Bild: "kajan", foto: kwn
din kropp heter strandvegetation och varm sand när vi rör varandra
för att du längtar att fylla mig helt och mer heter din kärlek frö och pelare
din nacke är ljus för mig och ditt hår ett skönt vattenfall som döljer mig för världen
och sköljer mig ren när jag är i din närhet
du gör min själ till ett sköte som är tomt, tomt och tomt,
till längtan att väckas av det sanna ropet och att vara en källa
och längta din närvaro, när saknaden fyller mig med rent vatten
och väntan blir den tid jag vänder mig om i sängen utan att få ro
ditt ljus heter skinande svärd som skär huvudet bort från kroppen
och slöjan är inget när du ser mig till liv och saknad och samvetsfrid
med din blick som heter blå stjärna, vågskål och visdomens pärla
i det ögonblick som öppnar det allra svåraste, fostermoder, jordemoder
din hud heter landet som icke är och längtans blåa blomma
heter här under min hand och hopp under min panna när du rör mig trygg
i vår omfamning som är evighet, när strimman av nu tänder ljuset och döden
livmoder öppnar sig för den sista kunskapen i födande kraft
skön står du på marken som en lilja visar vägen mot ljusen och den enda
och vacker är du min moder som är böjd och lutar dig mot käppen
när du går till matsalen för att äta med änglarna av brödet
som heter nära döden, livet och äntligen vår
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar