Prose Poetry, Makoto Maruyama (Japan)
Plats: Uppsala konstmuseum, vån 3 (Inträdesbiljett/festivalpass)
Tid: 12 juni 2010 kl. 19:00 -19:20
Makoto Maruyama använder sin kropp för att gestalta en poetisk sammanstötning med världen. Handlingen är verket. Konst är inte teorier. Under ett av festivalens samtal gjorde konstnären ett statement. Han gick fram och klev upp på bordet. Han lät kroppen ta ordens plats.
Kanske låter han nuet ta plats i konstvärlden genom sina spontana aktioner. Nu intar han scenen med en pinne i handen. Pinnen är en murken gren från parken. När han använder den i en balansakt går den i två bitar. Den brister. Konstnären tar hand om båda bitarna. Så ber han publiken att följa honom. Som herden vallar sina får tar han oss ned för trapporna och ut i parken. Vi hamnar framför norra kastellet. Gustav Vasas försvarsverk byggdes av tegel från gamla kloster. Här fortsätter konstnären att hantera grenen. Han prövar den ömsom spänt ömsom kelsjukt. Det växer en värld av möjligheter mellan mannen och pinnen. Ur kroppens skuggor träder relationer fram. De ristar mönster i mig. Underliga associationer dyker upp. Grenen är som en hastigt nedkastad linje i en krokistudie. Samtidigt är den en trollstav, en käpp som man kan stödja sig på, eller ett verktyg att undersöka mörka platser med, när man inte vågar använda handen. Referensen här skulle kunna vara konstvetaren Ernst Gombrich's berömda leksak. I meditationerna över sin gamla käpphäst trumpetade österrikaren/engelsmannen Gombrich den västerländska kulturens överlägsenhet. Men nu är det en ung japan som håller i staven. Han utmanar all tradition i en anarkistisk akt.
1660 tecken inklusive blanksteg
söndag 22 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar