Klibbigt

Sartre skriver några sidor om klibbigheten i Varat och Intet. När jag läste dem för många år sedan kändes de starka och träffande och jag ser tillbaka på dem som inspirerade och inspirerande reflektioner.

En snigel som deltog i en konstperformance under årets upplaga av Friktioner - Performancekonstfestivalen som Uppsala Konstmuseum ordnar tillsammans med SU-EN - kom mig att tänka pǻ klibbigheten.

Klibbigt, äckligt, och obscent är tre ord som bildar ett ackord i närmandet till snigelns spår av slem. För snigeln lämnar efter sig detta slemmiga spår som ett öppet sår där kroppen klistrat sig fast i världen. En kärleksakt i allegorisk efterbildning. Jag googlar förstås klibbigt. Det blir en intressant träffbild, som spänner från Kinesiska muren till Anais Nins Incestens hus. SAOB anger en första använding av ordet 1640 och förtecknar följande möjligheter att använda ordet:

[KLIBBIG 1]

1) motsv. KLIBBA v., 1 o. 2: som är l. kännes smetig l. som fastnar l. kommer ngt att fastna vid beröring; som klibbar; limaktig, smetig.

och frågan är vad detta har med FRIKTION att göra. Sniglar brukade ju förr användas för att smörja navet på kärrhjul och man samlade upp alla sniglar man kunde finna, och förpackade dem i en plåtlåda på kärran så att de kunde pressas in mellan hjul och axel. Deras liv gick åt för att minska friktionen. Men samtidigt ger slemmet fäste åt det levande djuret på markens yta. Det är klibbigt med ett stänk av kättja.