att jag hela tiden letar efter nya trevliga saker. Jag blir också mer beredd att släppa in goda tankar ur mitt omedvetna. Till exempel har jag börjat skriva noveller. Det går till så att jag bara skriver vad som faller mig in tills en idé tar över texten och formar sig till en historia. Då får jag historier som jag aldrig har tänkt på förut och aldrig skulle ha kommit på utan att sitta vid tangentbordet och knacka. Så på en vecka har jag skrivit tre noveller.

Mor blir väldigt smickrad över min kommentar och stryker sig ver håret. Det är som om jag äntligen förstått henne. Efter det har frågan inte kommit med samma regelbundenhet. Det har blivit mera vardagsprat. Men förändringen i mitt liv har redan skett. Min mammas fråga har väckt mig ur min dvala av självömkan och fått mig att sätta igång förändringar i mitt liv som jag inte trott skulle vara möjliga. Jag reflekterar över mammas kraft och önskan att göra en positiv insats i världen, som tycks ha funnit sin slutliga koncentration i den förlösande frågan.
- Har du något roligt att berätta?

Jag kommer att tänka på en historia av psykiatrikern R D Laing, som handlar om hur han mötte en kvinna som var helt fast i väldigt primitiva reaktionsmönster. Hur mycket Laing än ansträngde sig för att få henne att svara på de enklaste frågor så hade han ingen framgång. Men plötsligt såg han situationen utifrån och hörde sig själv upprepa samma fordringar och frågor lika mekaniskt som damen mittemot honom upprepade sina primitiva reaktionsmönster. De var speglar för varandra. Och Laing insåg att han var den som hade något att vinna på att försöka lära sig patientens spel. Så han började pröva hennes kommunikationsmönster och upptäckte att här började dialogen. Tanken som koncentreras i denna situation är att vi måste vara beredda att lyssna när någon verkligen vill lära oss någonting enkel och revolutionerande. Lär vi oss lyssna ska vi finna våra lärare, var som helst, och inte alltid där vi väntar oss det.

Tillit en tidning för goda nyheter

en tidning för goda nyheter som heter TilliT Behövs det? Jag fick några frågor att fundera över och skrev tre sidor ruskigt filosofisk test om saken. Sen kom jag att tänka på vad jag lärt mig av min mamma. Så börjar ett nytt bidrag ta form. Det tänker jag publicera direkt på bloggen.

Att växa i tro - den första tolkningen

Läsningen för den femte söndagen efter påsk talar om kamp och räfst. Men Gud lovar att finnas hos "den modlöse och försagde" (jes 57). Det finns en kamp mellan köttet och anden som ständigt pågår, säger Paulus i brevet till Galaterna. Den kommer tydligen till uttryck i församlingen. "Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra" (gal 5)

Jag har satt bilden av en drake som kämpar i en gyttjepöl, som bild till veckans texter. Egentligen är det bara några hastiga penseldrag utan tanke. En abstrakt målning som bara uttrycker min energi i ögonblicket. Men jag ser draken i bilden. Draken från mina drömmar, dikter och målningar. På den här bilden befinner sig draken i nöd, den kämpar med gyttjan för att komma loss och flyga mot himlen. Resterna av en kub symboliserar en förlorad civilisation. Köttet har två element. Den stela döda strukturen byggs upp av och skyddar kraften som för livet framåt. Struktur och kraft i fångenskap och frigörelse skapar arenan för livskampen.

En drake som kämpar för sitt liv, en urtidsödla utan framtid, ändå sublim i sin livslängtan och sin kraft. Så lever draken i våra sagor, myter och drömmar.

För mig är det bilden av människan i världen inför sin undergång, med med himlen som löfte och vingarna som hopp om befrielse och nya perspektiv på livet. Tänk att det ur den åldrade kroppen kan födas en ängel som svävar ut ur kroppen och ser allting från ett annat håll. Tänk om man kan leva som en ängel i sin kropp i fast förvissning att himlens synsätt är det rätta och att kroppen kan öppna sig för sanningen.

Stillheten inför smärtan är den avgörande segern över motståndet mot förvandlling och den kan omvandlas till en vana, en vänlighet mot livet som får saker att hända i de allra stelaste strukturer. Smärtan är en gåva vi fått för att själva kunna hålla vår fångenskap under kontroll. När balansen hotas tänker kroppen och det går ut ett meddelande som korsar medvetandet som en smärta. Kroppens tankar riktar varelsen mot en balansakt. Men den balansakten har inte evighetens insegel. Nej, istället är varje vara ett varande under förändring. Det går under men tar gestalt i samma rörelse.

