Invigningsperformance i Uppsala domkyrka

Iscensättning av SU-EN, med
Rakini Devi (Indien/Australien),
SU-EN och SU-EN Butoh Company,
en kör av gråterskor samt
Makoto Maruyama (Japan).
Plats:  Uppsala domkyrka
Tid: 10 juni 2010 kl 18:00-18:45

Verket placerar kvinnan i fokus. Marias känslor är det sammanhållande temat. Det omfattar smärta, hänryckning, glädjerus och sorg gestaltat som en process. Verket är uppbyggt som fyra pågående installationer i samspel.

Vi släpps in i katedralen i små grupper. I den långa pelarsalen står svartklädda kvinnor. De gråter högt i en egendomlig kör av klagosånger. Var och en på sitt sätt. De uttrycker olika känslor. Smärta, hänryckning, glädje och sorg avlöser varandra. Alla de gråtande har olika bakgrund och olika skäl att vilja delta i den här installationen. Jag samtalar med en kvinna i mitt sällskap. Hon känner igen sin egen gråt i en av rösterna.

I korsmitten står en vitklädd kvinna i en jättelikt fat av mjölk. Alldeles stilla. Det är SU-EN. Hon brukar bada i saker. Det är en sorts reningritual. En gång stod hon och tvättade sig i fiskrens. Nu är det mjölk. Titeln den här gången är Maria Lactans. Det är ett gammalt motiv i kristen konst. Motivet framställs ofta som en ammande Maria. Men här påminns vi kanske om något annat också. Det liknar Venus födelse i ett berömt renässanskonstverk, eller världens skapelse ur mjölkhavet enligt en gammal indisk berättelse. SU-EN har en vit klänning. En slöja är spänd som ett tält över henne. Hon lyser i dunklet. Hennes skinn är målat med vita krumelurer. Från fingertopparna droppar det mjölk. Två kvinnor sitter nedanför henne. De serverar mjölk ur stora kannor till den som vill ta emot. Jag tar och dricker.

Alldeles ovanför trappstegen till högaltaret sitter en annan kvinna. Hon är klädd och målad i starka färger. Rött och svart och guld kan jag se. Hennes långa släp rinner ned för trappstegen. Jag kommer att tänka på vintergatan. Det är en Rakini Devi som sitter där. Hon gestaltar den indiska gudinnan Kali. Kali är natthimlens härskarinna och hon kan ta personlig gestalt på jorden. Rakini Devi är klädd som en kvinnlig påve.  På golvet nedanför henne ligger en man i vitt höftkläde. Det är Makoto Maruyama. Han är en performancekonstnär från Japan. Makoto ligger alldeles stilla på ett liggunderlag. Han liknar en Kristusgestalt, eller en flykting som somnat i en tillfällig fristad. Men han har ju inga saker. Nu är han berövad allt. Flykten är över. Installationen är en framställning av Pietàn. Det är Maria som sitter med Kristi kropp, när han tagits ned från korset. Det blir en mångtydig kvinnobild. Trots stillheten utrycker bilden starka känslor. Det beror nog på färgerna och associationerna till gudinnan Kali. Jag följer hennes blick. Då ser jag att hon tittar på baksidan av SU-EN. Härifrån ser det ut som en vit lysande triangel stcker upp ur mjölkkaret. Det skulle kunna vara en bergstopp. En symbol för Himalaja, eller kanske en väg till himlen. Ovanför triangelns spets lyser rosfönstret i väster.