Samtal med mamma

Jag hälsade på min mamma som bor på Karl Johans Gårdarna. Det blev ett benådat besök. Ertan som är mammas kontakt person tyckte att jag skulle försöka hålla mamma uppe till kaffet en timme senare. Nu efter benbrottet har hon sovit nästan hela dagarna. Efter en kort stund uppe vill hon till sängen. Men jag vill att hon ska träna så att hon blir starkare. Då kan vi åka till Norrhällby och hälsa på hennes syster. Det vill ju mamma också förstås.

Nu ska jag hålla mamma uppe. Så jag provar alla trick jag kan. Först försöker jag berätta roliga saker. Men mamma ber att få komma till sängen. Då föreslår jag att vi skuggboxas en stund. Det kan man bli piggare av. Hjärtat kommer igång så att man får mera syre till hjärnan. Ja, det är vad jag tror och säger till mamma. Så vi skuggboxas lite. Mamma vill gärna vara med på saker. I grund och botten är hon en entusiast.

Men när jag berättat och skuggboxats en stund så vill hon att jag ska hjälpa henne till sängen. Vi pratar om envishet. Mamma säger att man måste vara envis för att få som man vill. Hmm, jag tror att personalen fått vara med om det. Jag har ärvt mammas kamplust. När jag berättade det i matsalen så log en kvinna i personalen  så att jag förstod att hon visste vad jag syftade på. Vi skojade lite om det. Mamma är envis. Det är jag också.

Så jag kommer på att jag ska fråga henne om saker. Vad tänker hon på? Jag påminner henne om hennes farmor. Då börjar hon berätta och jag kan ställa frågor så att jag får reda på en hel del. Det blir nästan som att se en film. Jag frågar mamma om hon ser bilder framför sig när hon minns sin barn dom. Det gör hon. Då försöker jag fråga om detaljer. Ungefär så här berättar mamma:

Farmor var en ståtlig kvinna. Hon hade värdighet. På söndagarna brukade mammas familj hälsa på hos farmor. Flickorna, mamma och hennes systrar hade ljusa klänningar då. De promenerade från Dragarbrunnsgatan 75 till Svartbäcksgatan 9 där farmor bodde. Huset var ett stenhus med tre våningar. De fick gå in på en bakgård för att komma till trapphallen. Där var det ljust och fint. De ringde på en pampig dörr och husan kom och öppnade. Hon var bara en tjänstekvinna och hade inte någon närmare relation till mammas farmor. Familjen kom in i salongen där de drack ett glas vin som de tog från en bricka. Sedan blev det dags att gå in i matsalen. Rummet hade två fönster ut mot Svartbäcksgatan. Det stora matsalsbordet stod så att farmor som satt på ändan hade ljusset i ryggen. På det viset blev hon en mörk silhuett mot de ljusa fönstren, samtidigt som hon hade god uppsikt över bordet. Mammas familj satt på bordets ena långsida och mitt emot dem satt faster Greta och farbror Sten med sina två pojkar. Bordet var så stort att det ändå kändes lite ödsligt. En kristallkrona fanns det också. Det är en spännande bild jag får av mamma.

Sedan vill jag veta mer om hennes liv. Hon bor i ett hyreshus högst upp på fjärde våningen. Hennes skolväg går längs ån. För det mesta är det torrt och finns på vägen. Ibland kommer buspojkar och retar henne. Hon går ända upp till Magdeburg. I skolan byter hon kängor. Flickorna har innekängor stående i skolan. De sitter i skolbänkar en och en. Mamma har en kompis som heter Maud. Hon sitter nära. Maud är ganska snygg, men inte lika snygg som mamma.

Mamma tyckte om att åka skridskor. Det gjorde hon på Svandammen. Där kunde man åka också på kvällen. Det fanns belysning. Men till jul och över sommaren for hela familjen ut till landet. På Norrhällby hade man all möjliga sorters djur. Katter, ankor, får, grisar, kor och hästar. Ullen tog man inte hand om själva på gården. Det var någon annan som spann. Men mamma och hennes systrar hade var sitt trädgårdsland. Det blev lite som en tävling om att lyckas bäst med stora morötter och mängder av bönor.

Det starkaste minnet som mamma kommer att tänka på är hennes systers bröllop. Kerstin gifte sig med Erik och det var stor fest. Vigseln var i Vaksala kyrka och man hade hyrt en buss för att ta bröllopsgästerna till festen på Norrhällby. Det var nog väldigt romantiskt, tror jag. Mamma hade nyss träffat pappa på Jälla lantbruksskola, men han var inte med på festen. Hon hade nog underbara drömmar om framtiden då.

Men nu vill hon att jag ska hjälpa henne till sängen igen. Det vill jag inte. Jag kan köra henne till matsalen säger jag istället. Det går hon med på. Det är bara en kort stund till kaffet nu. Jag lämnar mamma vid bordet med de andra damerna. Jag känner mig lyckligt förvånad. Mamma har berättat en massa nya saker för mig. Ertan bekräftar att mamma kan berätta saker. Hon har mycket att säga. Så hon lever ett hemligt liv för mig med sina nya grannar och personalen.