Jesus ber för sina lärljungar: "inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning." (joh 17)

Läsning sön 5 e påsk: Att växa i tro - Årg 3

Bild: "Drakekub" akryl 40x50 cm, kwn, foto: kwn

Jesaja 57:15-16 (Bibeln.se: jes 57)

Så säger han som är hög och upphöjd,
han som tronar i evighet
och vars namn är heligt:
Jag tronar upphöjd och helig
men finns hos den modlöse och försagde.
Jag ger de försagda mod,
ger de modlösa kraft.
Jag skall inte ständigt hålla räfst,
inte vredgas för evigt -
då skulle livsanden förgås,
de levande väsen jag skapat.

Galaterbrevet 5:13-18 (Bibeln.se: gal 5)

Ni är ju kallade till frihet, bröder. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv. Men om ni biter och sliter i varandra är det fara värt att ni gör slut på varandra. Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen.

Johannesevangeliet 17:9-17 (Bibeln.se: joh 17)

Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen och jag kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt namn, det som du har gett mig, så att de blir ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick under utom undergångens man, ty skriften skulle uppfyllas. Nu kommer jag till dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för att de skall få min glädje helt och fullt. Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Helga dem genom sanningen; ditt ord är sanning.

Vägen till livet - 1 årg. läsning - andra tolkningen

Av misstag lade jag upp första årgångens texter. I evangelieboken står det att år ett börjar vid första advent 2008. Det är tre årgångar med olika texter innan man börjar om från början, vilket innebär att under större delen av 2008 gäller tredje årgångens texter. Men jag har redan kommit igång med att fundera över texterna och tycker att bilden blev lyckad, så jag skriver om första årgångens texter till Fjärde söndagen i påsktiden.

Textställena bildar en mosaik när de läggs samman på det här sättet. Bilden jag har valt illustrerar detta. Den röda soluppgången bakom ett brusande hav ser vi genom förlåten som delat sig.

Havet och jorden under det får symbolisera texten ur Jesaja, det gamla testamentet. Dessa texter lägger grunden, de gör anspråk på historisk autencitet och fungerar som arketyper för senare händelser.

Den turkosa duken till vänster låter jag stå för texten ur Johannesevangeliet. Här låter författaren Jesus tala om sin död som en kort tid av osynlighet. och evangelieboken länkar detta till Gud som talar om sin övergående vrede i avsnittet från Jesaja.

Apostelns brev motsvarar i min upplevelse av bilden den svarta duken till vänster. Texten uppmanar oss att dela Jesu smälek och lidande, ty staden som är vårt hem finns inte ännu.

Den här traditionen att tolka textställen ur olika avdelningar i Bibeln tillsammans är lika gammal som kristendomen själv. Jesus gör själv referenser till gamla testamentliga källor när han framställer sina liknelser. Det är därför han är judarnas profet och det symboliseras av att Jesusbarnet lindas efter födelsen. Utan traditionen är läran inte möjlig. Människans liv är för kort för att tillåta henne att se de långsiktiga effekterna av sina val i ett historiskt sammanhang. Men Gud handlar med det judiska folket så att de skapar ett testamente fullt av historiska lärdomar. För mig är det detta som symboliseras av lindorna och jag tycker att det är lite konstigt att framställa Jesusbarnet naket.

I många traditionella tolkningar så skall dopet ses som en påminnelse om syndafloden. Där berättas om Guds vrede, men även om det fredsförbund som Gud upprättar med människorna efteråt. När nu Jesus talar om sitt försvinnande , så är det kanske med syndafloden och fredsförbundet som självklar tolkningskontext han yttrar sig. Men han hämtar sin liknelse från livets viktigaste händelse födelsen av ett barn. Smärtan finns där men glädjen över det nya livet får modern att glömma födandets svårigheter. Vi kanske erinrar oss att Gud lagt dessa födlsosmärtor på kvinnan i Paradiset. Men vi kan kanske också erinra oss vittnesbörd om att förlossningen kan vara smärtfri. I de här texterna är det dock inte den smärtfria förlossningen som det handlar om. Nej, det handlar om den verkliga sorg och smärta som kommer att drabba Jesu anhängare när han blir korsfäst. Trösten är att Jesus skall komma tillbaka och "ingen ska ta er glädje ifrån er".

Evangelierna talar om Kristi uppståndelse och hans återkomst till lärljungarna, men det är inte denna återförening som textläsningen åsyftar, utan Kristi återkomst någon gång i framtiden, vid den yttersta domen. Då ska de trogna finna staden, det nya Jeusalem, som de vandrar mot på livets pilgrimsfärd.

Som kristna är vi hemlösa vandrare i främmande land, eftersom det land som lovats oss ännu icke är. Vi har en längtan och en väg att gå. Vägen till livet, som den brinnande triangeln i målningen får vara symbol för.

