BUSS 23 performance (1)

Jag träffade SU-EN en dag, när mitt liv som vanligt höll på att falla ihop i en absurdistisk och beklämmande meningslös gest av kroppslig och mental förlust. (Som egendomligt nog ledsagas av en parallell process av lustfylld och exalterad expasion i ett annat rum) Men i alla fall stötte jag som av en tillfällighet på SU-EN. Vi utbytte några fraser och hon stack till mig en flyer om FRIKTIONER - persformancefestival på Konstmuseet 12-15 juni.

På vägen hem tittade jag i listan över deltagare och fann flera bekanta namn. Jag blev intresserad och drog mig till minnes spännande upplevelser då jag jobbat med SU-EN i olika konstellationer, från Eventa, en numera avsomnade konstbiennalen på Ekeby Qvarn, till Konstkaravanen då vi turnerade i hela Uppland.

Nu har jag blivit tillfrågad om jag kan vara med på Friktioner i år, för att mingla, iaktta och dokumentera. Jag är sugen på det och insprirerad till att göra en performance IRL av min egen förvirring inför ett arvsskifte.

Jag ska kalla den BUSS 23, eftersom det var bussen som tog mig ut till mormor och morfar när jag var liten. Nu ska jag försöka flytta några av sakerna från deras hus hem till min lägenhet i Örbyhus, eftersom jag fått dem av min mamma. Men jag blir panikslagen inför projektet och mer och mer deprimerad för varje dag. Det verkar som om hanteringan av de här sakerna rör upp varje tänkbar inre konflikt i min person. Jag är fullkomligt neurotisk när det gäller de här sakerna. Det har jag beslutat mig för att göra en performance av. Och jag ska rapportera om varje steg i min blogg.