En surrealistisk turne

Bild: "Vacker ved på Valegården" . Foto: kwn

Jag har haft en ambulerande utställning och surrealistisk performance. Cyklande med en jättekartong i handen har jag vinglat kors och tvärs i Uppsala på min cykel i konstens tjänst.

Jag deltog i Öppen Scen på Kafé Kurage under lördagkvällen. Det var lyckat. Där var matservering med pizza bakad i vedugn, improvisationsteater, musik, yogaövningar, modevisning och så jag. Lite kaos i början, men härligt hjärtevarm stämning, som fick oss att glöda av inre värme.

Jag läste en text och visade mina målningar som jag hade i en stor kartong lutad mot ett staffli. Texten hade jag på min bärbara dator och förstorade den så att bara tio rader syntes på skärmen. På det viset kunde jag röra mig friare och det blev faktiskt lättare att läsa också, fast jag var ett par meter från skärmen. Då och då fick jag förstås gå fram och bläddra på datorn, men det passade bra in i koreografin, för jag bläddrade på ett liknande sätt i målningarna genom att ta ned en i taget och lägga den på golvet framför mig.

Jag for hemifrån på förmiddagen med jättekartong och ryggsäck vinglande på cykeln. Jag ville visa mina bilder för far, mor och min vän Birgitta som har svårt att komma på min visning. Så ville jag repetera och få lite stöd också. Det behövdes. Första gången glömde jag att bläddra bland bilderna och jag satt på en stol vilket gjorde även läsningen stel. Pappa sa att han inte förstod något av texten. Han kan vara lite skeptisk av sig, så jag tog det inte så allvarligt. Men när jag visade min show för mamma var jag noga med att hålla hennes uppmärksamhet, hon har lite svårt med minnet. Jag fann ett rörelseschema som fungerade bra och bilderna bredde ut sig över golvet under uppläsningen. Mamma gillade det och förstod innehållet och det var såå skönt. Hos Birgitta gick det också bra, så jag kände mig lite orolig bara för det. Nu var repetitionerna avklarade och premiären återstod. Men det gick också bra till slut. Jag kom hem mitt i natten lycklig i mitt hjärta.