Vägen till livet - tillbaka till textläsningarna

Jag har redigerat den svenska evangeliebokens texter för fjärde söndagen i påsktiden med utgångspunkt i klipp från Bibeln.se. Jag har lagt ihop verser till hela stycken och skapat en rubrik som anger omfånget på bibelstället. Så har man gjort i evangelieboken och jag tycker det ger en bra läsbarhet. Jag har dessutom lagt till en hänvisning till Bibeln.se i form av en länk till söksidan och den sökfras som öppnar det aktuella kapitlet.

Jag brukar använda evangeliebokens textställen som ingångar till Bibeln och läsa några sidor före eller efter den aktuella passagen för att kolla om det finns saker där som är användbara för mig i mitt andliga sökande.

Sökfrasen är väsentlig att ha med eftersom principerna för sökfrasernas utformning i Bibeln.se inte är helt genomskinliga. Jag får skriva ett antal försök innan jag hittar rätt i vissa fall. Det är säkert något man lär sig så småningom, men för en nybörjare är det en svårighet som gör att man kan tappa lusten i onödan. Sökverktyget kunde vara försett med intelligent stöd med förslag på alternativa sökfraser redan från början. Sökfraserna för de sju bibelställen som jag återger ger exempel på spännvidden i hur de kan utformas: "ps 147" baseras på de två första bokstäverna i bibelbokens namn, "joh 13" på de tre första, medan "1 thess 5" har en ännu mer komplicerad struktur. Här är det brevets nummer som inleder, därefter de fem inledande bokstäverna i brevets namn och sedan kapitel. Versnummer har jag inte med eftersom sökningar på versnummer bara ger en vers i sökresultat. För att söka ett större stycke får man börja med kapitlet och skrolla ner till de aktuella verserna.

Jag har gjort ett litet arbete med textredigeringen, men därutöver har jag försett texterna med en bild, som inte bara är där för att vara dekorativ. Nej, jag vill använda bild/text kombinationen för att öppna tolkningsmöjligheter åt båda hållen. Texterna kan förstås på nya sätt när de ställs mot bilden och bilden på nya sätt när den ställs emot texterna.

Vägen till livet - om tolkningens tre steg

Jag brukar fundera över veckans bibeltexter och så här kan det bli:

"Vandringen på vägen till livet har ett mål utanför världen, säger Jesus. Han går till Fadern och vi kan inte följa honom dit förrän vi blir kallade. Då måste vi dö från den här världen.

Det nya Jerusalem är en stad där vi hör hemma, men som inte finns någonstans i världen. Vår hemstad finns i himlen och det gör oss till främlingar i världen. Ibland är himlen nära. I kärleken och upplevelsen av gemenskap, i delandet och känslan av samhörighet är himlen nära. Då är vi lyckliga och levande. Då föds en längtan som kan vara smärtsam, efter att hålla kvar och få mer.

Pilgrimsvandringen är ett uttryck för längtan efter Gudsnärvaro och kärlek. Den är ett sätt att för en tid släppa taget om vardagen och göra sig till främling, sökare och vandrare. Ofta får vi personliga svar på våra böner i form av en stark närvarokänsla. Vi ger oss tid för att se vår plats i den sköna skapelsen.

Om vi kan bära med oss de frågor som bibeltexterna ställer oss inför kan vi få gemenskap i kyrkan inför mötet med vissa aspekter av Guds närvaro. Vi kan lära tillsammans och finna en värdegemenskap grundad på förståelse."

Det var några funderingar, men här ska jag skriva om tolkningsprocessen och hur jag tror att textläsningarna kan fungera i detta sammanhang. Tolkningen har tre grundmoment som kan ges rubrikerna analys, utläggning och tillämpning. Dessa moment återkommer gång på gång i tolkningens cirkel.

Analysen innebär att vi tittar noga på textstyckets alla delar, så att vi får en uppfattning om det material vi har att arbeta med. I utläggningsmomentet försöker vi uttrycka något som har samma mening med våra egna ord. Slutligen försöker vi använda det vi lärt av texten på situationer i våre egna liv. Sedan är det dags att återvända till texten och upprepa processen. Det första tolkningsförsöket ger oss en ny bakgrundsförståelse när vi läser texten igen. En samvetsgrann uttolkare arbetar många varv med den här processen innan en känsla av förståelse och klarhet infinner sig.

I funderingarna ovan har jag inte redovisat textanalysen. Det är bara utläggning och tillämpning som finns med. Först skriver jag med egna ord vad Jesus och aposteln säger om vägen till livet, sedan försöker jag tillämpa det för att belysa pilgrimsvandringarnas möjligheter att fylla väsentliga funktioner i dagens värld.

När jag kommit så långt känner jag väldigt starkt att jag vill gå tillbaka till texterna för att se om de säger det jag föreställt mig. Ofta finner jag att min föståelse bara delvis motsvara textens mening. Då går tolkningsprocessen vidare.

Läsning sön 4 e påsk: Vägen till livet - Årg 3

Bild: "På väg ut från S Maria degli Angeli i Assisi", foto kwn

Tredje årgångens textläsning enligt Svenska evangelieboken:

2 Mosebok 13:20-22 (läs mer i Bibeln.se: 2 mos 13)

De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.

1 Thessalonikerbrevet 5:9-11(läs mer i Bibeln.se: 1 thess 5)

Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.

Johannesevangeliet 13:31-35 (läs mer i Bibeln.se: joh 13)

När Judas hade gått sade Jesus: "Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek."

Psaltaren 147:1-7 (läs mer i Bibeln.se: ps 147)

Halleluja!

Det är gott att sjunga vår Guds lov,
lovsång är skön och ljuvlig.

Herren bygger upp Jerusalem
och samlar det skingrade Israel.

Han ger läkedom åt de förtvivlade,
han helar deras sår.

Han bestämmer stjärnornas antal
och ger dem deras namn.

Vår Herre är stor, hans kraft är väldig,
hans vishet är utan gräns.

Herren stöder de svaga,
de gudlösa slår han till marken.


Tacka Herren med sång,
lovsjung vår Gud till lyra,

Läsning sön 4 e påsk: Vägen till livet - Årg 1

Bild: "Utan titel", akryl 40x50 cm, kwn. Foto: kwn

1sta årgångens textläsning enligt Svenska evangelieboken:

Jesaja 54:7-10 (läs mer i Bibeln.se: jes 54)

Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor kärlek tar jag dig åter.
Jag dolde mitt ansikte för dig
i häftig vrede ett ögonblick,
men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek,
säger din befriare, Herren.
Det är som på Noas tid,
då jag svor att Noas flod
aldrig mer skulle dränka jorden.
Så svär jag nu att inte mer vredgas
och inte mer rasa mot dig.
Om än bergen rubbas
och höjderna vacklar,
skall min trohet mot dig inte rubbas
och mitt fredsförbund inte vackla,
säger han som älskar dig, Herren.



Hebreerbrevet 13:12-16 (läs mer i Bibeln.se: heb 13)

Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. Ty här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som skall komma. Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud.

Johannesevangeliet 16:16-22 (läs mer i Bibeln.se: joh 16)

Jesus sade: "En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen." Då sade några av lärjungarna till varandra: "Vad menar han när han säger: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen?, och när han säger: Jag går till Fadern?" De sade: "Vad menar han med en kort tid? Vi förstår inte vad han säger." Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: "Ni undrar varför jag sade: En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen? Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen. Nu har också ni det svårt. Men jag skall se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.

Bibeltexter till kyrkoårets söndagar

Jag letar förgäves efter en lätt tillgänglig källa som jag kan hänvisa till när det gäller textläsningarna i kyrkan enligt kyrkoåret och den svenska evangelieboken. Jag har den tryckt i Psalmboken, men finner ingen motsvarighet på nätet. Däremot finns kyrkoårets böndagar med texter ur evangelieboken för Finska lutherska kyrkan på nätet. De har dock inte samma texter som i Svenska kyrkan. Det är kanske något som borde ordnas! En bra kalender med evangeliebokens texter tillgänglig Online önskar jag mig.

Pilgrimsvandring

Jag tittade in på hemsidan för Pilgrimscentrum i Vadstena, där pilgrimstanken och vandringar som andligt fenomen belyses. En väl upplagd sida med ett forum där det känns enkelt att göra inlägg. Där kan man diskutera leder och annat eller söka medvandrare.

Från Örbyhus har församlingen kyrkvandring till mässan kl 11 i Tegelsmora varannan söndag. Det är en trevlig och rekreerande promenad med bön, meditation och samtal allt efter behov. Promenaden tar lite mindre än en och en halv timme.

Assisibilder Online

Jag har lagt ut 600 bilder från Assisi, som jag knäppte på en resa 2007 med församlingen i Örbyhus. Katalogen är ett expriment med olika sätt att skapa teman i bildserier. Den kronologiska sorteringen följer mig i mina promenader. Andra teman är kyrkobyggnader och portar. Jag har byggt katalogen utan tabeller, men inte testat den i Explorer ännu. Jag tycker att Opera är den webbläsare som passar bäst för den som är intresserad av bilder, eftersom den förstorar både bild och text till skillnad från Firefox och Explorer. Bilden föreställer S. Francesco med övre kyrkan och under den hela komplexet av kringbyggnader. Bilden är tagen från slätten så att S. Francesco framstår i relation till den västra delen av staden på berget.